Ljus och mörker

Av , , Bli först att kommentera 2

Rena sommarvärmen. Satt på balkongen i går, dryga timmen, och lyckades bränna min något utstående mage. Men att vistas i solen ska ju, till en viss del, vara nyttig. Inte minst vad gäller produktionen av D-vitamin som är ett fettlösligt vitamin som är bra för benstommen och för att immunförsvaret ska fungera bra. Men snurrar man runt en stund på nätet så verkar det som om solen är en dödsmaskin. Inte minst för att antalet fall av hudcancerformen malignt melanom har nästan fördubblats de senaste tio åren. Är det inte det ena så är det andra.

vatten

Har inte gjort många knop den senaste veckan. Är fångad i en blytung kropp och en känsla av uppgivenhet. Har svårt att fokusera och det är stora revor i mitt minne. Har tagit antidepressiva piller i dagarna fem, så än är det för tidigt att skåda ljuset.

Vill ju bli pigg, nu när jag fått ett arbetsstipendium av Författarförbundet. Två veckor i juni ska jag få bo och skriva i Henning Mankells hus i Överberg, en bit utanför Sveg.

För övrigt ska jag försöka läsa en stund, sittande på min nyligen införskaffade solstol med medföljande dyna. Sedan åker jag till  Ersmarks kyrkan vid 18-tiden för att höra Lena och hennes kör sjunga trösterika låtar.

Bli först att kommentera

En mörk grop

Av , , Bli först att kommentera 3

Sover och sover. Inget friskhetstecken när det gäller mig, som i vanliga fall brukar sova, slumra max 4.5 timmar per natt. Nu sover jag åtta timmar om natten och förutom dessa blir det 3-4 timmars sömn även dagtid. Går fram genom tillvaron med en känsla av att kroppen är klädd i bly. Allt går långsamt, det tar emot att gå i trappor, upplever att jag blir än mer motorisk fumlig. Psykiskt bär jag på en likgiltighet och under detta bubblar ångesten och paniken. Jag har drabbat av en bipolär depression. Till skillnad från en ”vanlig” depression som kan ta månader, veckor på sig att utvecklas, så kan den bipolära köra igång efter några dagar, någon vecka. Jag har har aldrig vant mig vid de bipolära depressionerna, då de tycks ”ploppa” från en dag till en annan, och jag har inte aldrig lärt att handskas dem. Om man strax innan varit uppe i en hypoman eller manisk fas, vilket är vanligt, blir fallet ner i den mörka gropen riktigt högt och smärtsamt. Rent av farligt.

skammen

För första gången sedan 2012 har jag nu börjat medicineras med antidepressiv medicin. Nu är det knepigt att behandla bipolära depressioner, då antidepressiva mediciner kan leda till en manisk fas och än värre till ett blandtillstånd då det svänger häftigt mellan mani och depression. Ett plågsamt och farligt tillstånd. Det är bara att härda ut. Till slut vänder det. Fast 2012 tog det dryga sex månader.

För övrigt kan jag rekommendera min bok ”Spring Kent, spring!” där jag mer ingående berättar om BS, ADHD, paniksyndrom och självmedicinering.

20160315_163208

 

BESTÄLL >>>>>

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Sitt

Av , , Bli först att kommentera 0
Bli först att kommentera

Blä för Carpe Diem

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag retar mig allt mer på detta tugg om vi ständigt ska befinna oss i NUET, och för vår överlevnad ska rabbla dessa slitna ord: Carpe Diem. Klart att det finns vissa fördelar att vi ska befinna oss i nuet och i denna bubbla finna det fokus som får oss finnas där vi egentligen är – här och nu. Men så sabla enkelt är det inte med detta Carpe Diem. Vi är varelse som  råkar ha ett minne och tack vare detta minne kan vi referera till så väl nutid som till dåtid. Vi måste minnas och stanna upp, för att dra slutsatser av vad vi gjort fel och rätt. Minns vi inte våra tillkortakommanden så torde våra liv vara värdelösa. Det är genom att blicka bakåt, att minnas, som kan förstå vad vi gjort rätt och fel. Har en känsla att de som förespråkar kärleken till NUET, sitter i bubbla och anser sig må prima – just därför att de inte släpper in det som är jobbigt från tidigare.

kermit-1731793_960_720

Vad ä en människa utan minnen? Utan tillbakablickande. Ett irrande bloss som inte känner igen sig i spegeln.

