Etikett: apotek

Farlig läkarbrist

Av , , 2 kommentarer 3

Drog golvtrasan efter mig, gick i vida svängar över golvet, sopade en stund, dammtorkade teven inför kvällens friidrott. Tills ryggen sa stopp. Tänkte tvätta kläder, men det tänkte visst grannen också. Så jag satte mig och letade efter en ny bostad, måste ju hitta nåt på bottenplan eller med hiss. Annars lär min Parkinson parkera mig på soffan – i all evinnerlighet.

bostad
Bostad sökes. Gärna med hiss.

Det finns en hel del märkliga bostadssajter ute på nätet. Bilder på hus och lägenheter, utan någon övrig information, som typ hyra och markplan. Men stora röda knappar uppmanar en att kontakta hyresvärden – vilket kostar 10 kr. Ja, så skaffar man en god månadsinkomst. Man låtsas förmedla lägenheter, men tar en tia av varje besökare. Vimlar av sådana sajter som på ett eller annat sätt skojar till sig pengar – medan lägenheterna bara finns i deras fantasi. Nån som vet av en 2:a på markplanet – i Umeå.

stormtrooper-2296199__340
Bärhjälp till hälsocentralen.

Primärvården går på knäna. Idéerna om en god service där patienten är i centrum och där man fritt kan lista sig hos en läkare som är färdigutbildad och empatisk är skrotade. I varje fall på Tegs HC. Jag söker med ljus och lykta efter en rutinerad distriktsläkare som kan vara spindeln i nätet i behandlingen av mina många sjukdomar. Nu går det inte längre lista sig hos en speciell läkare; numera listar man sig hos hälsocentralen och sen får man göra som hon i luckan sa: ”Du får göra som alla andra patienter och ta den läkare som du tilldelas”.  Jo, jo … Kanske en charmkurs? Under det senaste året har jag träffat tre underläkare och två ST-läkare. Alla fem under utbildning. Skulle du lämna din nya bil till en verkstad som annonserade: ”Trevliga mekaniker, alla under utbildning. Låt de träna på din nya bil!” En av dem skrev ut en dödlig dos av antiinflammatoriska preparat till mig som äter blodförtunnade efter en stroke. Tur att de larmade på Apoteket. En annan doktor, under utbildning, vägrade skriva en remiss till neurologen trots att jag fallit tre gånger och bland annat brutit revbenen (typiskt Parkinson).

Fem besök, alla fem gångerna måste jag dra min långa och komplicerande sjukdomshistoria. Det har blivit så att jag säger mindre och mindre, i hopp om att  de läst lite grann i min journal. När primärvården faller ihop, så måste patienterna stanna kvar i specialistvården allt längre, vilket gör att man blir en propp i deras system så att färre ”utifrån” får chansen att träffa en specialist.

learn-2412776_960_720

Nu måste jag gå till tre olika inrättningar och träffa storhopen av olika läkare. På neurologen funkar det bra. Har träffat samme Parkinsonläkare tre gånger. Däremot påminner psykiatrin om hälsocentralen. Även här har jag träffat fem olika läkare det senaste året. När jag ska ha nya recept så måste jag ringa psyket för mitt litium, hälsocentralen för blodtrycksmedicinen och neurologen för Parkinsonmedicinen. Alla tre inrättningarna vill ha fem arbetsdagar på sig för att fixa recepten. I bland när man har otur, så kan jag tvingas gå till apoteket tre dagar i rad. Sen ska man börja be till Gud att apoteken har medicinen hemma i sina allt mindre läkemedelsförråd (medan ”butiken” vid ingången får allt mer plats till deodoranter och skönhetsprodukter.)

På mitt apotek hade de härom veckan REA. Japp 30 procents rabatt på alla produkter. Även på medicinen, frågade jag syrligt. Nä, men på den här antirynkkrämen, sa den paranta damen som dessutom bjöd på nyttigt naturgodis. Äsch, låt ICA ta över hela skiten, hälsocentralerna och hela psyket. De gör ju reklam för en egen appdoktor. Står han vid charken? Vid fläskfilén? Till slut blir man som patient cynisk och smått ironisk. Kanske leder det till en för tidig död – i mitt fall så frigör det en himla massa resurser och mer plats till andra behövande.

axe-984008__340
Doktorn som valde veden. 

