Gamla fina Sverige

Åter en grå höstdag, men än så länge faller inget regn. Alltid något. Idag håller jag mig inomhus för att skriva och stryka ett ton kläder. Det är rätt så fridfullt att stryka kläder. Brukar se på teve, lyssna på musik och fundera över livets mening. Kanske är svaret på den sista frågan: att stryka kläder. Annars lutar jag mycket åt att meningen med livet torde vara 42.

Vävenspet17

Föreställningen Mitt ibland oss. Nu i Bjurholm.

I morgon åker jag och dottern Hanna till Bjurholm, där Linda Marklund möter upp inför vår berättarföreställning ”Mitt ibland oss” – om rätten att få vara annorlunda. Ni som bor i trakterna kan väl släntra över till biblioteket klockan 18.30. Välkomna! Trots allvaret är det en riktigt rolig och underhållande föreställning. Borde träna mer på texterna, men känner ett inre motstånd. Det handlar ju om muntligt berättande – inte om teater där varje replik måste sitta. Jag har jobbat in en röd tråd i mina berättelser och den följer jag, lite si så där. Det  betyder att varje framförande blir lite annorlunda, vilket ger mig en frihet att lyssna av publiken och känna efter om de vill att jag stannar kvar i berättelsen lite längre eller om de menar att jag borde fortsätta.

afca93b8f56fb5e90917bbd4329dd832

Gamla, fina Sverige 1907. SD:s dröm?

Låg på soffan och lyssnade – bitvis – på gårdagens partiledardebatt. Intet nytt under solen – förutom att Åkesson (SD) tvingades besvara frågor som inte rörde flyktingar och invandring. Han hade rysligt svårt att hänga med när det gällde frågor om välfärden och jobben. Riktigt okunnigt blev det när ämnet ”Miljön” kom på tapeten. Han blev rysligt isolerad när han menade att Sverige skulle sänka utvecklingen och ambitionen kring vårt inhemska miljöarbete genom att vi skulle ”börja skita ner” lika mycket som Polen och Kina. Hur tänkte han där? Nja, SD är ett enfrågeparti – kasta ut alla flyktingar, stäng gränserna och låt oss odla våra drömmar om det Gamla Fina Sverige. (Menar de 50-talets Sverige? Eller Gustav Vasas medeltid?)

Peppe 60 år

Peppe Brändström fyllde 60 år i helgen.

I lördags var jag och Lena inbjudna till ett födelsedagskalas. I en inhyrd festlokal på Västerslätt tog Peppe (Peter) Brändström emot så väl gäster som presenter – men så fyllde han också GUBBE, alltså 60 år. Förr i tin hade han fått en käpp att luta sig mot, vilket var brukligt ute i byarna.Om man fyllde 60 år på 30-50-talen, innebar det att man hade slitit ut kroppen, blivit vansinnigt glömsk och rent av stappelbent, därav den vanliga gåvan i form av en käpp. Men Peppe är en kry och pigg 60-åring och tycks ha en förmåga att inte åldras – i varje fall inte till det yttre. Säger åter Grattis!

För övrigt vägrar jag tro att mänskligheten drivs framåt av själviska gener. De som odlar dylika teorier har glömt att människan är en social varelse som tidigt bildade grupper, eftersom man blev uppäten av vargar om man försökte klara sig ensam. Vi behöver flera sociala rum att röra oss mellan för att utveckla vår empati och solidaritet. Om någon knackar på din dörr – öppna den!

 

Etiketter: , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>