Ljus och mörker

Rena sommarvärmen. Satt på balkongen i går, dryga timmen, och lyckades bränna min något utstående mage. Men att vistas i solen ska ju, till en viss del, vara nyttig. Inte minst vad gäller produktionen av D-vitamin som är ett fettlösligt vitamin som är bra för benstommen och för att immunförsvaret ska fungera bra. Men snurrar man runt en stund på nätet så verkar det som om solen är en dödsmaskin. Inte minst för att antalet fall av hudcancerformen malignt melanom har nästan fördubblats de senaste tio åren. Är det inte det ena så är det andra.

Har inte gjort många knop den senaste veckan. Är fångad i en blytung kropp och en känsla av uppgivenhet. Har svårt att fokusera och det är stora revor i mitt minne. Har tagit antidepressiva piller i dagarna fem, så än är det för tidigt att skåda ljuset.

Vill ju bli pigg, nu när jag fått ett arbetsstipendium av Författarförbundet. Två veckor i juni ska jag få bo och skriva i Henning Mankells hus i Överberg, en bit utanför Sveg.

För övrigt ska jag försöka läsa en stund, sittande på min nyligen införskaffade solstol med medföljande dyna. Sedan åker jag till  Ersmarks kyrkan vid 18-tiden för att höra Lena och hennes kör sjunga trösterika låtar.