Solen ger kraft

Har vandrat i solen. Det tidigare så bleka och kalla solljuset, har faktiskt börjat värma. När jag och Lena i helgen gav oss ut på en promenad, så åkte handskarna och mössan av efter en dryg halvtimmes vandring. Det är under sådana ögonblick som hoppet återvänder. Jag riktigt kände hur D-vitaminet, solskensvitaminet, flödade i min kropp och hjälpte till att bilda fosfor och kalcium. För att inte tala om hur tungsinnet rann undan och skapade ett leende i ena mungipan.

Det lär även vara så, att solljuset sänker blodtrycket och stärker skelettet. Vilket fick min höftartros att läkas på några minuter. Samtidigt ökade UV-strålningen risken för att utveckla hudcancer. Människan är en vandrande kemisk fabrik.

Uppe i ottan – som vanligt. Vaknade vid fyrasnåret utan kunna somna om. En lång dag väntar. En fördel med att jag sover så lite, är att jag får fler timmar i vaket tillstånd. Jag hinner skriva och läsa mer. Jag har röjt i köket – då jag dagen till ära ska få en ny kyl och frys.

För övrigt  såg jag i helgen Solsidan på bio. En oväntad bra film. Rolig, men även ett allvarligt famntag kring hur svåra relationerna kan vara mellan man och kvinna.