Manus och handboll

Efter en mycket intensiv period med mitt romanmanus, tänker jag släppa det till korrekturläsarna på förlaget. Jag känner mig halv efter ett års lusläsande och jagande efter småfel. Jag har en förmåga att bli uppslukad av detta arbete; snudd på manisk. Kan inte släppa pappershögen – bara en sida till och en till …Det får duga nu. Sätter gränsen här och nu. Sen får vi se var jag landar och om boken går i tryck. Det ska man inte ta för givet. Men nu har jag publicerat fyra romaner och en självbiografi. Det ska väl betyda något?

Handbollsfinal i kväll. Vet inte om jag har ork att utsätta mig denna plåga. Först leder Sverige med fem mål, men plötsligt får de åt nerverna och kan inte ens pricka kortsidan. Då får spanjorerna hybris och skjuter in sju mål – med fel hand. Bollarna far rakt igenom den svenske keepern. Men då vänder det. Nu är det spanjorerna som får åt nerverna och kastar bollarna upp på läktarna. Svenskarnas nervdaller släpper och nu kan de skjuta mål med förbundna ögon.

Ja, så håller de på i 60 minuter. En plågsam timme. Brukar se sista tio minuterna och hoppas att svenskarna inte har åt nerverna.

Fredagen den 2 februari är det dags igen. Jag och Linda Marklund äntrar scenen i Bodbysund, för att köra berättarföreställningen ”Mitt ibland oss – om rätten att få vara annorlunda.”

För övrigt har jag tappat aptiten.