För övrigt hade jag en gång en distriktsläkare som var kanonbra. Han kallade mig varje halvår för att kontrollera min diabetes. Han var empatisk och påläst. Men så köpte han köpte min roman Vedtjuven och började allt mer prata om romantiken med att hugga sin egen ved, att klyva och stapla den i märkliga, konstnärliga former. Det är mycket möjligt att Umeås bäste distriktsläkare, på grund av min bok, numera klyver ved dagarna i ända …

Nya perspektiv

Av , , Bli först att kommentera 4

Suttit och skrivit på tok för länge och för ofta, men har hamnat i ett superfokus där texten tycks vara färdigtänkt och klar. Det är bara att skriva ner den. Det som skulle bli en novell, blir en roman. Är redan uppe på 150 sidor. Låter kanske galet, men inte värre än de som tvångsmässigt tränar löpning varje dag för att i framtiden plåga sig genom ett maratonlopp. Skillnaden är väl att den notoriske löparen får en bättre kondis.

person-110305_960_720

Ibland kan det råda brist på perspektiv, då man får problem med att se världen på nåt annat sätt än genom sina egna ögon. I själva verket måste man då och då ta ett kliv åt sidan och tänka förutsättningslöst. Det är så lätt att skaffa sig förutfattade meningar om hur andra människor är. Då har det också börjat strula med ens empatiska förmåga. Vi blir fördomsfulla och intoleranta. Vi blir förbannade på främlingar, misstror andras åsikter, medan vi gör oss själva till ”alltings måttstock”. Brist på perspektiv går ofta armkrok med fanatism och främlingsfientlighet.

Vi tycks leva i en allt mer trångsynt värld och det har säkert att göra med rädslan som smugit sig in. Om vi hotas eller tror oss vara hotade, är det lätt att vi gör världen svart/vit; antingen eller, och börjar tycka att JAG är viktigare än VI. I brist på perspektiv blir vi rädda för förändringar, vilket leder till att vi inte skaffar oss nya erfarenheter, nya perspektiv. Vi blir till dömande och fantasilösa varelser. Vi blir helt enkelt dummare.

Piller

I morgon måste jag ut ur huset. Ett trevligt besök på apoteket väntar. Ska hämta ut fem mediciner som tagit slut – men den sjätte får jag inte hämta i morgon. Nix. Den har en läkare spärrat till på torsdag. Då krävs alltså ett nytt besök på apoteket. Visst är det väl ändå knäppt?

För övrigt funkar kroppen riktigt bra. Händerna darrar mindre, benen känns starka. Däremot sover jag som en kratta. Fyra timmar förra natten.

Pillerfria apotek

Av , , 1 kommentar 3

Stora pillerdagen. Då ska jag under en timmes tid fördela drygt tiotalet pillersorter i fyra dosetter för fem tidpunkter. Det är bara att be till Gud att jag har tillräckligt kvar av medicinerna, annars blir det ett besök på apoteket (och sen hoppas att de har medicinen i lager) Skulle jag dessutom ha slut på receptet, ja då blir det krångligt. Då måste en läkare kontaktas för nytt recept – och de flesta kliniker kräver fem arbetsdagar för att ordna nåt sådant. Vad sker då? Ja, i värsta fall får man vara utan medicin i fem dagar. Därför krävs planering.

Man kan ju alltid avreglera sig och bli en privatiserad enhet som går med vinst.

350px-Orgelpipan_7,_2012_07

2009 avskaffades apoteksmonopolet. Häpp! Allt som är privat är bra! Då försvann den lagstadgade skyldighet som gjorde att det statliga apoteket ansvarade för landets läkemedelsförsörjning. Det är inte många länder som har en helt avreglerad apoteksmarknad, men Sverige är ett av dem. Vi verkar ha en förkärlek av att som land avsäga oss kontrollen över viktiga verksamheter. Vi har kommit att bli avregleringarnas förlovade land. Ett återkommande argument för de avregleringar som gjorts, är att de ökat vår valfrihet och mångfalden. Vinstintresset har väl snarare gjort att utbudet i välfärdens verksamheter blivit snävare.

