65 000 tankar

Resten av böckerna försvann idag. Peppe och Carlsson bar och körde. Tack mina polare! Gav bort dem till Pingstkyrkans secondhand ute på Teg. Då faller det förhoppnings ut något gott ur de pengar de genererar. Några kronor borde det bli över till fattigt folk när de 800 exemplaren blivit sålda. Totalt ca 1000 böcker som nu är borta. Tomt i bokhyllorna.

 Jag har sorg. Begravning av 1000 böcker.

Nu är det slut att gå fram till dem, dra ut en bok lite på måfå för att se vad jag minns av dess innehåll. Ibland ingenting. Ibland nästan allt, till och med några repliker. Detta med att ge borta nästan alla mina böcker är för mig en stor sorg. Böckerna har varit en viktig del av mig, samtidigt som de för utomstående berättat lite om vem jag är. Inte minst på grund av valet av de böcker som stått i på hyllplanen. Nu är där helt tomt. Tomt …

Våra tankar kan liknas med, lite förenklat, motorvägar som går kors och tvärs i hjärnan. Ibland kör man av vägen, får punktering, krockar. Det blir knas i tankeverksamheten medan det röjs och lagas på den del av motorvägen där olyckan inträffade. Jag har haft några dagar med trafikolyckor inne i hjärnans vindlingar. Är seg, långsam. Min Parkinsonmedicin har fungerat sämre, Det känns i kroppen, i nacken, i tankeverksamheten.

Hjärnan är usel på att skilja på sanning och fantasier. Det betyder att om hjärnan skapar fantasibilder, hallucinationer, så tolkar den hallisarna på samma sätt som de de sanna, verkliga bilderna. Jag har haft en del hallisar p.g.a. Parkinsonmedicinerna och hjärnan kan verkligen få en att tro det man ser, men som egentligen inte finns. Hänger ni med?

Är det en riktig katt eller bara en ur fantasin?

Jag har nattetid sett massor med katter i mina rum. De jamar, stryker sig mot benen, fräser. Dessa låtsaskatter finns verkligen (lika mycket som riktiga katter). Låter det knäppt. Sedan blinkar jag och där är alldeles tomt. Det är därför detta med sanningen kan vara vansklig. Någon absolut sanning torde knappast finnas då vi kan uppleva världen så olika.

Tänker på de som lider av schizofreni, som med ett dopaminöverskott, ser och hör det som inte finns – som är verkliga för de som har sjukdomen.Detta sker dagligen, vecka efter vecka. För att bryta skovet måste de ta tunga psykofarmaka  – medicinerna de tar ger dem parkinsonliknade symtom, stelhet, handtremor hukande kroppshållning och stel mimik. Allt för att hjärnan har svårt att skilja på sanning och fantasi.

För övrigt lär vi tänka cirka 65 000 tankar per dag. Det blir fort trångt på motorvägarna inne i hjärnan, risk för krockar. Merparten är upprepningar från tidigare dagar. Men 5 procent är nya tankar. Dessa nya tankar kan antingen bygga upp oss (positiva), men de kan lika gärna bryta ner oss. Som när man börjar se kattjävlar om nätterna.