Växter ger oss ro

När jag en gång i livet bodde på Tomtebo, fanns där en liten trädgård i anslutning till vårt radhus. Jag kom att tillbringa en hel del tid i denna trädgård. Mådde bra av att beskära häckar och buskar, av att plantera lökar, gödsla i rabatterna och bevattna gräsmattorna och rabatterna.

Växterna gav mig andrum. De lugnade min oroliga själ och gjorde mig avslappnad. Medan jag grävde i jorden för att plantera perenner, avstannade de snabba tankarna i skallen. Jag blev närvarande och fokuserad. Blev ett med växterna. Det är ju fullständigt omöjligt att stressa en blomma till att slå ut; det är heller inte lönt att bråka med ett träd för dess avsaknad på äpplen. Saknar min lilla trädgård.

Det finns något som kallas för trädgårdsterapi, som ska vara särskilt bra mot utbrändhet. Studier vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) visar att trädgårdsterapin är effektiv. Orsakerna till att den terapiformen är så effektiv är att vi stressar av i naturen och i våra trädgårdar, samtidigt som vi får mer solljus och blir fysiskt aktiva vilket leder till att vi sover bättre.

Medan vi påtar på trädgården sänks hjärtrytmen och stresshormonerna sjunker. Trädgårdsarbetet är kravlöst och avslappnande; i trädgården får vi öva på att bara vara. Vi glömmer Bror Duktig som får oss att ständigt vara effektiva och dugliga. Nu är väl trädgårdsterapi inget nytt under solen. Under andra världskriget fick engelska soldater arbeta i trädgårdar för att bearbeta sina trauman.

För övrigt sa Voltaire redan i sin upplysningsroman Candide (1759): ”Det är väl talat men låt oss nu odla vår trädgård.”

© Kent Lundholm