Generellt har de flesta medicinerna blivit dyrare samtidigt som att vissa läkemedel blivit svårare få tag i då apoteken inte har har råd med för stora lager. Som kund gäller det att vara framsynt, vilket kräver planering. Redan veckan innan man ska hämta ut ett ”udda” läkemedel ber man snällt att apoteket beställer hem det. Om nu lagren för medicinerna minskar, så verkar det finnas hur mycket plats som helst för salvor, deodoranter, fotfilar, ansiktskrämer, bantningspulver och gud vet vad. Men dessa produkter torde vara viktiga inkomstkällor för de privatiserade apoteken.

filitfotfilar-1

Om nu antalet restnoterade läkemedel har ökat sedan avregleringen, så måste det ses som ett hot mot patientsäkerheten. Jag har ju själv råkat för att vanliga mediciner plötsligt inte finns i deras lager och som inte går att beställa hem då det blivit ”stopp i produktionen”: det kan handla om antibiotika, blodtrycks­medicin, antidepressiva och smärtlindrande preparat. Är det en livsviktig medicin som fattas får man helt sonika åka runt mellan apoteken eller sätta sig och ringa. För några år sedan fick jag besöka fem apotek för att få tag i ett läkemedel mot min diabetes. Skulle tant Olga 81 år ha orkat göra detsamma?

Medan det dräller av apotek i en stad som Umeå, så sker det nedläggningar av apotek i glesbygden. Det bär sig inte att kränga piller på småorter. Det kan bli många mils bilkörning för att hämta ut den blodförtunnande medicinen. Säga vad man vill om det statliga apotekssystemet, men det försäkrade att människor i glesbygden hade en god tillgång på läkemedel.

terapi-istallet-for-piller

På den tiden då jag jobbade som sjuksköterska, före avregleringen 2009, så kunde man lätt lära sig namnet på ett femtiotal olika piller – bara genom att titta på dem. Numera kan man vid fyra uttagstillfällen få piller som skiljer sig i namn, förpackning och utseende. Apoteken är skyldiga att erbjuda ett byte till ett billigare men likvärdigt läkemedelsalternativ. Jag som trots allt är vårdutbildad, men multisjuk, har fullt upp med att hålla koll på de olika askarna och pillren. Just nu har jag tre olika askar och namn på en och samma medicin. Min gamla mor ringer ofta frågar ifall hon fått fel medicin då den tidigare runda vita tabletten nu blivit gul och avlång. ”Den gamla medicinen fungerade bättre”, kan hon säga för att pillerstorleken är mindre i det senare alternativet hon fått på apoteket.

Cirka 35 000 äldre människor läggs årligen in på sjukhus på grund av felaktig läkemedelsanvändning, något som kostar 10 miljarder kronor per år. 10 miljarder! Det är ju inte klokt. Nästan hälften av de äldre, har upplevt problem i samband med att deras läkemedel har bytts ut. Framförallt är det den förändrade formen och storleken på burkar och tabletter som skapar förvirring. Det är lätt att man förväxlar de olika förpackningarna med varandra. Jo, jag vet.

Det finns fördelar med dagens system, särskilt för oss som bor i städerna där det dräller av apotek. Dessutom har personalen med åren blivit både kunnigare och trevligare. Det jag vänder mig mot är att på sikt kommer apoteken att bli allt mer vinstdrivande (det ligger i riskkapitalisternas natur) och då kan det bli än knöligare att få tag i medicinerna. När jag besöker apoteket vill jag ha min sömnmedicin och inte istället komma hem med en fotfil. Eller går vi mot de pillerfria apoteken.

 

Nackspärr och solsken

Av , , Bli först att kommentera 1

Vaknade med en djävulsk nackspärr. Nej, jag har inte sovit i skinnsoffan, utan legat i min sköna säng. Men jag måste på något sätt ha legat snett med skallen, för nu går den knappt att vrida åt vänster. Nåväl, det kunde ha varit värre. Som kvinnan som vaknade upp utan underkropp, ett märkligt neurologiskt fall som Oliver Sacks beskrivit i en av sina böcker. Kvinnans hjärna hade på något sätt kopplat bort underkroppen från medvetandet så att de blev ”osynliga” för ögonen. Det spelade ingen roll vad doktorerna sa, så skrek hon tillbaka att de måste vara blinda. Underkroppen är ju borta, era idioter!

oliver

Eller om mannen som en dag förväxlade sin frus huvud med sin hatt och som grep tag i hennes skalle i sina försök att sätta den på sitt huvud. Jo, hjärnan är en märklig fettklump som vi bär ovanför våra axlar. De mest märkliga saker kan ske i våra hjärnor. Nu tror jag ju inte att hjärnan har så mycket att göra med min nackspärr, förutom att den larmar med smärtimpulser när jag vrider huvudet åt vänster.

