Arga ensamma män

Vad ska vi göra med alla dessa ensamma arga män; de som lever enligt devisen: Där hjärnan tar slut, tar nävarna vid. De är förbannande över att invandringen kostar för mycket. De är även arga på kvinnor i slöja. De är ursinniga för att de inte längre inte får säga negerboll. Just nu tycks välden vara överfulla av arga, företrädesvis av vita män. Vi råkar ut för dessa ilskna, hatiska män i kommentarerna i våra sociala media. Nu är ju inta alla arga män ensamma, de tenderar att alt oftare driva fram i flock, ursinniga, rytande. De hatar den socialliberala och de vänsterextrema som försöker bemöta de allra värsta stolligheterna. Det kan bli ett högt pris att försöka diskutera förnuft med en Stolle, dessa typer inte är ett dugg intresserade av att diskutera fördelar och nackdelar gällande integrationspolitiken. Om de nu vill  snacka, så kom i håg Stollarnas devis: Där hjärnan tar slut, tar nävarna vid.

Har stolleriet vuxit fram genom orättvisor i samhället. Har ilskan fått jäsa i storstädernas förorter, där de boende glömts bort och när våldsamheterna tagit fart har det skett utan att statsmakterna lagt märke till det – innan det är försent.

Vad har media för ansvar när det gäller att odla den arge mannen? Några program: ”Arga snickaren”, ”Arga kocken”, ”Kniven mot strupen”, ”Nya arga snickaren”, ”Arga snickaren VIP”. I de här programmen finns egentligen bara ett manus: Skrika, skälla, gärna knäcka amatörsnickarna och få dem att bryta ihop.

För övrigt har jag inget bra svar på vi ska bemöta dessa arga män. Försöker man tilltala dem så åker man på en propp. Vänder man demonstrativt bort sitt ansikte, verkar man med ens högfärdig, vilket resulterar i ett rejält kok stryk. Inte heller torde ett ödmjukt förhållningssätt hjälpa.