Etikett: leva livet

Livet som projekt

Av , , Bli först att kommentera 1

Hur lätt är det inte att dela in tiden i olika projekt. Än värre är det om man blir sitt eget livs projekt, då vi börjar göra projektplaner och projektbeskrivningar av livet i nedladdade gratismallar. Det är garanterat ett effektivt sätt att dräpa vår fantasi och nyfikenhet. Genom prydligt skrivna projektbeskrivningar tror vi oss veta vad som ska ske (eller det vi vill SKA ske). Dessa sanningar skriver vi sedan ner som exemplariskt kortfattade sammanfattningar.

Projektets riskanalys
Lite av projektverksamhet känns det som jag fastnat i. I våras var det projektet med ”Män som spelar schack” som slukade all tid och när det var klart startade jag ”Ester Duva-projektet”. Mellan projekten blev det inte ens plats för några djupa andetag, benböj eller en promenad. Aktar jag mig inte, så slår jag väl pannan i golvet medan jag sitter och skriver projektets riskanalys.

person-1317600_960_720
Glömmer bort att leva livet

Saknar vardagen
Glömmer bort att leva, att älska, att ge gåvor, att vända ansiktet mot solen och hinner inte höra hur gruset knastrar under skorna. Får väl skriva in det i projektplanen: ”Leva livet kommande fredag mellan 17.10 och 21.00”. Saknar vardagen. Ibland saknar fikarummen på alla de arbetsplatser jag lämnat bakom mig. Det är nog så att jag hamnat utanför mitt sammanhang, den sociala samvaro som ska ge mig skydd och trygghet. Jag håller på att gå vilse i ensamheten.

rammstien
Rammstein. Tung, melodiös, tysk hårdrock.

Gubbar som fikar
Fast i går var jag en i gänget och satt mitt i sammanhanget. Det var dags för gubbfikat på Ullas konditori ute på Västerslätt. Talade med Karlsson om vikten att röja och gallra sin skog. Med Ante blev det en del prat om bra och usla föreläsare. Ahlgren pratade inlevelsefullt om Rammstein, som han ska se ikväll nere i Stockholm. Kände mig en aning avundsjuk. 2019 blev året då jag missade att se och höra Mike Rutherford, Steve Hackett, Phil Collins (alla tre med förflutet i Genesis), Roger Hodgson (Supertramp) och avslutningsvis Rammstein.

För övrigt verkar det som om folk börjat likställa bräcklighet och sårbarhet med dumhet. Samtidigt som tittandet i landets speglar lär ha ökat.

© Kent Lundholm