Den kreativa superkraften

Av , , Bli först att kommentera 2

Skrivandet flyter på och nu håller slutet på att forma sig. Början (anslaget) och slutet där säcken ska knytas ihop är svårast. Man kan välja ett ett öppet slut (något som brukar reta många läsare som måste veta vad som hände och varför.) Jag lovar att knyta ihop säcken – i varje fall delvis. Själv är jag förtjust med öppna slut – för vad hände egentligen i slutet av ”All världens lycka”? Fick Märta sin älskade Isak?

All världens

Hon öppnade dörren och steg åt sidan. Dofterna av livets njutningar strömmade emot honom.
Köttbullar. Pärmos. Murkelstuvning.
”Välkommen”, sa hon.
Isak Nordlund bockade och steg in.

Så slutar All Världens lycka och jag har under åren fått många frågor om det kommer en uppföljning. Jag har svarat nej. Jag är klar med Isak och Märta. Personligen tror jag de fick varandra. Det är så synd att inte romanen blev filmatiserad. Kjell-Åke Andersson skulle regissera och vi jobbade som idioter för att få till ett manus som skulle hålla för 3×60 minuter. Och SVT och dess chef Daniel Alfredsson hade gett tummen upp. Då kom krisen i SVT, allt omorganiserades, Daniel försvann och vi skulle nu lotsa serien genom ett helt nytt SVT Drama – där ekonomin var i botten. Värst var när Kjell-Åke besökte SVT och fick veta att INGEN på den nya dramaredaktionen hade hört talas om filmatiseringen av ”All världens lycka”. Så nära och med ett manus en story som så många föll för. Det var då jag fick diabetes (av stressen) och en rejäl och förlamande depression. Jag blev inlagd och fick diagnosen bipolär sjukdom typ 1. Det var då som vårt äktenskap rasade och vi skildes. Då hade jag ingen lust att skriva någon fler roman och filmvärlden kunde dra åt helvete. Men tre år kom min kritikerrosade ”Konungarnas konung från Baklandet”, som blev en försäljningssuccé.

Skriva_IS

Jag tror att min drift att ständigt skriva nytt och mer, har att göra med den drivkraft som finns i min ADHD. När jag väl får korn på något som fångar intresset, så kan det omvandlas till en superkraft. En kraft som frigör kreativiteten och lusten att skriva. Tyvärr kan denna ”positiva” kraft riva upp revor i ens sårbarhet och släppa in den bipolära sjukdomen på arenan, då är det lätt att förlora kontakten med tiden och blir man dessutom hypoman/manisk, försvinner behovet av sömn. Detta skedde när jag skrev ”Vedtjuven” som publicerades 2012. När jag skrev på slutspurten 2011 jobbade jag dessutom heltid som sjuksköterska. Efter skrivit på slutkapitlen hela nätterna och inte sovit en blund på 48 timmar, gick jag en morgon till jobbet. Jag gick vilse. Hjärtat bultade. Kände mig paranoid. Hade svårt att prata, sluddrade. Till slut släpade jag mig in i läkemedelsrummet, satte mig vid ett bord och lutade huvudet mot det – och somnade. Jag fick sparken för att de trodde jag tagit droger – och jag orkade inte förklara, utan tog med mig hemligheten och gick. Men det blev en roman och historien om ”Vedtjuven” fick liv ett halvår senare.

Så kan ett författarskap se ut.

För övrigt håller det kollektiva missnöjet (med ta mej tusan allt), på att bli en bra grogrund för rasism.

Sociala rum

Av , , Bli först att kommentera 2

Slö och trött under gårdagen. Vad vid åttasnåret på Tegs HC för att lämna en massa prover inför besöket hos diabetesspecialisten på torsdag. Sedan lite skrivande, innan jag hamnade i soffan. Blodsockret svänger mellan 25 och 8 och ibland går det i snabba kast, andra gånger verkar inte insulinet bita. Dagens uppdrag blir att skriva lite mer än igår – och jag är redan på god väg att fixa det. Sedan blir det ett besök på posten (Ica Kvantum) för att hämta ut teststickor till att mäta sockerhalten i blodet. Borde promenera eller sitta en halvtimme på motionscykeln.

