Farväl till böcker!

Nu har jag packat mina tusen (drygt) böcker i olika högar. Ett gäng påsar ska till Pingstkyrkans secondhand, ett lite färre antal påsar till Umeå kommuns jourboende – där folk i kris tillfället placeras i väntan på nåt permanent, något som varar längre än en blinkning. Böckerna som ska skänkas till jourlägenheterna är  sorterade med omsorg. Ja, jag kan ju inte lägga ditt ”När lammen tystnar”, ”American psyco” eller ”Röda draken”, anser jag. Istället finns där en hel del uppbyggande, tröstande litteratur. Det handlar ju om om människor som förlorat hoppet och därmed även livslusten.

Totalt 1000 böcker skänks bort. En vända redan körd.

Ett tiotal sidor kvar av Ester-romanen. Sen ska jag igenom den ett par gånger och fila på språket, gestaltningen, handlingen. I denna genomskrivning har cirka 30 sidor rykt. Tror säkert att ytterligare 30 sidor kan försvinna. Trots det omsluter romanen drygt 400 sidor – men handlar ju en livsresa på dryga 80 år. En människas färd från fattigdom, hunger och isolering, in i det något mer moderna stadslivet. Grundkänslan är vilsenhet, en känsla av att inte höra hemma nånstans – och ur detta växer upproret.

Det gick inget vidare att framträda och signera böcker på Åkerbloms. I dessa julklappstider är det ingen som har tid att avvara en halvtimme för att lyssna på en författare. Två män slog sig ner på varsin stol i den avskärmade platsen där ett trettiotal stolar var uppställda. Tänka sig. Före mitt framträdandet så stötte jag ihop med tre personer som dyrt och heligt lovade att komma och lyssna. Har hört det där förut. Det gäller ju inte enbart mina framträdande, utan i lite då och då i livet, att folk lovar att komma förbi och hälsa på, ringa om nåt spännande är på gång – men icke. Håller på att bli immun. Förmodligen säger jag detsamma, lovar saker jag inte håller. Det fanns ju en tid i mitt liv för 10-12 år sedan då jag aldrig öppnade dörren eller svarade i telefonen trots att det var gamla, goda vänner som knackade på min dörr. Man ska akta sig att tacka Nej till olika invitationer, än hur banala de må vara, för en nejsägare är det inte roligt att bjuda in. Han säger väl nej.

För övrigt borde det finnas fler sporter, då blev det mer onödig TV-tid att sitta av. 100 meter kula, haschpulka (en sport det går utför med), bungyjump utan lina, pistolskytte utan skott, rodd utan åror, Dragkamp utan rep, 50 meter fritt med 20 kg tyngder på ryggen. Äsch nå måste jag ha lite mat i kistan känner jag.