En fin dag därute. Det gör mig på bra humör. Ska ut och cykla – gissa vart? Jajamen, till apoteket. Måste dit även på torsdag eftersom läkaren låst uttaget av medicinerna med två dagars mellanrum. Bra, va? Men han kanske menar att det är nyttigt för mig att cykla runt till stadens apotek ett par tre gånger i veckan och på så sätt tappa några kilon. För jag har ju absolut inget annat för mig, utan sitter bara här och inväntar nästa besök på apoteket. Däremellan är det provtagningar och läkarbesök. Detta var dagens gnäll.

För övrigt börjar jag allt mer tycka att jag rest färdigt, att allt det som ligger långt borta blivit ointressant. Jag har med åren upptäckt att det finns så mycket som är intressant i min närmiljö, i det lilla. För att inte tala om allt spännande som rör sig i min fantasi.

Stollar förklädda till gudar

Av , , Bli först att kommentera 3

Suttit uppe sedan femsnåret och skrivit. Utanför mitt fönster skymtar jag en blekblå himmel. Det är ljust, men ännu syns inga solstrålar. Jag och Lena åkte under gårdagen till Biltema för att finna en ny antenn till hennes bil, men det var lättare sagt än gjort. Jo, Biltema hade flera sorters antenner, men den som satt på bilen såg ut att behöva svetsas bort. Det bidde ingen antenn. Däremot släpade jag hem 3000 A4-ark som såldes till reapris, dessutom passade jag på att fylla på med diskmedel och disktrasor. Biltema är ett ”varuhus” där man kan hitta det mesta. Det skulle inte förvåna mig om de inom nåt år även börjar sälja mat, för att bli den kompletta affären. Det är ju en trend att butiker struntar i specialisera på ett visst område, utan istället plattar till strukturen och säljer ”allt”. Som apoteken, som jag så ofta gnäller på. De har ju numera mer hårbalsam och parfym, än mediciner.

Florence_Foster_Jenkins

Vi tänker gå på bio idag – jag, Lena och dottern Hanna. Det är säkert ett år sedan jag var på bio senast – om inte längre. Vi ska se ”Florence Foster Jenkins”, som ska handla om den snuskigt rika kvinnan som under 40-talet fick för sig att uppträda på stora scener och sjunga riktigt usel opera. Folk fyllde lokalerna, men inte för att njuta av sången, utan för att få sig ett gott skratt. Jo, det har funnits och finns människor som inte förmår att inse sina begränsningar, som vägrar inse ”att detta klarar jag inte av.” Ofta kan det bero på att de omger sig av fega ja-sägare. Tänker osökt på TV-såpan Idol, där tusentals ungdomar ställer sig inför kamerorna och sjunger så jävla illa av hela världen stannar av. Man undrar ju: Finns där inga vuxna, typ föräldrar, som kan säga till sitt barn att det kan få negativa konsekvenser ifall de ställer framför en kamera, inför miljonpublik, och sjunger uselt. Spelar man stolle vid ett tillfälle, så kan man lätt få bära stämpeln stolle resten av livet.

Wallenberg Stamp 20121121

I dag är det Raoul Wallenberg-dagen. Under 2:a världskriget i Ungern räddade han tiotusentals judar undan nazisternas gaskamrar. Han försvann i januari 1945 och har sedan dess inte synts till. Han gjorde skillnad. Han gjorde goda handlingar i en tid då den tidens onda stollar härskade. Det var en av mänsklighetens absolut mörkaste perioder. Läste nyligen om hur nazisterna ganska snabbt efter maktövertagandet på 30-talet, började genomdriva den nya ”idealen” med att införa barmhärtighetsmord på sjukhuset. Missbildade barn fick helt sonika svälta ihjäl – drog det ut på tiden så gavs en stor (barmhärtig) dos morfin eller sömnmedel. Till slut blev det till en lag som tvingade läkarna att vara ”barmhärtiga”. Efter missbildade barn, så skulle även ”barmhärtigheten” gälla för psykiskt sjuka och efterblivna. Bort med dem bara! Rensa upp bland det ”fula”, så att det till slut bara finns kvar renrasiga, arier kvar. Sedan vet vi hur det gick för judarna och romerna i koncentrationslägren. Och tänk ändå – nu växer dessa stolliga idéer upp igen, runt om i Europa, antingen som ”förklädda gudar” i kavaj och slips, eller så helt öppet med rakade skallar på gator och torg. Nazismen har återvänt.

