Etikett: läkarbrist

Läkarbesök och filmmanus

Av , , 2 kommentarer 8

På väg till möte med läkare

Råkade ut för en riktig giftig förkylning. Även sådan normal åkomma sliter hårt på kroppen om man har Parkinson. Mest ledsamt var att jag därmed missade Rolles begravning.

Efter att ha väntat i vissa fall upp mot ett år för att få träffa en läkare, kallas jag plötsligt och samtidigt till tre kliniker som behandlar mig – var för sig. Nu måste jag kräva en samordnad behandling, då det inte längre fungerar att var klinik mumsar på sin tårtbit. Någon måste ta hela tårtan och ta huvudansvaret. Jag är ju multisjuk där där diagnoserna går in i varandra. När jag som är utbildad sjuksköterska inte lyckas få EN läkare, som fungerar som en ”spindel i nätet”, hur illa kan det då inte gå för tant Hulda som bor Långt borti bergen.

Det hjälper inte att hänvisa till Patient lagen, som är tandlös i denna brist på specialistutbildade Distriktsläkare. De senaste åren har jag enbart fått  träffa AT-läkare och ST-läkare som haft svårt att se helheten och ibland inte sett farorna i samsjukligheten. Jag har själv fått sätta ut vissa mediciner som förvärrar Parkinson – men istället för tack för din uppmärksamhet så har det uppfattats som att jag tassat in på läkarnas revir – läkare som inte finns.

Sålunda tre läkarträffar inom loppet av fem dagar. Tack snälla Karl Anton och Kirsi som ställer upp som följeslagare och mina ställföreträdande minnen.

Kalle Anka kan smyga sig in i ett filmmanus.

Onekligen infann sig en sorg efter ha avslutat min Esterturné den 1 december i Norsjö. Även om jag lidit av smärtorna under de långa resorna, så har berömmet, bekräftelsen jag fått i mötet med cirka 5000 läsare, som kommit till de 40 framträdanden jag avverkat under ett drygt år. Måste vara ett rekord i Västerbotten.

Jag har fortfarande Ester i mitt huvud då jag sitter och skriver på ett filmmanus. Jag har ett år på mig att skriva samman ett manus som ska bli en två timmar lång filmatisering. En baggis tänkte jag, men det tar jag tillbaka. Alla scener ska visas för tittarna. Jag tvingas lägga tjusiga inre monologer åt sidan och korthugget beskriva vad som är synligt. En omställning. I de första versionerna blev det lite av livet i Ankeborg: Karaktärer med pratbubblor. Dessutom tvingas jag gå utanför och vid sidan om handlingen i romanen, för att kunna följa dramaturgins regler. Jag har till och varit tvungen att skapa några nya fiktiva karaktärer. Eller som en polare sa: ”Kent, vi ska göra film och det är helt annorlunda än att skriva böcker.” Jag har dock samma grundidé kvar: Att ge Ester upprättelse, både som barn i stenriket Nygård och som vuxen i Lycksele.

Jag ger inte upp!

Problemet är brist på ork. Jag orkar skriva 3-4 timmar per dag. Vissa dagar inget alls på grund av smärtorna. När jag skrev ihop de 600 sidorna i romanen satt jag i snitt 12 timmar per dag. Förutom smärtan i ryggen, så ha min tankeverksamhet blivit klart trögare. Vilket beror på att dopaminet ”dör” i min hjärna.

Jo då, så är det. Kvart i sex. Det kan jag höra från teven, då dagens gnägglöpning, trav, redovisas för de saliga. Dags att börja med dusch och påklädning. Bara att dra på sig stödstrumporna tar minst en kvart. Sedan bär det av mot NUS och läkarmöte nr 1. I morgon neurologen.

Lev väl! / Kent

Farlig läkarbrist

Av , , 2 kommentarer 3

Drog golvtrasan efter mig, gick i vida svängar över golvet, sopade en stund, dammtorkade teven inför kvällens friidrott. Tills ryggen sa stopp. Tänkte tvätta kläder, men det tänkte visst grannen också. Så jag satte mig och letade efter en ny bostad, måste ju hitta nåt på bottenplan eller med hiss. Annars lär min Parkinson parkera mig på soffan – i all evinnerlighet.

bostad
Bostad sökes. Gärna med hiss.

