Skoterköp i Baklandet

Av , , Bli först att kommentera 4

Det lackar mot jul. Naturen försöker att hjälpa till med ett fjunlätt snöfall. Ska med Lenas hjälp försöka att julpynta lite. Det blir spartanskt. Några blinkande tomtar, lite glitter, några röda gardiner. Och så farmors vita kyrka som spelar så vackert.

Minnenas mummel. Kommer ihåg när pappa köpte en snöskoter. En märklig historia.

Diabi234
Pappa (till höger) visar upp sin nyinköpta skoter.

En svart skåpbil med släp, körde i knapp styrfart nerför backen. Pappa stod nere vid garaget och tankade motorsågen. Jag, som ännu bara en valp, rusade ner till honom för att se vad som skulle ske. Det var ju inte så vanligt att det kom främmen till Baklandet.

Den storvuxne sörlänningen, som skorrade på ett märkligt sätt, sålde snöskotrar. Trots de styva tjugo minusgraderna var han klädd som till en ljummen försommardag; i kostym, vitskjorta med slips, blanka lågskor och i ett par förkorta gabardinbyxor. Försäljaren gick bredbent till släpvagnen, och slet ner en röd Ockelbo med en gallerförsedd huv. Denna modell borde passa herr Lundholms behov. När pappa ville veta priset, höll försäljaren upp en avvärjande hand och bad att få återkomma till detta. Jag såg hur pappas blick mörknade. Då skulle man passa sig.

”Härute i obygden borde alla ha en skoter.” Försäljaren trampade finskorna på stället och gnuggade öronsnibbarna.

”Nå för helvete, visa mig vad skotern går för,” sa pappa och spände blicken i försäljaren. Han pekade med hela armen och sa att snön ute på myren var lika hård som köksgolvet. Fast alla i Baklandet visste ju att snön som fallit den senaste veckan, ännu inte hade satt sig. Denna lössnö var som kvicksanden i djungeln.

Försäljaren tittade ut på den vidsträckta, bländvita myren. Han slog ut med armarna, drog på sig ett par tunna handskar, knäppte igen kavajen och äntrade skotern.

”Se upp, jag kommer i en hastighet av 40 kilometer i timmen!”

Jag och pappa gick fram till vägen för att få fri sikt. Försäljaren tog fart, studsade över vägen, och flög ett tjugotal meter ut på myren. Skotern och försäljaren försvann ner i ett två meter djupt hål. Omgivet av lössnö. Det kom rök ur hålet. En arm stack upp, följt av ett svagt rop på hjälp. Pappa satte på sig Tegsnässkidorna och klämde fast ett rep under armen. Pappa drog och släpade de blåfrusne försäljaren fram till vägen. Skotern bärgade pappa med hjälp av arbetarbussen.

Försäljaren satt i bilen och knep käft, med en filt kring kroppen. Han frös som en hund. Kanske förbannade han sitt öde att tvingas sälja snöskotrar till tjuriga gubbar i Västerbottens inland. Pappa tröstade försäljaren: Som sörlänning kunde han omöjligt känna till all slags snö.

”Nå, vad ska du ha för skotern?” sa pappa och log snett.

Så gick det till när den första skotern kom till Baklandet: En prima Ockelbo, för halva priset, och som puttrade och gick i dryga trettio år. Även i lössnö. Däremot var det ingen som såg till försäljaren någon fler gång.

Berättelsen om pappas skoterköp har tidigare publicerats i ”Lokaltidningen”.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Besök på lyxkrog

Av , , Bli först att kommentera 4

Sov ut till åtta. Sen en tallrik med gröt. Efter det en bryta med piller. Insulininjektioner. Inser att jag måste åka en sväng till ”mitt andra hem” – apoteket. Slut på ett flertal mediciner. Besökte igår min diabetesläkare som ordinerade högre insulindoser och mer motion. Sa att jag blivit skraj för att på egen hand ge mig ut på långa färder, då jag fallit och slagit mig tre gånger. Hon är en av dessa somatiska läkare som lägger sig platt ifall patienten har någon psykiatrisk åkomma. Jag föll undan, orkade inte ta strid, trots att jag vet att det beror på någon neurologisk orsak.

