Gomorron go vänner! Lägger mig i mörker, sover i mörker, drömmer i mörker och vaknar i mörkret. I går började jag att julpynta så smått och har plockat fram min sex lysande tomtegubbar, hängt upp några ljusslingor i vackra formationer på mina julgardiner, för att inte tala om adventsstakarna som kastar ut ett vackert, mjukt sken där de står parkerade på fönsterbrädan. Till detta ska läggas den vita kyrkan jag ärvde av farmor, den vars fönster lyser och som kan spela Stilla natt. Det är en tid då vi behöver ljus. I går, då jag som vanligt var tvungen att åka ner på stan och besöka apoteket, hade det ju börjat skymma strax efter ett på dan. Fast man kunde ju ha bott på Svalbard, där inträffar polarnatten den 26 oktober – och sen är det natt och kolsvart i fyra månader.

Det är depressionernas tidevarv och många av dem kan utlösas på grund av bristen på ljus. Något händer i den kemiska fabrik som huserar i våra hjärnor. Om man drabbas av en depression ändras ämnesomsättningen i hjärnan. För lite solljus och låga temperaturer kan var några av orsakerna som får balansen mellan olika signalsubstanser, som serotonin, dopamin och noradrenalin, att förändras. En del depressioner har ett tydligt årstidsbundet förlopp och slår till om hösten eller om vintern. Vad göra? Ja, vanligtvis ska man nog uppsöka en läkare och då brukar denne skriva ut antidepressiv medicin och eventuellt ordinera någon form av samtalsterapi. Det beror hur djup depressionen är. Vanliga preparat är de ur SSRI-gruppen som också brukar vara förstahandspreparat: Cipramil, Seroxat, Sertalin. Sedan tror jag själv att det är viktigt att man tvingar sig till aktiviteter, som dagliga promenader under den tid det finns lite ljus utomhus, att man träffar folk, vänner och bekanta, läser, ser på bra filmer. Blir man sittande är risken att man förblir sittande i samma ställning hela vintern.

Det finns depressioner och depressioner, en sådan är den bipolära depressionen. Ett tecken på att man kan lida av en bipolär depression, är att att de återkommer gång på gång. Om man haft fyra depressioner under ett år bör man få en utredning. En bipolär depression utvecklas mycket snabbare än en ”vanlig” depression. Medan en bipolär kan utvecklas på några dagar, tar en ordinär månader på sig. Det är viktig att veta vad slags depression man lider av, eftersom behandlingen är annorlunda. Antidepressiva tycks inte bita lika bra på en bipolär depression, dessutom kan SSRI-preparaten göra så att den bipolär blir hypoman eller rent av manisk. Eftersom den bipolära depressionen är ”tyngre” och djupare så är självmordsrisken hög.

Depressionens demoner måste bekämpas, till det krävs kraft, mod och hjälp. Det sägs att depressionen är kärlekens frånsida, men det tror jag inte på. Under en depression behöver man all den kärlek och förståelse man kan få. Det finns inget som läker en så bra som en mjuk hand mot kinden, samtidigt som någon viskar: ”Kan jag hjälpa dig på något sätt?” Under en depression kan världen bli obegriplig, ens kropp slutar att fungera och det lilla i livet blir till en orimlig börda. Minnet blir sämre och man glömmer bort vad man egentligen kan. Tankarna glider fram i sirap och rädslorna tar över. Att bli deprimerad är som att bli blind av allt mörker som omsluter en. Det är då man behöver andra omkring sig. Tänd ljus i rummen.

Under min tid som sjuksköterska, var jag vid flera tillfällen med då gamla människor kom till sjukhuset för utredning av begynnande demens. De hade blivit glömska, fått svårt att sköta sitt boende och sin kropp, och fick inte i sig någon mat. Många av dem var inte alls dementa, istället visade det sig att de var djupt deprimerade. Efter en tids medicinsk behandling, samtal, sjukgymnastik och träning av sina kognitiva kunskaper, började gamlingarna att le igen och de kunde sitta på sängkanten, pendla med benen och berätta vidunderliga historier från svunna tider.

För övrigt är varje människas största skräck att inte bli tagen på allvar.