För övrigt kan vara på det viset att om vi ständigt väljer tryggheten så slutar vi växa. Därför ska vi inte låta oss skrämmas av det vi inte behärskar, utan då och våga slå följe med rädslan. Den kan peka ut riktningen åt det håll vi ska gå för att växa och bli modiga.

Välfärd och böcker

Av , , Bli först att kommentera 1

Sovit tungt, fem timmars drömlös sömn. Vaknar och ser regnet i glipan mellan rullgardinen och fönsterbrädan. Ett stilla, tunt regn. Nu, nån timme senare när jag sitter i arbetsrummet med mitt kaffe och rostade fralla, har regnet slutat helt. Väderkvinnan på TV lovar uppsprickande molntäcke och sol klockan 14.00 – pip. Vore bra eftersom jag måste cykla till apoteket, veckans andra besök i någon av de avreglerade pillerbutikerna. Det är tur att jag är pensionär på deltid, så att jag hinner med allt spring på apoteket, fixande av nya recept och läkarbesök – det är ett heltidsjobb. Som denna vecka. I tisdags kunde jag med mitt nya körkort i handen hämta ut tre sorters piller – men inte den fjärde medicinen. En del av mina mediciner är intervallstyrda och då föll det sig inte bättre än att doktorn räknat ut att den fick hämtas ut först på torsdag, två dagar senare. Kanske tycker min doktor att jag behöver röra mer på mig, eller så har han inte alls reflekterat över detta, utan tänkt: en dag hit eller dit … Det hade varit fullt möjligt att skriva samma datum på alla fyra medicinerna – men icke. Det är rätt så tidskrävande och tröttsamt att få tag i livsnödvändiga mediciner. Kan tänka mig att det finns en hel del människor som skiter att hämta ut sina mediciner när det blir allt för rörigt och när medicinerna måste hämtas ut olika dagar under en och samma vecka. Kanske vore det läge för sjukvården, i stort och smått, att gå en kurs i logistik.

Igår träffades medlemmarna i ”Pig Hills manliga bokcirkel” hemma hos Lasse Eriksson. Som vanligt inleddes cirkeln med god mat, kaffe och efterrätt, sedan började diskussionerna om och kring den bok vi samtliga hade läst.

20160824_223355

 

Richard Ford, en gigant, som skrivit romaner som Kanada och Självständighetsdagen, men vi valde av någon anledning att läsa hans senaste ”Kan jag vara Frank med dig?”, som är sista delen om Frank. Visserligen skulle den vara fristående, men vi saknade alla de referenser och tillbakablickar som fanns i texten – det handlar alltså om en serie han skrivit på i över trettio år. Dessutom var denna bok ingen roman, utan bestod av fyra noveller. Det må så vara. Det handlar om ett drivet författarskap som blivit mångfaldigt prisbelönat – men vad spelar det för roll när vi som läsare i Pig Hills bokcirkel inte förstod ett smack och som hade svårt att skilja novellerna åt. Boken som var skriven i Jag-form gav inget utrymme att tränga in i bifigurernas tankar vilket gjorde dem till skuggor. Så summa summarum, så var det ingen i cirkeln som kunde ge tummen upp för denna bok. Jag ska genast läsa den lovprisade ”Kanada” för att ge Ford mer rättvisa. Nu väntar vi på nästa bokförslag som kommer från Lasse, sedan stundar nästa cirkelträff i mitten av oktober.

förlamad

Vi kom att tala om annat än böcker. Det blev en hel del om läget i landet, om hur välfärden är på väg att falla sönder eftersom folk inte tycks förstå att det är via skatten vi får in pengar till sjukvård, skola och omsorg – och mycket mer. Det finns en klick mycket rika människor i det här landet som gömmer sina rikedomar på skumma öar (Skattkammarön?); pengar som skulle behövas i välfärden. De flyttar till och med utomlands för att slippa betala skatt – men kommer tillbaka som skott när de blir riktigt sjuka för att ta del av välfärden. Fy tusan en sådan unken moral. Sedan talade vi en del om tiggeriet, som sannerligen inte är en sådan enkel fråga som många tycks tro. Vi kom fram till att något måste göras, men hur hade vi inga svar på.