Trump gör sig ovänner med de rysligt avgudade basketstjärnorna. Han verkar ha noll socialkompetens – som om han tror sig spela med i såpopera.

För övrigt så speglar vi oss i varandra vid varje möte. Då bildas ett socialt rum.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Bara bra musik

Av , , Bli först att kommentera 1

Idag orkar jag denna dag inte skriva nåt djupt, inte ens nåt ytligt. Länkar istället till musik med djup och mening – och framförallt att den är så vacker. Jag älskar ju musik som på ytan kan låta obegriplig, men som genom ex genomlyssningar avslöjar skönhet och något så ohyggligt mer än de treackorsmusik dominerar dagens musikutbud. Jag har svårt för musik som ständigt upprepar sig, typ blues som drunknar i sina tre ackord.

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Åk mer tunnelbana i norr

Av , , Bli först att kommentera 3

Åter i Umeå – återvände i går eftermiddag efter fem timmars rattande från fjällvärlden ner till kusten. Fram och tillbaka, plus några turer ut i fjällvärlden, resulterade i 72 mil. Det är väl som att köra ner till Stockholm, kanske ända ner till Norrköping (vad tusan man nu ska göra där?) Men avstånden häruppe är verkligen påtagliga, men just upp till Saxnäs är vägarna helt okej och det går att brassa på ganska rejält. Men däremellan finns miljarder gropiga, smala grusvägar som folk dagligen tvingas ta sig fram längs för att ta sig till jobbet som ligger fem-sex mil bort. Jag är miljövän, men jag förstår uppgivenheten och missnöjet då bilskatten ska gå upp, när dieselbilarna ska straffas, samtidigt som ingen jävel bryr sig om dessa gropiga grusvägar. När man sedan får höra en ”stockholmsjävel” säga i en intervju i TV att ”norrlänningarna gnäller för mycket. De får väl börja åka tunnelbana som alla vi andra”, vill man kräkas. Det är sådant som är grogrunden för ett allt djupare missnöje och förakt – och gissa vilket parti det gynnar? Just det, SD. Det har visat sig att man sällan blir radikal när man drabbas av orättfärdiga orättvisor – man drar istället ut åt höger.

dirt-road-2414961_960_720

 

Det blev inte mycket skrivet i Saxnäs, men jag fick tid under promenaderna mellan fjällen att tänka och fundera över hur jag ska skriva när jag väl kommit hem. Ibland är det bra att stanna upp och tänka ett extravarv, vända på stenarna för att hitta de där meningarna som förlöser berättelsen, som tvingar en att höja blicken för att söka efter de sammanhang som gör att man som författare kan knyta åt säcken och sätta punkt.

Vill bara säga: Oj, så vackert det är i Saxnäs. Vill också tacka för ett trevligt bemötande av Ricklundgårdens personal.

För övrigt är det alltid ledningen som bär ansvaret för den kultur som utvecklas i organisationen.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Tid för läkning

Av , , Bli först att kommentera 3

I morgon är tiden häruppe i Saxnäs över. Vädret har skiftat mellan sol och brinnande lövträd och snöblandat regn med kraftiga vindar. Men vi har varit ute varje dag och rört på fläsket.

saxnäsvyfatkent

I onsdags valde vi simhallen på Saxnäsgården där vi simmade lugnt och sen värmde oss i bastun. Jag har sett resan hit, stipendiet, som en rekreationsresa för att förbättra min hälsa som med åren blivit riktigt usel – inte minst vad gäller min galopperande diabetes med ständigt höga blodsockervärden. Det verkar som om insulinet inte vill bita längre. Ska till en diabetesspecialist nästa vecka för att få veta om det finns andra tillägg eller nyare sorter av insulin. Jo, jag är orolig att jag tillhör gruppen män med kroniska former av psykiatriska sjukdomar som får sina liv förkortade med 20 år.

skammen

Det finns alltså en grupp bland psykiskt sjuka som dör i förtid av somatiska sjukdomar som stroke, hjärtinfarkt. Orsaken är att man i den gruppen fått mindre somatiskt vård än andra grupper, vilket lett till högt blodtryck, höga blodfetter och i förlängningen diabetes. Många mediciner som ges till psykiskt sjuka leder ovillkorligen till snabb viktuppgång och då ökar blodtrycket. När jag 2004 fick diagnosen bipolär sjukdom, gjorde medicinerna att jag gick upp dryga 20 kg på sex månader – och ökningen bara fortsatte. Då fick jag min diabetes. Stroken slog till hösten 2015.