0

I söndags bjöd jag min dotter Hanna på lyxmiddag. Vi gick till den omtalade Gotthards krog och åt en trerätters middag. Till förrätt fick vi Carpaccio på ko, lime, koriander, lök & rostade jordnötter. Var väl så där. Rå ko har aldrig varit min grej. Huvudrätt var Olivkokt sejrygg, tomat, saffran, potatisaioli & rostad paprika – vilket var riktigt gott. Men bäst av dem alla var efterrätten: Crème brûlée, vanilj & rörsocker. Totalt tusen spänn. Tjosan. Som tur var kunde jag använda presentkortet jag fick på min 60 årsdag. Tack till grabbarna bus.

För övrigt tror jag att vi kan finna sanningen därute i världen. Knappast därinne i oss själv.

Gnällspikar och stollar

Av , , Bli först att kommentera 3

Dagens gråtunga väder skapar ingen som helst julkänsla. Plusgrader, duggregn. Noll snö. Det är väl därför som jag inte hämtat julpyntet. Vanligtvis brukar jag plocka fram ljusslingorna, de blinkande småtomtarna, ljusstakarna, minikyrkan den första advent. Det är en tradition – samtidigt som det finns en trend vad gäller mitt julfirande. Känner inte längre av den där kittlande magin. Tyvärr.

Santa's sleigh on Moon background

Jag blir så trött på alla fördomsfulla människor. Fördomar är en blandning av myter och förutfattade meningar om hur andra är. Lägg till brist på kunskap och det leder oss till människor som helt enkelt är trångsynta. De saknar förmågan att se ett problem från andra perspektiv – eftersom de bär på sanningen. Världen är svart/vit. Dessa människor anser sig vara alltings måttstock och därför är alla andra underlägsna, mindre värda.

Gnällspikarna, stollarna är inte lätt att undvika. Att bemöta deras åsikter är inte lätt. Allt det man säger ger dem bara mer kött på benen. Mothugg mot deras SANNINGAR är bara  ett bevis på hur rätt de har. Vi lever i en obehaglig tid.

För övrigt är texter människans verk. Det finns inga skrivna texter ute i skogen.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

På halvfart

Av , , Bli först att kommentera 4

Klockan är snart tio. Grått, grått utanför mina fönster. Detta är en dag då jag inte planerat att göra nåt särskilt. Torde bli en hel del skidåkning på TV. Sedan ”förlamningen” släppte i onsdags, har jag fått en hel del gjort. Märkligt detta med att mina gummiben som inte vill bära. Det sitter väl i skallen; i min amygdala som har en förmåga att ”spela in” allt elände och sedan sända repriser av detta när jag minst anar det.

Meningen

I mänsklighetens kollektiva minne finns vetskapen om att gruppen är en garant för vår överlevnad. Utan gemenskapen frös och svalt vi ihjäl. Detta gäller än i dag. Vi är flockdjur som är rädda för att bli utstötta och ensamma. Utanför stängslet väntar vargen. Det finns statistik på att dagens ensamma lever ett kortare liv än de som lever i grupp.

Jag känner att jag allt mer håller på att hamna utanför stängslet; att jag låter mig fösas bort från gemenskapen. Jag får allt svårare att hantera folk som lever i flock. Kanske är jag socialt handikappad?

Livet går på halvfart. Går hand i hand med gamla vanor, rutiner. Det mesta känns automatiserat. Samtidigt som tidens tickande hörs allt mer tydligt.

För övrigt går jag genom skogen. Inom mig bär jag det förflutnas röster inuti mig.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Tomten och önskelistorna

Av , , 2 kommentarer 3

Sus från trafiken ute på Backenvägen. Mörkt utanför mina fönster. Redo för en tur ut till Tegs Häslocentral där jag ska lämna en del blodprover.