Carpe Diem. Trams!

Lagat en sönderbiten en tand idag. Hatar att ligga nerlagd – att förlora kontrollen.

För övrigt är det hockeymatch ikväll-

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Rymden luktar

Av , , Bli först att kommentera 3

Läste härförleden att rymden lär lukta som en ”rallytävling – en blandning av varm metall, dieselångor och os från en grill. Astronauter som återvänt till jorden, har vittnat om att de känt lukten av ”bränt, stekt kött”. Lukten lär ska komma från döende stjärnor. Alltså finns en slags förruttnelse även ute i universum. Även om tidsperspektivet skiljer. Och avstånden.

rymden

Apropå lukt, så är luktsinnet vårt äldsta sinne, med en direkt koppling till hjärnan, till amygdala – ett centrum för våra känslor. Vissa lukter kan öka pulsen, höja blodtrycket – andra skapar lugn och välbefinnande. Huden och beröring är ett annat sinne som hjälper oss att tolka och förstå världen. Massage kan lindra öka fokuseringen, koncentrationen (inte minst hos oss hyperaktiva med Adhd), och förstärka immunförsvaret. Beröringar sänker halten av stresshormonet kortisol och minskar stressen. Så rör mer vid varandra.

För övrigt regnar det. Därför ska jag, i ren djävulskap, åka till Rusta och köpa en solstol.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Jävla reklamavbrott

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag har förbannat svårt att förlika mig med alla dessa ständigt återkommande och irriterande reklamavbrott. Ibland blir jag hysterisk och vill hämta yxan och hugga sönder teven. Vilket vore korkat. Det stoppar ju inte reklamdyngan. Min polare Uffe reagerar likadant när en bra film eller en intressant dokumentär slaktas i småbitar av reklam för tusentals spelbolag, senap, Zlatan som kör Volvo, mineralvatten som förpassar folk till urskogen och gud och hans moster. I fallet med reklamavbrotten tycks jag och Uffe vara två koleriska gubbjävlar som sitter i våra soffor och hytter med nävarna och svär sotsvarta ramsor och förbannelser. Särskilt förbannade är vi när det gäller reklamen i Fyrans alla kanaler. Den är klart mest irriterande – och längst.

Sanningen är att vi har samma åkomma och lider brist på dopamin.

Stark man

Vi som lever med ADHD har svårt med koncentrationen och fokuseringen. Vårt arbetsminne är också riktigt uselt. Vi har hela livet fått kämpa med att hålla fokus när vi ser på en film eller en hockeymatch. Första fem minuterna går åt till att finna fokus, att inte vandra iväg i tankarna och börja studera tapeterna bakom teveapparaten. Vi får kämpa för att krypa in i vår bubbla och kunna hänga med i handlingen. Precis när vi gjort det, efter fem till tio minuter, ja då kommer ett irriterande avbrott. Vid det tredje avbrottet så hämtar vi yxan. Till symtomen av ADHD hör också ett hett sinnelag. Jag blir ibland fullständigt rabiat när det gäller dessa reklamavbrott – och inte blir jag lugnare av att reklamavbrotten följs av trailers som ska locka oss att se en massa andra skitprogram. Ibland kör knäppskallarna en trailer för det program som pågår. Hur korkat som helst.

Känner mig som gubbarna i Muppet show, de som sitter ropar bu åt allt och alla.

Såja, då går jag vidare med mitt liv.

För övrigt så har jag bestämt mig, i protest mot turerna i Svenska Akademien, att tacka nej till ett eventuellt Nobelpris i litteratur. Ibland måste man sätta ner foten.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Glömde minnesboken

Av , , Bli först att kommentera 3

Detta med vårt minne är en sak för sig. Utan minne skulle vi leva i ett evigt nu; vi skulle vara irrbloss som varken hittade fram eller tillbaka. Nu ska jag i sanningens namn säga att det finns en hel hop med olika minnen. I mitt fall är det det arbetsminnet som jävlas – det korta minne som håller reda på vad som sker under några sekunder. Det är bra att ha när man ska flytta blicken mellan IKEA:s monteringsanvisningar och till handen där man håller skruvmejseln i ett krampaktigt grepp. Under den korta sekunden det tagit att lyfta blicken från anvisningarna till hyllplanen som ska skruvas ihop – så är dessa minnen raderats. Där är tomt. Ska man ha någon nytta av arbetsminnet så måste man vara koncentrerad – vilket vi med ADHD har svårt för.

