En riktigt grå höst

Lite solljus på förmiddagen, sedan raskt en övergång till det vanliga gråa, trista. Trots att jag saknar magiska krafter som kan påverka vädret, börjar jag så smått irritera mig på denna grådaskiga, regniga höst och har därför börjat bojkotta den. Håller mig sålunda inomhus så ofta jag kan och går bara ut för eventuella läkarbesök och inköp av matvaror och snus. Tänker välkomna vintern med öppna armar. Hellre knarr under skorna och nyp i kinderna, än slask och röta.

Närmar mig slutet på romanen, men är ännu inte på det klara hur storyn ska sluta. Men det måste finnas hopp i slutet, både för Baklandet och för handlingens hjälte. Tror att slutet blir rätt så öppet, vilket tvingar läsaren att fundera vad som möjligen kan ha hänt. Så får det bli.

60-års kalas ikväll. Ska bli kul. För tio år sedan, alltså nyss, firade samme person (Peppe) sin 50-årsdag. I samma lokal, med samma gäster. Kan nog köra samma tal igen. Festdeltagarna är i den åldern att minnet börjat svikta. Därför kommer folk att säga att mitt tal är nyskapande och fyndigt. Jag kan nog också köra talet när Peppe firar sin 70-årsdag – då har vi glömt varandras namn och fått svårt att känna igen varandra.Ingen kommer att reagera att jag kört samma tal tre gånger.

På tisdag bär det av till Bjurholm, då jag och Linda Marklund ska köra vår berättarföreställning ”Mitt ibland oss”.

För övrigt har jag slutat att se Trump som en pajas. Han är betydligt farligare än så och vi ska därför ta honom på största allvar. Gud bevare oss!