Sömnbrist i sommartider

Grått därute. Regnet hänger i molnens mörkare partier i väntan på klartecken att få falla mot jorden. Tung i skallen, som om det är åska på gång, men det beror nog på att jag bara sovit tre timmar, knappt. Vänjer mig aldrig vid känslan när jag vaknar vid tvåsnåret och inser, i djupet av min själ, att det inte ska sovas något mer den här natten. Lade mig som Pippi Långstrump och tittade på en usel film, spelade sedan ett otal partier schack mot appen i min mobil, innan jag gick upp och åt frukost vid fyrasnåret. Som sagt, jag är seg. Det blir rätt så långa dagar om man vaknar vid tvåtiden. När L. kliver upp vid niosnåret har jag varit vaken i sju timmar. Sömnproblem har jag haft sedan barndomen, vilket förmodligen har att göra med den ADHD jag burit på sedan födseln. Men sömnproblemen blev riktigt katastrofala efter stroken för två år sedan. Utan sömnpiller skulle jag väl vara uppe dag som natt, till dess jag får en ny stroke eller blir manisk.

Åker mot Skellefteå om en dag eller två – allt beror när läkaren behagar att skriva ut det recept jag väntar på. Att det alltid ska vara så förbannat svårt att få tag i den medicin som är livsnödvändig för mig – och att det ska vara hopplöst att få läkarkåren att förstå att en medicin som räcker i tio dagar inte ska ett uttagsintervall på elva dagar. Då blir ju patienten utan sin medicin en dag – och varför då? För att lära sig veta hut?

Har i stort skrivit klart artiklarna om Anna Halling och Elisabeth Rynell som ska skickas till ”Här Litt” för publicering på nätet och i en särskild app. Ska låta texterna vila ett tag. Brukar vara en bra idé. Vissa texter mognar, andra urholkas, blir platta. Då får man skriva om dem. Men det tror jag inte är fallet.

För övrigt blir jag förbryllad över att det finns de som blir provocerade av goda människors goda gärningar. Kan det vara så att goda människor får vissa att känna sig underlägsna? Är det därför som man börjat höra: ”Äsch, godheten är bara konstlad! De är bara goda och givmilda av egoistiska skäl!”