Litteraturens pris

Det har sitt pris att vara litterär. Höll på att slå ihjäl mig senast den manliga bokklubben ”Bokpratarna” träffades; ute i naturen, uppe vid Hamptjärnsstugan för att grilla och äta gott, för att sedan övergå till de tunga resonemangen kring kvartalets bok: ”Walden” av Henry David Thoreau, skriven på 1850-talet av en filosof och författare som ville visa på att att vi lever i överflöd och att istället grubbla över livets mening, fundera över hur vi ska leva våra enda liv. Låter väl charmigt, men efter att under 450 sidor läst om vilken spik som är bäst, hur man ska odla bönor, fiska på svag is, men inte för den delen inte äta upp den fångade fisken. Maken till trögläst bok får man leta efter.

Efter kraschlandningen mellan två stora stenar vilade ett lugn. Efteråt kändes rakt ingenting – men dagen därpå. Tre revben har fått sig en rejäl törn, även båda axlarna och magen. Går lite fyrkantigt, som ett kylskåp och får stålsätta mig när jag ska ner och upp ur sängen.

Dock – jag lever.

För övrigt ligger det högsta och lägsta hos en människa alldeles intill varandra.