I förrgår rådde det det vargavinter i AIK-land och i synnerhet på Anderstorp. Minus 25 grader. Varken motor- eller kupévärmare hade startat, trots avancerad teknik med appar och fjärrstyrning. Det låg i luften, att det skulle komma att jävlas denna morgon.Japp! Vi lyckades låsa igen bilen, medan vi själva huttrande skrapade bort isen från utsidan. Det tog ett slag innan vi fattade att bilen låst ut oss. Den puttrade och gick och var till syntes riktigt varm och gemytlig på insidan. Vid det laget var väl värmen inne inne i kupén plus 20 grader.

Tårna, fingertopparna förlorade känseln. Det var ett mindre helvete att försöka knappa in numret till försäkringsbolaget, och än värre att gå med luren mot örat medan jag väntade i kön. ”Du har nummer 54 i kön, men var god dröj till det blir din tur!” Nu började känseln till tårna på att försvinna. Kunde ju inte släppa mobilen, inte heller bilen, då den blockerade P-platsen. Men efter en timme dök bärgaren upp. En kille kring trettio som spottade snus och som tyckte att det var larvigt med handskar, började som vilken biltjuv som helst att bryta sig in i Skodan. Tio minuter senare kunde vi åka iväg. Jag frös resten av dagen.

För övrigt är jag för tillfället befriad från min roman.