ADHD-775x390

Påmindes om detta när jag körde till Skellefteå i torsdags. Jag stannade på OK i Ånäset för att dricka en kopp, starkt kaffe och passa på att bläddra i min nyligen införskaffade bok om hjärnan. En bok om de senaste rönen. Började läsa ett kapitel som avhandlade ämnet ”Minnet”. Intressant. Läste, och läste. Kaffet tog slut, så jag bestämde mig att fortsätta färden till Skellefteå. Efter några mil slog det mig: Jag hade GLÖMT boken om minnet. Så trodde jag att det var, men dagen efter i Skellefteå fann jag boken på bilens tak, fastkilad under takräcket. Hade jag kört sju mil med minnesboken på biltaket?

Detta var i och för sig inget märkvärdigt. I 20-års åldern, när min ADHD var som mest aggressiv; 35 år före jag fick diagnosen och medicinering. Två gånger tappade jag bilen i Lycksele. Jag parkerade den, men kunde omöjligt komma ihåg var. Båda gångerna fick jag kontakta polisen, lika många gånger stod bilen snyggt parkerad i garaget under Konsum.

Adhd forsk

Nåt år senare gjorde jag praktik i Vilhelmina och hade på en ledig dag köpt en en hel hop med julklappar. Dessa lade jag på biltaket och åkte sedan runt i köpingen och spred ut klapparna runt hela bygden. Det var inte ens lönt att försöka hitta dem. Sedan har jag åkt omkring med min nya diabildprojektor på … just det, på biltaket. Mest pinsamt var när jag ställt ett vitt diskställ, på taket naturligtvis, och svängde in på OK. I stället stod tre ynkliga tallrikar och en kaffemugg. Det duggregnade. Det var då som en äldre man kommenterade mitt tilltag. ”Ja, det är ju också ett sätt att få disken ren. Om du kör runt i regnet nån timme, så kommer tallrikarna att vara skinande rena.”

20160315_163208

Hela mitt liv har jag fått kämpa för att förstå mig på min ”underliga” hjärna, för tidigt förstod jag att det var något fel på mig och min hjärna. Jag var tvungen att plugga dubbelt så länge för att få det att fastna inför tentamen. Som om det inte vore nog med ett taskigt arbetsminne, en usel koncentrationsförmåga, dålig uthållighet – så led jag även av dyslexi. Dyslexi kan man kort sammanfatta som en störning i språkbehandlingen, vilket gör att man får svårt att ordens betydelse.

Fy tusan … Nog har jag tvingats simma motströms. Jag har fått slåss för mitt liv, där andra lugnt och stilla kunnat ligga på rygg och flyta medströms.

För övrigt är det 1 Maj i morgon. Åker mot Umeå. Planen är att på nåt sätt delta i firandet.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Folk kommer och går

Av , , Bli först att kommentera 3

Gör mig redo. Kammat skägget, putsat flinten, duschat och sprejat mig med konstgjord lukt. Snart bär det av till ett av våra återkommande möten för oss som tillhör Pig Hills ”Bokpratare”. Vi är män i mogen ålder som äter gott, ventilerar våra bekymmer och glädjeämnen – men framförallt diskuterar vi kvällens väl utvalda bok. Denna gång ska vi analysera Kjell Westös ”Den svavelgula himlen”. Får återkomma senare om vad vi tyckte om denna tegelsten till roman.

glädje

För mig är det guld värd att träffa män i min ålder och få stångas lite, skratta ihop och beklaga oss över allehanda kroppssmärtor. Genom åren är det så många manliga kamrater som ”fallit undan”, som tassat ut ur mina rum och aldrig mer återvänt. Någon har sagt att det hör livet till. Folk kommer och går. Men jag som genom livet omgett mig med mängder av manliga kompisar, tycker att väl många av dem som gått upp i rök. Det har säkert att göra med det liv jag levt tidigare, då under mina intensiva perioder helt enkelt tröttade ut många av dem. För det är inte så många fall som det blivit ”skilsmässa” på grund av regelrätta strider. Jo, några sådana fall finns och de går inte att laga.

Började igår med att tvätta mina igengrodda fönster. Köpte ju en specialapparat i fjol, en sådan som ”suger upp” skiten. Det går fort – men när jag idag beskådar de fönster jag tvättat under gårdagen, så ser jag långa, grå ränder lite varstans. Fick tvätta om tre fönster idag. Så frågan är om jag tjänar någon tid alls genom att ha köpt denna mirakelputsare?

