Tack för svalkan

Det tar på att fylla år. Särskilt 60 år. Man har numera inte lika mycket ork att fylla år; inte heller tycker man att det är särskilt uppmuntrande att fira ens oundvikliga förruttnelse. Men det var trevligt att bjuda in vännerna till ett tårtkalas i söndags, och det var lugnt och avslappnande att fira själva födelsedagen med min dotter.

Lite grått, lite duggregn. Svalare – vilket uppskattas.

Funderar på vad jag vill skriva om härnäst. Om ett mord i utkanten av Lycksele. En pjäs om människor på samhällets botten. Om min farmorsmor Maria. Får låta det värka fram. Måste verkligen välja rätt. Det finns inte obegränsat med tid kvar.

För övrigt då finns det ett samband mellan intresset och uppmärksamheten. Ju mer lustfyllt man upplever ett ämne, desto mer lär man sig.