På grund av min försämrade hälsa har jag blivit tvungen att tacka nej till ett jobb vid Socialpsykriatriskt kunskapscentrum – trots att jag behöver varenda krona jag kan tjäna in. Att verka som Kulturman är sannerligen inte lukrativt, men nu måste hälsan gå före allt. Jag har ju ett par-tre berättarföreställningar att ro i land och slutförandet av romanen. Måste frigöra tid till motion och viktnedgång – sen måste jag kanske inse att jag inte orkar dra in 6000-7000 kr i månaden för att kompensera bortfallet från sjukersättningen. I så fall blir jag pensionär och drar mig undan från den världsliga scenen.

sunset-1207326_960_720

Har märkt en förändrad attityd mot mig som person sedan jag öppet berättade om min psykiska ohälsa i min självbiografi ”Spring Kent, spring!” Medan jag bland ”vanligt folk”, de jag möter under mina föreläsningar, känner värme och förståelse och att flertalet känner sympati för den kamp jag utkämpat och i nutid utkämpar – märker jag hur dörrarna stängts till de rum där den ”politiska och kulturella eliten” håller till. Märkligt. Men jag hade det på känn redan innan utgivningen av boken. Det finns så många fördomar kring psykisk ohälsa som lever och frodas medan de gror i rädsla och okunskap.

För övrigt så består visdom mer av nyfikna frågor än av de svar man får.

 

 

 

Beslut i fjällmiljö

Av , , Bli först att kommentera 3

Det tog oss sex timmar, inklusive bensträckare och lunch i Vilhelmina, att nå fram till natursköna Saxnäs och Ricklundgården där vi ska bo i dagarna de sex. Det är andra gången jag fått ett naturastipendium av Norrländska litteratursällskapet – och det är andra gången jag bor i Annexateljén, med utsikt över Kultsjön och Marsfjällen. Första gången jag var här var i början av 2000-talet, då jag nyligen romandebuterat med ”Svin föder svin”. Det var vid påsktider och solen flödade. Då var min dotter 3-4 år. Nu återvänder jag som en gammal man – denna gång tillsammans med Lena.

Saxnäs

Saxnäs.

Det är tänkt (planerat) att jag ska skriva om morgnarna, medan Lena sover. Får se hur det går med den planen då jag kört fast i sista kapitlet på min kommande roman. Då brukar det vara bäst att lägga korrekturet åt sidan och istället ”skriva inne i huvudet”. Kanske kommer jag på en lösningen under en långpromenad eller vid åsynen av Marsfjället? Eller rent av vid dagens besök i Fatmomakke?

17717394

Har en hel del att tänka på, inte minst på vad det ska bli av mig. Har ju under snart två års tid provjobbat som ”min egen” och under den tiden plockat bort 25 procent av min sjukersättning, vilket lett till ett ekonomiskt tapp på ca 5000 kr/mån. Pengar som jag försökt få tillbaka genom föreläsningar, framträdanden och en del skrivjobb. Det hela har blivit ett nollsummespel där jag fått kämpa för att försöka dra in 7000-8000 kr/mån för täppa igen förlusten i sjukersättningen. Jag ska ju själv betala skatt, sociala avgifter och återbetala moms. Under sommarperioderna juni-augusti har jag haft noll uppdrag, alltså noll kronor i inkomster – eftersom det inte utövas kultur under sommaren. Märkligt, irriterande. Sedan tycks somliga arrangörer bli förvånade över att man vill ha en skälig ersättning – ”Va, ska du ha betalt. Ni kulturarbetare ställer väl upp gratis eftersom ni har så jävla roligt i ert kreativa skapande …”

Kentstol

Stressen kring detta har lett till en stroke och att jag håller på att förlora min insulinkänslighet. Så vad göra? Krypa in i kojan igen och bli en tyst pensionär vars skrivande får ses som en hobby? Detta ska jag fatta beslut om, kanske här i Saxnäs – samtidigt som jag ska klura ut slutet på min roman.