För övrigt måste jag köpa mer snus.

Bli först att kommentera

Två män och ett schackbräde

Av , , Bli först att kommentera 2

Efter månader (år?) av uppehåll i vårt schackspelande, ska jag och Karlsson äntligen stråla samman i en batalj häruppe på Pig Hill. Vi är periodare vad gäller dessa mötet. Periodvis spelar vi flera gånger i veckan, men nu har vi blivit så jävla lata att vi inte ens orkat tänka tanken. Schack är en rolig och inspirerande sport, men kan även vara mycket tröttsam och om man åker på storstryk sprider sig förnedringens rodnad över ansiktet. Visserligen försöker man komma med några inlärda bortförklaringar, som att man inte hunnit träna tillräckligt på Dam-gambit eller att man i slutspelet räknade fel på antalet anstormande bönder. Nå väl, om en halvtimme ska jag och Karlsson spela ett eller flera partier.

chess-1993141_960_720

Även om jag inte spelat mot Karlsson så ofta på sistone, har jaunder skrivandet av min kommande roman spelat schack dag och natt. I fantasin. Men en hel del i verkligen, eftersom jag varit tvungen att läsa på i teorin för att inte göra bort mig för eventuellt kunniga schackspelare, ja som skulle få för sig att läsa romanen om hur männen i Baklandet försöker hålla skenet upp genom att spela detta ädla spel.

För övrigt är det en bra träning i att våga fokusera på det negativa, utan att bli arg.

Bli först att kommentera
Etiketter:

Lider av sömnbrist

Av , , Bli först att kommentera 3

Sovit tungt och länge. Märkligt. Men vid frukosten gjorde jag upptäckten: Jag hade av misstag tagit dubbel dos av sömnmedicinen, vilket gav mig hela sju timmars sömn, vilket är cirka tre timmar fler än vad jag sover i vanliga fall. Satan så pigg i skallen jag är. Egentligen borde jag få sova sju-åtta timmar varje natt, då skulle jag orka med mer under dagtid och slippa bli stående och tyst när stress/stroke hjärnan slår till och drar ur proppen.

ADHD in Children CDC Report

Jag har tidigare berättat om min förstörda sömn och hur detta började när jag ännu var en valp. Som det ADHD-barn jag var, så var jag rysligt hyperaktiv och låg där under täcket och ryckte med armar och ben, samtidigt som ”motorn” inne i skallen gick på högvarv. Bristen på dopamin fick min kropp att bli spänd som en fjäder och skaka som vid ett epilepsianfall. Jag lärde mig redan som fem-sexåring att det är ”farligt” att sova. Sömnlösheten som barn följde med mig in i vuxenlivet, och kunde ge konsekvenser för mina andra sjukdomar. Att sova för lite är farligt om man som jag dessutom lider av bipolär sjukdom typ 1. Sömnlösheten kan skicka en rätt upp i det blå, rakt in i ett maniskt skov.

2014-2015 märkte jag att min ADHD-medicin (Ritalin) börjat göra mig lugnare. Centralstimulerande mediciner, som det handlar om, påverkar hjärnans förmåga att öka koncentrationen och minska impulsiviteten. Medicineringen påverkar signalsubstanserna i hjärnan, i första hand dopamin och noradrenalin. Man blir helt enkelt lugnare och mer avslappnad, vilket gör att man sover bättre. Men så kan annat ske med en människa; sådant hon inte rår över.

brain-3168269_960_720

I augusti 2015 small det till i mitt bakhuvud och jag stöp till golvet som en klubbad oxe. Jag förstod direkt att jag drabbats av en stroke. Det var en propp som farit genom bakskallen och borrat sig in i lillhjärnan. Om du får en propp eller blödning i lillhjärnan kan du få symtom som yrsel, svårigheter med att samordna rörelser, balansproblem eller ofrivilliga ögonrörelser. Dessutom sämre närminne. Och försämrad sömn. För att inte tala om den hjärntrötthet som kan slå till när jag går på fest, äter middag med vänner. Två tankar: Har jag inte drabbats av nog? Jag är tacksam för att jag trots allt lever.

För övrigt grunnar jag över två nya romanprojekt. Men det tar emot. Har jag kraften att än en gång borra mig ner i jorden och plocka upp sedan länge döda, för att ge dem kött och blod?

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,