Att se helheten

Sovit. Både i natt och mitt på dagen. Total sex-sju timmar. Det tar sig. Kanske är det den nya parkinsonmedicinen, Sinemet, som fått kroppen att gå på lägre varv. Det är i varje fall ett piller som innehåller levodopa som är en ”kusin” med dopamin. Biverkningar: muntorrhet, illamående, förvirring, magsmärtor, heshet, myrkryp i benen o.s.v. I övrigt känns det bra.

Gläds fortfarande över den fina recensionen som min roman fick, ”Män som spelar schack”. Tänk att bli jämförd med en av mina litterära förebilder: Stig Slas Claesson. Ja, vill ni veta mer, så kika då på gårdagens blogg.

De senaste dagarna har jag vistats en hel del i mina inre rum. Där är visserligen mörkt, men dit når inga störande ljud och dit hittar inga hotfulla varelser. Där, i mina inre rum, brukar jag sitta helt stilla och försöka summera vad jag gjort, vad som blev rätt, vad som blev tokigt. De rummen är mina, bara mina.

Jag har gett upp jakten efter onödiga kunskaper. En gång i livet var jag rätt så duktig vad gällde den tidens IT-teknik. Var IT-ansvarig på Folkbladet, projektledare för ”nybygget” av Länsstyrelsens webbplats och webbmaster hos Västerbottens kommunförbund. Jag lärde mig de flesta programmen, jag kunde html-kod och gjorde hemsidor på löpande band. All denna kunskap är bortspolad och jag är inte intresserad av att fördjupa mig i dagens IT-teknik och program. Istället har jag blivit en teknisk idiot som knappt får på teven och som inte vågar slå av datorn i rädslan för att allt ska försvinna. Men sådan har jag varit hela livet: allt eller inget. Antingen ner på djupet och ta reda på precis allt, eller så släppa taget och bli en fånigt leende novis.

Det fanns även en tid när min allmänbildning var rätt så vass, då jag kunde kungalängden, resultaten från hockey-VM 1970, höll koll på tabellerna i de övre divisionerna, rabblade världens alla huvudstäder och länder. Jag var en hejare på onödigt vetande. Också de kunskaperna har jag släppt och låter Perus huvudstad få vila i glömskans landskap. Det där med allt eller inget, lär vara en egenskap som hör ihop med min ADHD. Vi blir ofta ojämna människor. Antingen vet vi allt inom ett område, men inte ett jota om ett annat.

Tro nu inte att jag låter ALLA kunskaper glida mig ur händerna. Jag har bara bytt strategi. Istället för att vara en jävel på detaljer, så underhåller jag de kunskaper som hjälper mig att se helheten, att förstå sammanhangen. Exempelvis ser jag alla dokumentärer om andra världskriget, läser de böcker och artiklar som avhandlar ämnet. Jag bryr mig inte så mycket om de exakta årtalen och när de olika slagen stod. Jag lär mig att se helheten för att förstå varför ondskan så lätt fick breda ut sig under de där hemska åren som kriget varade.

Dags att tvätta av sig. I kväll är dags för Bokpratarna att träffas igen och diskutera aktuell litteratur. Vi är sex män som under fyra års tid träffats över en bit mat och som sedan diskuterat en roman vi läst gemensamt. Kul!

För övrigt är det goda samtalet bara en variant på att tänka högt.

© Kent Lundholm