För övrigt: Vill du veta vad jag tänker, fråga.

Dags att rösta

Av , , Bli först att kommentera 2

Uppehåll, stråk av solljus. En bra dag att rösta på. Har bara drygt femhundra meter till vallokalen i Grisbackakyrkan. Jag är av den sorten som röstar just på valdagen, en högtidsdag för demokratin. Det är inte många gånger jag poströstat eller på annat sätt röstat i förtid, två kanske. När jag var barn fick vi ungar följa med in till Lycksele när pappa och mamma skulle rösta och redan under färden i bilen kändes högtidligheten, allvaret och pappa körde extra försiktigt så att vi inte skulle kana av vägen, så att partiet skulle gå miste om två givna röster. Mamma hade varit till frissan och bar en av sina fina klänningar, pappa iklädd mörk kostym, vitskjorta och en röd slips. På kavajslaget satt ett par tre av sossarnas första Maj-märken.

Det rådde absolut inga tvivel om vad Nisse Lundholm och hans hulda hustru Gunhild skulle rösta på. Jag och syrrorna fick vänta utanför vallokalen medan mor och far röstade. Minns hur pappa fräste ilsket och slog ifrån sig med armen, när någon representant från något av de borgerliga partierna vill överlämna sina valsedlar till honom. Om han hade levat i dag och någon från tokhögern erbjudit honom sina valsedlar, hade det väl blivit handgemäng. Pappa var av den generationen som på nära håll fick se nazismen växa fram i Tyskland, men även här i Sverige då det med Hitlers framgångar blev fritt fram att säga vilka stolligheter som helst. Idag, 2017, är vi där igen. SD säger att de ska ta över kyrkan. De ska nämligen stoppa islamiseringen av Svenska kyrkan. Jaha, när såg ni senaste en minaret vid någon av våra kyrkor och några jättelika köer av muslimer som försöker tränga sig in under söndagsgudstjänsten? Nej, det sverigedemokraterna försöker göra är att utnyttja det låga valdeltagandet i kyrkovalet för att kunna omvandla dagens öppna folkkyrka till en intolerant elitkyrka. Gott folk  - Gå och rösta!

Packar lite, för i morgonen, i gryningen, drar vi mot Marsfjället och Saxnäs. En bilfärd på 4-5 timmar. Sedan rekreation, promenader, bastubad, läsa böcker och kanske, kanske ska jag skriva lite på slutet av min kommande roman. Vi får se.

minnen

För övrigt är tron ett gåtfullt, mystiskt, spännande rum där vi finner modet att tro på det som inte syns eller hörs och där vi kan släppa rädslan över att inte veta allt.

Fördomar och skam

Av , , Bli först att kommentera 2

Tidig morgon på Pig Hill. Tyst i huset, inga billjud från Backenvägen. Legat i sängen och spelat schack, mahjong och tränat min allmänbildning i Quitzkampen. Har detta som ritual var morgon för att ”kicka igång” hjärnan och få många delar av hjärnan att samverka och vakna till liv. Jo, det funkar (ofta). Med en vaken hjärna är jag mogen att vid 05.30 skriva i min blogg och efter det några sidor i min kommande roman. Det brukar bli en fika mitt på hållet, tar mina mediciner, skriver en stund till. Vid tiotiden börjar det brusa och pipa i fettklumpen på 1,5 kilo, den som sitter ovanför axlarna. Så ser min kreativa tid ut. Några timmar i gryningen och under morgonen. Sedan har jag bränt min kreativitet. Men det må så vara, för det är i gryningen och under morgonen som jag får nåt gjort när det gäller mitt litterära skrivande. Det fanns en tid i livet då jag kunde skriva morgon som kväll och stundom även nattetid, men det aktar jag mig för nu mera. Vid ett flertal tillfällen under mitt liv, lyckades jag skriva mig in i en hypoman- rent av manisk fas vilket i slutänden blev en gröt av ord som jag fick skriva om vid ett senare skede, då jag blivit lite mer ”normal”.

woman-2696408_960_720

Man har i forskningen kunnat se att bipolära är mer kreativa än andra. Därför är det ingen överraskning att det är så många skådisar, forskare och författare som lider av bipolär sjukdom. Sjukdomen i sig gör att den del av den bipolära gruppen är mer drivna och målmedvetna. Bland författare är förekomsten av bipolär sjukdom dubbelt så stor som hos andra yrken.

