Napp på bostadsfronten

Första ambitiösa och ordentliga genomskrivningen av Ester-romanen som jobbat intensivt med under september, resulterade i en jättetext på drygt 500 sidor i bokform.

I somras jublade jag över att jag trodde mig ha skriva min första kortroman på max 150 sidor. Sen strömmade all fakta in och jag fick tänka om. Så jag började skriva ner ALLT jag visste, rubb och stubb – men eftersom det är så stora hål i hennes berättelse, så var jag tvungen att starta min fiktiva motor. . I denna version ska jag ska det kapas – and kill my darlings. Säkert ska upp mot  två hundra sidor bort.

Har möjligen ett lägenhetsbyte på gång. En tvåa längs ÖK,nära Haga äldrecentrum och OK. Ett hus med hiss som jag kan ha nytta av i framtiden. Har räknat att jag under mitt liv har flyttat 25 gånger, det känns som om jag inte gjort annat än burit flyttkartonger, burit stolar och bord. Men det var innan jag fick stroken och Parkinson. Numera lider jag av usel balans, missar trappsteg, stel och svag och med ständig rygg- och nackvärk. Får kalla in de vältränade männen från gubbfikat.

Tre bra dagar då jag t.o.m. varit ner på stan och handlat kläder till reapris. Har blivit riktigt stilig – trots att jag går som om jag försöker imitera en ostbåge. Nu när stressen avtagit, en aning, så har blodsockret stabiliserat sig. Från dryga 38 i vintras, till 11-12 under hösten. Jo kropp och själ hänger sannerligen ihop.

I morgon tisdag framträder jag i Väven (18.00) här  i Umeå. Kåserar kring inlandsmännen och deras oförmåga att tala om om vänskap och känslor. Rulle tror av schack skall förbrödra dem; men det  visar vara rent av livsfarligt.

För övrigt kan ett ord, en tanke, ett pianostycke förändra din hjärna. Därför ämnar jag att nu vissla en stump. Efter den truddilutten (Livet i Finnskogarna) ska jag söka recensioner – de borde snart lämna kulturredaktörernas bord.

”Beställ ”Män som spelar schack”.

>>> Bokus.com

Eller fråga efter den i bokhandeln!