Regeringsbildningen tar tid och får väl göra det i demokratins namn. Stefan Löfven har fått ta på sig tomteskägget för att kunna uppfylla önskelistorna från Annie och Jan. Skulle tomten godkänna listorna till fullo, plus de från V och Mp, så får Löfven bedriva alla andras politik utan att få plats för några egna reformer.

Det liknar utpressning från L och C. Samtidigt som Löfven får skylla sig själv för att vara den största förespråkaren för samarbete över blockgränserna. Nu simmar han runt i politikens mittfåra. Väl uppe på land fastnar han med tomteskägget i brevlådan.

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Full gas eller tvärnit

Av , , Bli först att kommentera 3

Blåsigt väder idag. Vaknade tidigt för att åka till hälsocentralen och lämna en del blodprover – men så somnade jag om. Försent. Får bli ett uppdrag för morgondagen. Periodvis i mitt liv drabbas jag av igångsättningsproblem. En mur av oro och ångest ställer sig i vägen för det som måste bli gjort. I dag. Det blir förstås ett misslyckande som lämnar ytterligare sår i själen.

Efter att ha skrivit om min psykiska ohälsa i självbiografin ”Spring Kent, spring!” får jag rätt så ofta frågor om åkommor som Bipolär sjukdom och ADHD. Många av frågeställarna försöker även att sätta ord på ”röran i sitt liv” genom att skriva biografier. Uppmuntrar dem att fortsätta. Om man inte tar makten över sin egen berättelse, så gör nån annan det.

KentÖvik

Kort om ADHD

Hyperaktivitet med uppmärksamhetsstörning är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som påverkar förmågan att fokusera och koncentrera sig på en specifik uppgift. Man har även en överdriven aktivitet och impulsivitet. Kort uttryckt: det kan emellanåt gå fort och fel. Något som bland annat kan drabba kontakterna med andra människor. Det innebär att man kan ha olika problem i vardagen. En vanlig svårighet är att man lätt blir störd av att vara i röriga eller stökiga miljöer, och att det är svårt att komma igång med vissa uppgifter, om de inte känns motiverande, eller att det är svårt att bli klar med det du håller på med. Alltså: En usel förmåga att hantera gas- och bromspedalerna. Antingen blir det full gas – eller en rejäl tvärnit.

ADHD debuterar i barndomen och kvarstår under tonåren och upp i vuxen ålder i 40 till 70 % av alla fall.

Här en lista från webben Doktorn.com med typiska symtom:

  • Svårt att koncentrera dig och har många tankar och idéer i huvudet på samma gång.
  • Svårt att komma igång med uppgifter.
  • Svårt att komma ihåg långa instruktioner.
  • Kan ha svårt att skapa ordning och struktur omkring dig.
  • Svårt att passa tider.
  • Glömmer eller tappar ofta bort saker.
  • Vanligt att skjuta upp saker tills det blir försent.
  • Jobbigt att skriva eller läsa.
  • Göra saker ibland utan att tänka efter före.
  • Stort behov av att röra på dig.
  • Vara orolig, ha ångest eller ha svårt att sova.
  • Trött av att umgås länge med andra.
  • Svårt att reglera ditt humör.
  • Kan vara extra stresskänslig.
  • Svårt att vara flexibel. Att vara flexibel handlar om att klara en förändring, när något inte blir som du har tänkt.

Som med många diagnoser är symtomen, eller tecknen, varierande från person till person. Viktigt att veta är att man föds med ADHD.

skam

Det finns en rad missuppfattningar om vad Adhd är. En av de vanligaste är att barn och vuxna med Adhd inte skulle vara lika smarta som andra. Fel, fel. Många ADHD-barn är jäkligt smarta. Det är också vanligt att människor med ADHD är särbegåvade och blir mycket duktiga på vissa områden. Det är inte ovanligt att de är rysligt kreativa.

Alla med ADHD är olika. En del är utåtriktade och sociala medan andra är mer introverta. Vissa är passiva och har svårt att komma igång med saker, medan andra får mycket gjort om de väl är motiverade.