Etik är ett regelsystem som hjälper oss alla att skilja på gott och ont, på rätt och fel och hur vi sedan gör i verkliga livet för att handla efter denna etik. Den moral vi har är ett mått på hur vi följer vår etik. ”Alla människor är lika mycket värda!” är en etik som vi alla, vid första anblicken, skriver under på. Men sedan är det upp till oss själva hur vi moraliskt handskas med denna etik. När det gäller alla människors lika värde, så krävs det också en politisk ambition, en vilja, en plan för att förverkliga detta i praktiken.

För övrigt läste jag någonstans där följande fråga ställdes: ”Kan man lära sig att bli gammal?” Fråga inte mig, för jag har aldrig varit gammal tidigare.

 

Solstånd och piller

Av , , Bli först att kommentera 2

Sommarsolståndet. Årets längsta dag och årets kortaste natt. Ljusare än så här kan det inte bli. Är det inte just sådana här dagar vi längtar till när vintersolståndet tar strupgrepp på oss i mitten på december, när det är snödrev dagarna i ända, kylan piskar våra kinder och när det är kolsvart dag som natt. Jo. Egentligen borde man skaffa ett stort tält, resa det på en blomsteräng nära älven, krypa omkring i det gröna och söka efter fyrklöver och suga åt sig allt detta livgivande ljus dygnet runt. Jo, det borde man – om det inte vore så besvärligt.

midsommarljus

 

I dag, trots sommarsolståndet i all ära, är det grått därute, i varje fall här på Pig Hill. Uppe på himlen finns en grå hinna av moln som försöker hindra ljuset. Korta nätter eller inte, denna natt har jag sovit sju timmar, ett mindre rekord. Men jag känner mig inte utsövd, mer tung och otymplig. Men så bär jag också på en gigantisk sömnskuld. Snart midsommar. Smider planer.

piller

Detta ständiga spring på apoteket. Uttag som går omlott, där en medicin får hämtas ut på måndag, nästa på onsdag … Måste ständigt hålla koll på när recepten måste förnyas, jaga läkare som glömmer att skriva ut medicinerna, ringa sekreterare, kontaktpersoner som får jaga läkare X. Kolla på apoteksappen för att se om recepten kommit, kolla öppettiderna på apoteken, och om medicinerna kommer in sent tvingas jag ta bussen upp på NUS där det är kvällsöppet. Jaga recept, läkare, mediciner. Blir jävligt stressad, blodtrycket går upp. Jo, jag har försökt få till stånd en samordning, men det går inte. Har gett upp. Var i går på apoteket. Hon i kassan hälsade glatt, stamkund som jag är. Nu på morgonen fattas lik förbannat en medicin. Mitt fel, jo jag vet. Glömde säga till om just de sömnpillren i  går. Så nu blir det ringa igen och sen blir det ytterligare en tur till apoteket – om nu berörd läkare hinner skriva ut receptet idag.

För övrigt är man sitt eget projekt, man är till och med projektledare för sitt eget liv. Det har i alla tider funnits de som överlämnat detta till andra, kanske av bekvämlighet, ren lathet eller för att man fattar tycke för någon stark ledare som helt enkelt får ta över ens tyckande, ens möjligheter till egna val, ens fria vilja. Det är bekvämt när någon tänker åt en och fattar alla jobbiga beslut. Då har man förlorat sin själ och andlighet.

 

Senap på apoteket

Av , , Bli först att kommentera 1

Varit förbi apoteket i hopp om att de skulle ha hemma de mediciner jag enligt läkarvetenskapen dagligen bör inta för att inte tvärdö. En gång var det ju tänkt att apoteken skulle vara en del av vården. Inte längre. Redan innan jag kom mig iväg ramlade det in ett erbjudande från Apoteksbolaget via min e-post, om ett erbjudande att köpa saffran, flytande glykos, kryddor till glöggen och olika sorters senap. Kändes ett tag som om jag var på väg till Coop. Väl på apoteket strosade jag runt bland hyllraderna med olika ansiktsprodukter, krämer, rakvatten, deodoranter. Hade jag verkligen kommit rätt? Var detta verkligen ett apotek? Det liknade ju mer en diversehandel.

