Löven faller; de guldgula från björkarna, de darrande roströda från asparna. Vråkar och hökar drar söderut. Läste härom dagen om varför vi säger ”darrande asplöv”. Det lär komma från den folktro som berättar att Kristi kors var gjort av aspträ – och som straff (mot aspen?) och påminnelse Kristi lidande skulle aspens löv vara tvungna att darra. En spännande liten anekdot.

Att gå genom en lövskog när allt står i lågor är en häftig upplevelse. Medvetandet rör sig i alla riktningar, än en sur doft, ljud från prasslet under skorna för att i nästa ögonblick ta sikte universums oändliga storhet och sedan krympa ihop till en glödande punkt i mitt bröst och bli till något omedvetet. Medvetandet är märkligt rörligt – trots när man tror sig inte tänka på någonting alls. Mycket av det vi upplever kan vi inte berätta för någon annan, eftersom det ”händer för mycket” i våra hjärnor; mängder med intryck som störtar in via våra sinnen och som inte hinner sorteras och bli till ord. Kanske är det på det viset att vi aldrig kan uppfatta världen som den egentligen är – utan bara som vi tror oss uppfatta den. Sedan frågan: Vem/vad styr oss? Om en sådan enkel handling som att böja på pekfingret påbörjas i hjärnan en sekund före fingret böjs, reser frågan vid vilken tidspunkt jag medvetet beslutade mig för att utföra handlingen, ja att böja fingret. Hjärnan har fattat beslutet EN SEKUND före jag försöker böja fingret. Om nu inte medvetandet sköter om att böja mitt finger, hur ska vi då tackla detta med den fria viljan? Intressant tanke. Kanske är det på det viset att livet är som bäst när vi inte är medvetna om det.

Detta med hösten och dess sprakande färger är intressant. Eller så blir jag intressant, för jag har ofta genom livet fått frågor om jag ser några färger alls som ”färgblind”. Låt oss börja med den rätta benämningen: Jag har ett defekt färgseende, något som drabbar 8 procent av männen och 1 procent av kvinnorna, det vill säga att jag har svårt att uppfatta färger som andra människor kan urskilja.Ett defekt färgseende är ärftligt och beror oftast på att ögats tappar är defekta eller saknas i någon form. Den vanligaste formen, som förekommer hos fyra procent av männen, gör det svårt att se skillnad på rött och grönt. Exempel: Jag har svårt att se röda lingon och hallon eftersom att de smälter in i det gröna och blir till ett. Men jag ser i övrigt alla färger om hösten – men kanske på ett annat sätt än ni som inte lider av defekt färgseende. Dessutom är den medvetna upplevelsen, i det här fallet av färger, solitär, ensamstående vilket gör att vi aldrig någonsin kan få veta hur en annan människan upplever färgerna röd eller gul. Läste att Vincent van Gogh eventuellt var ”färgblind”, eller så hade han ett brytningsfel eller överdoserat digitalis (hjärtstärkande). Men vackra tavlor målade han.

För övrigt är varje människa ett universum. Vi kan omöjligt stå stilla, utan vi har endast två möjligheter: Krympa eller växa.