Snön faller och vi med den. Ännu är det långt till våren. Men när det väl vänder hinner man ändå inte med. Häruppe i norr är det ofta skarpa gränser mellan årstiderna, det är sällan antingen eller. Vinter ena dagen, vår nästa.

Högerspöket har har slagit till igen – denna gång genom ett vidrigt terrordåd i Nya Zeeland. Ett hundratals personer hade samlats vid moskéerna i Christchurch för fredagsbönen, när en beväpnad man började skjuta omkring sig. 49 dog, däribland många barn och kvinnor. Minns med skräck det som hände i Oslo 2011. Terroristen i Nya Zeeland har precis som Breivik skrivit ett manifest där han försöker rättfärdiga sina handlingar. Nu ska denne högerextremist förvara sig själv i domstolen, förmodligen för att på så sätt kunna sprida sina unkna idéer. Rasismen är levande där man menar att vissa människor ska på grund av sitt ursprung, tro och hudfärg ”utrotas”.

Har nyligen läst Sven Lindqvists lärorika bok ”Utrota varenda jävel” (läs den), där han söker sig bakåt i tiden för att finna rasismens ursprung. Argumenten för att utrota hela folkslag under 1800-talet, är i stort desamma idag. Vissa människor har inte rätt att existera. Ur det perspektivet måste man hålla ett vakande öga på de högerextrema krafterna. Men inte ens det hjälper då terrordåden kan utföras av en enda människa – som skjuter och spränger i tron att bli hyllad som ”rasismens hjälte och soldat”. Å andra sidan krävs dubbelt arbete för säkerhetspolisen vad gäller hotet från extremisterna i IS – vars terror drabbade Stockholm för några år sedan.

Det är en balansgång. Å ena sidan stoppa terrordåd, å andra sidan inte låta vår rädsla tillåta att vi skapar en polisstat, där allt och alla hålls under ständig bevakning. Vi kommer att få kämpa för våra demokratiska rättigheter.

För övrigt kan man undra om inte manligheten är en kollektiv sinnessjukdom.