Exempel på författare som haft bipolär sjukdom: 

  • Leo Tolstoj
  • Malcolm Lowry
  • Kenneth Graham
  • Graham Greene
  • Mary Shelley
  • Charles Dickens
  • Jean Stafford
  • Nikolai GoGL
  • Robert Louis Stevenson
  • Francis Parkman
  • Emile Zola
  • James Barrie
  • Maxim Gorkij
  • William Inge
  • Joseph Conrad
  • Eugene O’Neill

Kända skådespelare med bipolär sjukdom:

  • Ned Beatty
  • Drew Carey
  • Jim Carrey
  • Patty Duke
  • Carrie Fisher
  • Cary Grant
  • Linda Hamilton
  • Marilyn Monroe
  • Kevin McDonald
  • Kristy McNichol
  • Tracy Ullman
  • Connie Francis
  • Nicola Pagett
  • Jeremy Brett
  • Margot Kidder

Det finns en hel del fördomar om bipolär sjukdom och eftersom fördomar bygger på lika delar rädsla och okunskap, kan jag väl passa på slakta några av dessa fördomar. Inte minst så leder ökad kunskap hos vänner och familj till en bättre behandling  när sjukdomen bryter ut i ett skov. Det är ju så med BS att den kommer och går, att man vid rätt behandling kan ha mångåriga perioder utan eller med få symtom, då den bipoläre kan sköta sina studier eller jobba som vanligt. Man är med andra ord inte ”galen” hela tiden. Ändå uppger många arbetsgivare (17 %) att de inte skulle anställa en bipolär. Hela 36 % av den svenska befolkningen skulle inte låta en bipolär sitta barnvakt. Sådana fördomar stigmatiserar de sjuka. Vänder man på steken så låter 38 % av de bipolära bli att berätta om sin sjukdom för sina arbetskamrater och 11 % berättar inte om sin sjukdom för sin partner. Det senare beror förmodligen att 41 % av de ”normala” är tveksamma att ingå en relation med en bipolär.

key-96233_960_720

Många psykiskt sjuka blir tysta och hemlighåller sina tankar och känslor. Har man under en längre tid känt sig annorlunda, är det lätt att skammen tar över och riktar sig in mot Jaget så att man börjar skuldbelägga sig själv. ”Det är mitt fel att jag är bipolär! Det är jag som rår för att jag blivit sjuk! MITT FEL!” Skammen får oss att odla hemligheter, skammen får oss att göra oss själva illa. Instängd skam kan få oss att bli aggressiva, deprimerade, ge oss ätstörningar och sist men inte minst – vi börjar självmedicinera oss med piller och alkohol. Skammen är själens sumpmark och får oss att känna oss små och ofullkomliga. Vi duger inte. Vi är inte ens förtjänta av att få kärlek. Men ju mindre vi talar om skammen, desto mer skam känner vi – skammen äter upp oss inifrån. Men skammen förlorar sin makt när vi sätter ord på den. Det är väl nu som det kreativa kommer in i bilden, att det finns så många författare som är bipolära. Vi är en grupp bland bipolära som funnit en väg ut genom att skriva, att sätta ord på känslorna och på så sätt krossa skammen. Genom att släppa kreativiteten loss, kan man gå i närkamp med skammen och efter en lång strid åter känna sig betydelsefull och sann igen.

För övrigt så borde jag som överlevare lära mig att vara mer tacksam. I tacksamheten växer glädjen och andligheten. Får ta och öva på det.