Kom ihåg: Barn och ungdomar med diagnosen ADHD löper överhängande risk att bli missbrukare som vuxna. Studier visar att varannan vuxen med ADHD utvecklar missbruk.

För övrigt är fördomarna kring psykisk ohälsa det som skapar de djupaste såren.

Beställ ”Kent spring, Kent!” Länk >>>

Fånge i min trerummare

Av , , Bli först att kommentera 3

Kallt som tusan. Rysligt ovan vid dessa låga temperaturer. Efter en kraftansträngning gjorde jag mig i morse redo för en tur till Tegs hälsocentral, men när jag skulle kolla tiderna för blodprover och influensavaccin, visar det sig att hela centralen har stängt idag. Man ska se över sin verksamhet (som torde vara att på så bra sätt som möjligt ta emot så många patienter som det är möjligt).

Det krävs en hel del kraft för att jag mentalt ska göra mig klar för att utföra de enklaste av uppdrag. Känns som hela dagen kantrat. Får istället bli en dag för inhandling av snus och eventuella julklappsinköp.

Brain

En vecka med usel motorik har gjort att jag under en veckas tid suttit isolerad i min trerummare. Talat med tapeter och ett tomt kylskåp … Men min fina dotter räddade mig igår och åkte till apoteket. Hade helt slut på en del piller, vilket inte gjort saken bättre. Blir så arg på mig själv. Att det ska vara så svårt att be om hjälp … Inte ens när det livsviktiga insulinet tog slut i lördags, förmådde jag mig att be om hjälp. Trots att jag omger mig med människor som utan tvekan ställer upp när det gäller.

Väntar ännu på besked från förlaget. Godkänner de mitt manus? Kan jag äntligen börja med de sista bearbetningarna och släppa ut de schackspelande kufarna på sommarbete?

För övrigt har jag ett julklappstips: Köp någon av mina böcker.

Beställ >>> 

KentPsy

Ser dig

Av , , Bli först att kommentera 3

Kent om Kent, om att se varandra. Hur viktigt är det inte att se och bekräfta sin partner och sina vänner. Det är lätt att ta dem för givna. Risken är att de drar vidare – till någon som ser dem

Bli först att kommentera
Etiketter:

Vakar mig genom nätterna

Av , , Bli först att kommentera 5

Åter en natt av vandrande. Byte mellan sängar, bort till skinnsoffan, ligga på golvet, men ingen skillnad – lika långt till sömnen vad än jag försöker. Myrkryp, värk i knän, hjärtklappning. Försökte läsa den roman som Bokpratarna på Pig Hill valt till kommande träff: ”Morgon i Jenin” av Susan Abulhawa.

morgon-i-jenin_pocket

Ett starkt epos om vad som hände med libanesernas och arabernas livsbetingelser när staten Israel bildades. En intressant, skrämmande dokument.

I dag ska jag på länsbibliotekets träff för diskutera hur projektet HärLitt ska lanseras och om vi glömt några författare.

För övrigt måste man skydda själv, annars blir man kuvad.

Ps! Har inte ramlat på en hel vecka. Yrseln läker kanske ut … Ds!

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Jag faller

Av , , Bli först att kommentera 5

Jag skriver här på bloggen i vågor, till och från, intensivt eller inte alls. Har varit upptagen av de knäppa saker som drabbar mig. Ibland känns det som om jag ska betala igen – trots att jag är oskyldig. Skräms av att jag i tid och otid faller. Hittills har jag knäckt tre revben, haft sönder nåt i knäet, fått skrapsår på benen och händerna. Läkarna ruskar sina huvuden. Detta förstår de sig inte på.

Jag har blivit än mer rädd. Har slutat sova (man vet ju aldrig när jag ska falla nästa gång). Lever bakom låsta dörrar.

Ber inte om någon sympati.

För övrigt är smärtan i mitt knä inget emot den smärta som bor i min själ.

Bli först att kommentera