Spik nykter in i 2019

Har återvänt från julfirandet i AIK-land. I morgon väntar nyårsfirande i Umeå. Dock ingen stor fest med glada vänners lag. De stora festernas tid verkar vara förbi, dessutom orkar jag med näppe hålla mig vaken till tolvslaget. Trots att jag numera, dag som natt, är spiknykter. Det var i augusti 2010 som jag senast var på fyllan. Åtta år i nykterhet. Ganska strongt, trots allt. Hade jag inte gett fan i alkoholen, hade jag knappast varit vid liv i dag – än mindre firat in det nya året anno 2019.

Det är väl nu som man ska summera året som gått, på gott och ont, men jag brukar mest bli beklämd över hur snabbt tiden gått och hur jag knuffats allt närmre stupet. I går firade jag min ungdomskamrat Rose på hennes 60 års dag. Vi viskade i varandras öron: ”Hur sjutton kunde 60 år gå så snabbt?” Allt närmre stupet … Låter kanske deppigt. Jo. Vi får inte glömma bort att leva livet. Dessutom – vi behöver livet för att kunna dö. Häpp!

Vad väntar 2019? Ingen aning. Kanske får vi en ny regering, kanske blir det extra val och på vårkanten tar Sverige WM-guld i hockey. Hoppas även att Trump blir rejält förstoppad. Det är allt jag kan sia om …

Nåväl mina kära läsare. Önskar er allt gott. Lev väl. Gott nytt år!