 

Längtar till Marsfjället

Av , , Bli först att kommentera 3

Uppe sen femsnåret och har skrivit flitigt på min kommande roman. Målet är att jag ska hinna sätta punkt på söndag och printa ut de 300 sidorna, så att jag kan sitta i Marsfjällets skugga och korrekturläsa. Det kommer att bli en hel del strykningar då formatet är på tok för stort och långt. Rättar alla grammatiska fel jag kan upptäcka, men med den delen av korrekturläsningen måste jag få hjälp av de som kan hitta dolda dyslexifel. I stort är jag nöjd med denna femte roman som utspelar sig i Baklandet, någonstans i skogarna kring Lycksele, och tanken är att jag med den ska avsluta serien om Baklandet. Måste kliva ur den trakten och berätta historier som skett utanför. Har två idéer som jag ska fundera på. Dessutom skulle jag vid ”sidan om” skriva klart ”handboken” om Dubbel-diagnoser och ett par pjäser jag ännu inte fått till. Men vem vet … Lever ju i vetskapen om att mitt liv är utmätt, att det är ändligt och kan ta slut precis när som helst.

PhotoGrid_1437139929547
Jag och mor vid Vormseleforsen juli 2015.

Min gamla mor har svårt att repa sig efter knäoperationen. Först fick hon en propp i lungan och inflammationer i det opererade knäet. Svåra smärtor som tvingar henne att gå på höga doser morfin, som gör henne trött och som leder till mindre träning. Inaktiviteten i kombination med morfinet har gjort henne förstoppad. Hon försökte vara hemma en vecka, men då med hjälp av syrran (även jag var där ett par dar) och vi såg ju att hon inte klarade av att duscha, att fixa mat – så nu har hon blivit inlagd på rehab.avdelningen på Lycksele lasarett för att ställa in smärtlindringen, få sjukgymnastik och inte behöva kännas sig orolig i sin ensamhet. Mor är 83 år – då tar det dubbelt så lång tid att repa sig efter en operation. Men jag är övertygad om att hon fixar detta och får leva de sista ljuva åren utan plågsamma smärtor.

För övrigt bär det av till Saxnäs kommande måndag. En trivsam vecka i Marsfjällets skugga, boende i Annexet på Richlundgården. Ska vandra mig stark.

Kyrkovalet är politiskt

Av , , Bli först att kommentera 5

Dagen började i kaos. Vad gör en  människa när ens mobil lagt av? I min finns hela mitt kontor: kalender, kontakter, adresser o.s.v. Den var helt död. Samsung och Halebop menade att jag skulle skicka in mobilen till dem – men en dryg veckas väntetid. Utan mobil. Sökte på nätet på och fann två serviceföretag i Umeå som var knutna till Samsung (eftersom garantin ännu gällde) och satte mig sedan i bilen. Det första var fel, det andra var OK. På företag nr 2 så tog han det berömda samsung-greppet och vips så fungerade min mobil igen. Det var även gratis. En skitgrej, enligt killen i butiken. En mjukvarukrasch. Men jag är lika glad för det …

På söndag är det val till kyrkan. Klart att jag ska rösta. Blir så trött på de som säger att kyrkovalet inte är politiskt – tacka tusan för att det är politiskt. Även om det i grunden handlar om att förvalta en kyrka som som i grunden förvaltar den kristna tron, så finns det rörelser som vill styra kyrkan i olika politiska riktningar. Det går ju knappast slå dövörat till när SD låter meddela att de gör en storsatsning för att vinna mandat i kyrkan. Det handlar om högerfascister som vill slå klorna i kyrkan. Är man då emot detta så bör man rösta på vänstern. Så enkelt är det. Historiskt har kyrkan varit en plattform för att utöva makt och det är detta som SD nu vill göra. Kan ni tänka er Åkesson äntra predikstolen och tala till folket (den del av folket som enbart delar den kristna tron). Sålunda: Sossarna får min röst.

martin-luther-617287_960_720

Det klagas över att Svenska kyrkan så sekulariserad. Men det är kanske det som är meningen, som är styrkan. En kyrka som är öppen för alla, som delar kärleksbudskapet med alla och en var. Idag tycks många religioner låsa sig fast vid sin ”sanna” tro och vägra släppa in de som tror ”fel”.

För övrigt så håller vi att bli slavar under tekniken.

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,