Det finns en hel del märkliga bostadssajter ute på nätet. Bilder på hus och lägenheter, utan någon övrig information, som typ hyra och markplan. Men stora röda knappar uppmanar en att kontakta hyresvärden – vilket kostar 10 kr. Ja, så skaffar man en god månadsinkomst. Man låtsas förmedla lägenheter, men tar en tia av varje besökare. Vimlar av sådana sajter som på ett eller annat sätt skojar till sig pengar – medan lägenheterna bara finns i deras fantasi. Nån som vet av en 2:a på markplanet – i Umeå.

stormtrooper-2296199__340
Bärhjälp till hälsocentralen.

Primärvården går på knäna. Idéerna om en god service där patienten är i centrum och där man fritt kan lista sig hos en läkare som är färdigutbildad och empatisk är skrotade. I varje fall på Tegs HC. Jag söker med ljus och lykta efter en rutinerad distriktsläkare som kan vara spindeln i nätet i behandlingen av mina många sjukdomar. Nu går det inte längre lista sig hos en speciell läkare; numera listar man sig hos hälsocentralen och sen får man göra som hon i luckan sa: ”Du får göra som alla andra patienter och ta den läkare som du tilldelas”.  Jo, jo … Kanske en charmkurs? Under det senaste året har jag träffat tre underläkare och två ST-läkare. Alla fem under utbildning. Skulle du lämna din nya bil till en verkstad som annonserade: ”Trevliga mekaniker, alla under utbildning. Låt de träna på din nya bil!” En av dem skrev ut en dödlig dos av antiinflammatoriska preparat till mig som äter blodförtunnade efter en stroke. Tur att de larmade på Apoteket. En annan doktor, under utbildning, vägrade skriva en remiss till neurologen trots att jag fallit tre gånger och bland annat brutit revbenen (typiskt Parkinson).

Fem besök, alla fem gångerna måste jag dra min långa och komplicerande sjukdomshistoria. Det har blivit så att jag säger mindre och mindre, i hopp om att  de läst lite grann i min journal. När primärvården faller ihop, så måste patienterna stanna kvar i specialistvården allt längre, vilket gör att man blir en propp i deras system så att färre ”utifrån” får chansen att träffa en specialist.

learn-2412776_960_720

Nu måste jag gå till tre olika inrättningar och träffa storhopen av olika läkare. På neurologen funkar det bra. Har träffat samme Parkinsonläkare tre gånger. Däremot påminner psykiatrin om hälsocentralen. Även här har jag träffat fem olika läkare det senaste året. När jag ska ha nya recept så måste jag ringa psyket för mitt litium, hälsocentralen för blodtrycksmedicinen och neurologen för Parkinsonmedicinen. Alla tre inrättningarna vill ha fem arbetsdagar på sig för att fixa recepten. I bland när man har otur, så kan jag tvingas gå till apoteket tre dagar i rad. Sen ska man börja be till Gud att apoteken har medicinen hemma i sina allt mindre läkemedelsförråd (medan ”butiken” vid ingången får allt mer plats till deodoranter och skönhetsprodukter.)

På mitt apotek hade de härom veckan REA. Japp 30 procents rabatt på alla produkter. Även på medicinen, frågade jag syrligt. Nä, men på den här antirynkkrämen, sa den paranta damen som dessutom bjöd på nyttigt naturgodis. Äsch, låt ICA ta över hela skiten, hälsocentralerna och hela psyket. De gör ju reklam för en egen appdoktor. Står han vid charken? Vid fläskfilén? Till slut blir man som patient cynisk och smått ironisk. Kanske leder det till en för tidig död – i mitt fall så frigör det en himla massa resurser och mer plats till andra behövande.

axe-984008__340
Doktorn som valde veden. 

För övrigt hade jag en gång en distriktsläkare som var kanonbra. Han kallade mig varje halvår för att kontrollera min diabetes. Han var empatisk och påläst. Men så köpte han köpte min roman Vedtjuven och började allt mer prata om romantiken med att hugga sin egen ved, att klyva och stapla den i märkliga, konstnärliga former. Det är mycket möjligt att Umeås bäste distriktsläkare, på grund av min bok, numera klyver ved dagarna i ända …