Premiär i Lycksele

Har sovit riktigt illa inatt. Vaknade svettig och orolig vid tvåsnåret och bestämde mig för att förflytta mig från det kvava sovrummet till det något svalare TV-rummet; rummet med den smala och hårda soffan. Låg och såg på några skitserier vars namn och handling jag redan glömt. Slumrade till vid fyratiden och vaknade strax efter sex med en stickande, förlamad vänsterarm. Det tog en kvart att få den att vakna igen.

planeringTID

Varma dagar i AIK-land. God mat, långa promenader och några attacker mot stadens butiker. Köpte två snygga linnen på Dressman, utan att prova dem. Det visade sig vara två linnen av slim fit-modell, ni vet sådana där kroppsstrumpor som smiter åt, vilket inte är särskilt vackert på en man med kulmage. Lämnade tillbaka dem dagen efter.

Åker mot Umeå idag (i min fina bil). Behöver samla mig i min ensamhet inför Stefan Backs begravning på tisdag. Då ska hans aska ner i jorden. Han levde stora delar av sitt liv i svår smärta, ibland så intensiv att han kröp omkring på alla fyra och skrek. Det fanns knappt några mediciner som bet på smärtorna. Det var bitvis jobbigt att stå vid sidan och inte kunna hjälpa till. Nu är han död.

Har försökt skriva men det har tagit emot. Tror att det blivit tio rader i romanen och fem i textunderlaget till berättarföreställningen ”Mitt i bland oss”. Det är nu klart att premiären blir i Lycksele onsdagen 6 september – och dagen efter äntrar vi scenen på Väven i Umeå. Spännande, lite pirrigt och roligt.

För övrigt måste man vara både stark och modig för att visa sig sårbar.

2 kommentarer

  1. Ulf Persson

    Hej Kent!
    Jag och min fru Anette var goda vänner med Stefan och vi sågs hemma hos honom någon filmkväll. Såg att urnsättningen skulle vara på tisd. I Umeå? Vi skulle gärna varit med men är tyvärr bortresta då. Ska minnesstunden vara då, som du nämnt i din blogg?
    Hoppas det blir en vacker stund. Vi hade så gärna varit med. Stefan var en fantastisk person med så djupa kunskaper om livet.

    • Kent Lundholm (inläggsförfattare)

      Stefans stoff läggs i jorden i en slags minneslund där det läggs en minnesplatta med hans namn och data på. Det blev kompromissen för Stefans barn och hustru i respekt för hans tro. Själva minnesstunden blir efteråt, vet inte var. Det är som sagt Stefans barn som håller i det hela. Jo, Stefan var en fantastisk människa som i mångt och mycket levde sitt liv under svåra smärtor. /mvh Kent

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.