senap

Gud ske pris, denna gång hade de alla mina mediciner hemma, även om det vid ett par fall visade sig att det var sista asken i lagret. (Stackars jäkel som kommer efter mig och ska ha just den medicinen …) De minskar på lagerutrymmena för medicinerna för att få plats för senapsburkarna. De måste alltså tjäna mer på senapen än på medicinerna. Nog slog väl den här avregleringen snett? Lite grann? Den som borgarna genomdrev 2009 för att ge oss konsumenter ökad frihet – hur tusan man definierar den formen av frigjordhet … Men faktum är, att vi som behöver lite udda mediciner får titt som tätt jaga runt på stadens apotek för att få tag i våra piller. Till slut tröttnar man, plockar åt sig fem senapsburkar, ett tiotal saffranspaket och ett gäng reflexer, och knatar hem för att samla kraft för ett nytt apoteksbesök om ett par dag. Fast det ska i ärlighetens namn sägas – apotekets senap är inte odum, I varje fall inte den extra starka.

På lördag blir det julmarknad på Gammlia. Säljer de senap där? I fjol köpte jag en gräddbaserad, stark senap av en kvinna som stod och såg försynt av i ett av stånden. Det är nog den godaste senap jag ätit. Dyr var den lilla burken, men tillredd av en kvinnans hand, med kärlek och därför värd varenda krona. Om hon är där i år, så köper jag på stående fot två burkar av den exklusiva senapen. En kul marknad, med många udda stånd. Ser fram emot det och hoppas att min gäst, Lena, gillar det.

julmarknad

Slog mig ner på ett kafé efter att ha varit på apoteket, gamla biblioteksfiket (minns inte vad det heter nu) och började att gå igenom manuset om mina schackspelande män, men då började nån dåre att borra i väggen. Borren lät vara av modell gigantisk, för porslinet började att vibrera, och till slut gick det inte ens att tänka. Skit. Drog mot Pig Hill.

Konstaterar av Skellefteå AIK bara vinner och vinner, trots att de bygger upp nya lag år efter år, och att de numera toppar serien. Känns gott.

För övrigt är korrekturet för tidningen Vasaplan skickad till tryckeriet. Även det känns jävligt bra!

 

Brist på mediciner

Av , , 4 kommentarer 1

Häromdagen bloggade jag om de återkommande problemen med att det fattas mediciner på apoteken. Jag skrev även nåt surt om detta på Facebook. Det blev en hel del kommentarer. Bakgrunden är att jag i måndags fick lägga ner två timmar på att cykla runt stan och besöka tre apotek, innan jag jag fick tag i en rätt så simpel och vanlig diabetesmedicin. De som kommenterat mitt inlägg berättade om liknande erfarenheter och att många, liksom jag, retat sig på det inte finns mediciner i lager, medan hyllorna dignar av tuggummi, hårschampo och bantningspulver. Igår ringde en journalist från SVT Västerbottensnytt och ville göra en intervju. Oj, blev det så här stort, tänkte jag. Men okej, har jag gett mig in i leken så får jag leken tåla. Ikväll sänds inslaget.

För det är ju ett faktum att jag personligen lägger ner en jäkla massa tid på att åka mellan apoteken; det händer att jag tvingas återvända några dagar senare – några gånger har jag faktiskt fått besöka en mottagning för att med mig några av de för mig livsviktiga pillren, till dess apoteket beställt hem det som fattas. Snacka om en värdelös avreglering (frihetsreform) som den borgerliga regeringen genomförde 2009. Jo, vi fick fler apotek (i städerna) och längre öppentider – men vi får inte tag i våra mediciner.

Det har blivit inne att mäta nyttan av kultur – ungefär som när man mäter sjukvårdskostnader. Men hallå! Är det en kulturindustri vi vill ha, där vi kan få kulturarbetarna att producera det som ”behövs”, det som marknaden efterfrågar? Ska verkligen nyttan styra kulturen? Vilka nickedockor får vi inte då … Låter lite som Sovjetunionen.

I övrigt har jag inga stora planer för dagen. Promenera till Coop och köpa snus och några apelsiner, möjligen. Sedan ska jag vänta.