Jagar de små, små felen

Kylan verkar ha gett med sig. Endast sex minus här på Pig Hill. Ska snart åka med min Skoda till verkstan. Den bakre vindrutetorkaren har lossnat. Sju hundra spänn kostar det mig. Men bestämde mig då jag köpte bilen, att hålla efter alla småfel – direkt. Tidigare i livet lät jag småfelen växa, vilket blev dyrare i längden. Mina bilar blev med tiden snabbt skrothögar. Men inte min Skoda. Det är kanske den sista bil jag äger i livet. Ska vårda den ömt.

Min dotter Hanna, kör min fina Skoda.

Är inne i den tyngsta delen av skrivarprocessen: korrekturläsandet. Jagar de små, små felen. Fick hjälp av Lena, som genom att läsa mitt korretkur. Hennes råd fick mig att se nya infallsvinklar på helheten. Strök femton sidor. Nu jagar jag som sagt småfelen – och de tycks gömma sig i varje mening. Det går inte att se småfelen på en datorskärm, eftersom upplösningen är sämre än ett blankt, prasslande pappersark. Men det tar tid. Trehundra sidor ska kontrolleras, rad för rad, mening för mening, ord för ord. Eftersom jag har svårt med koncentrationen, måste jag ofta ta en paus. Annars kan jag ha ”läst” fem sidor – medan jag i tanken varit på en strand i Västindien.

Korrekturläsande på vita pappersark.

Den andra mars är det dags att stå på scenen igen. Denna gång i Bodbysund, utanför Burträsk. Då kör jag och Linda Marklund vår berättarföreställning ”Mitt ibland oss”. Vi hoppas på fler bokningar under våren.

För övrigt har president Trump en synnerligen taskig impulskontroll. Första tanken, utan att förnuftet hinner med en analys, hamnar ovillkorligen på Twitter. Inför en häpen värld. Dagen efter kommer dementierna, då medarbetarna förklarat hur det VERKLIGEN ligger till. Men då är det försent. Den mannen är farlig.