Etikett: ”Mitt i bland oss”

Botoxdopade kameler

Av , , Bli först att kommentera 5

Det verkar som om normerna för skönhet ligger i plastikkirurgernas händer. Något som de blivit förmögna på. Vi ser allt fler med överdrivet stora läppar, gamlingar som borde ha rynkor istället är släta i ansiktet som en barnrumpa. Botox heter frälsningen. Eftersom mimiken slås ut, så kan inte spegelneuronerna tolka glädje, sorg eller ilska. De som gjort sig ”snygga” ler samma stela leende vare sig det gäller hot som invit. Allt som går att fyllas med silikon, fylls med kilovis av silikon. Folk blir allt mer framtunga eller baktunga. Men detta slår väl rekordet. Tolv kameler i Saudiarabien diskades nyligen från en årlig skönhetstävling sedan ägarna använt botox för att förbättra djurens utseende, som läppar och pucklar.

Det börjar dra ihop sig nästa berättarföreställning – ”Mitt i bland oss”. Om rätten att vara annorlunda. Denna gång i Bodbysund (utanför Burträsk). Fredagen den 2 februari ska jag om min berättarkollega Linda Marklund berätta om en del livsöden; om några som var eljest, men ändå fick plats i 70-talets Sverige. Då fick man utropa sig till kung eller bjuda in sig till bröllop och begravningar, trots att man inte kände de som stod för ”festligheterna”. Sen har vi blivit inbjudna till Skellefteå berättarfestival senare under vår-vintern.

LindaKent spanar
Linda och jag under förberedelserna i Siksele.

Sverige spelar semifinal mot Danmark i handbolls-EM nu på fredag. Har svårt för handboll. Inte för spelet i sig, utan för att det är en sådan nervplåga. Ett lag kan leda med fem mål, sedan rasa ihop totalt och ligga under med två. Sedan vänder det igen.Sveriges matcher brukar jag bara se slutet på. Vill inte dö en för tidig död i hjärtinfarkt.

En jävla massa har rasat ner från skyarna. Min bil har de senaste veckorna liknat en snögrotta. Har sopat av den ett par gånger per dag, men sedan är det bara att börja om morgonen därpå. Drivorna är ett par meter höga här på Pig Hill. Än högre vid Backenvägen. När jag ska ut med bilen är det med hjärtat i halsgropen. För att komma ut på den hårt trafikerade vägen, måste jag till slut chansa. För sikten är noll. Och bakom bilen, som blockerar halva cykelbanan, susar cyklisterna tätt förbi. Tror att många av dem har en dödslängtan. Cyklisterna i den här stan lider av hybris och de tycks mena att det inte borde finns en enda biljävel i hela Umeå.

För övrigt ska jag denna dag betala mina räkningar. Om det inte finns pengar till det, står hoppet stå till veckans idiotsäkra lottorad.

Finnas till

Av , , Bli först att kommentera 3

Kan det finnas något värre än att leva sitt liv utan att vara sedd? Att hamna utanför de sociala sammanhangen; utanför staketet och därmed bli utelämnad åt vargarna. Människor har sedan begynnelsen sett vinster i att sluta sig samman i grupper, att hålla ihop mot vargarna, för att finna tröst i varandra och därmed bli starkare och leva längre. Vårt samhälle håller på att bli allt mer uppdelat och segregerat, där många hamnar utanför sammanhangen.

LindaKent spanar

Jag och Linda Marklund åker just nu på turné med vår berättarföreställning ”Mitt ibland oss” som handlar om några av de original vi stötte ihop med under 70-80-talen. Vi ger dem röst och låter dem berätta om hur det var att vara nalta eljest och utanför gemenskapen. Den 2 mars framträder vi i Bodbysund.

trumppresident

I natt har Trump låtit meddela världen att han har en större kärnvapenknapp än Nordkoreas Kim Jong-Un. Det är som att lyssna till två smågrabbar som bråkar i sandlådan – men efter några djupa andetag inser jag att ett förödande kärnvapenkrig kan vara nära. Oberoende av vem som har den största knappen. Det går lika bra att trycka på en mycket liten knapp.

Om några dagar är det storhelg igen. Denna gång för att fira de tre vise männen som kom för att uppvakta Jesusbarnet med gåvor. Än idag kan man inte säga ifall det verkligen av tre vise män, det kan ha varit fyra fem eller en. Men skit samma, tre funkar bra för mig.

För övrigt gäller det så här års att skynda sig ut medan det är ljust, innan dagen tynar bort och mörkret tar över.

Roman om inlandet

Av , , Bli först att kommentera 2

Nyss hemkommen från röntgenavdelningen. Tre bilder, ur olika vinklar, allt gjort på fem minuter. Nu ska röntgenplåtarna analyseras av experter, sedan skickas svaret till min läkare på Tegs HC. Att det rör sig om en höftartros råder inga tvivel, men i första hand handlar det om styrketräning och att tänja ut de förkortade musklerna. Har ju inte konstant värk, utan artrosen yttrar sig mest som plötsliga hugg i ljumsken och att vänsterbenet blivit stelt och orörligt. Men tiden går, så vad det lider blir det sämre och då blir det operation med såg, hammare och tång. Som tur är har de flesta ortopeder femma i träslöjd, så det brukar bli bra. Ja detta på temat hur min kropp börjat krångla på alla fronter. Men vad gäller den nya behandlingen av min diabetes kan jag meddela att sockervärdena ligger okej (kring 8-9 mot att de tidigare låg på drygt 25) och att hormonsprutan gjort att jag gått ner 6 kilo på en månad.

55 sidor har jag korrekturläst ur min kommande roman. Det dräller av vilsna män i romanen, de söker sin identitet men är så hopplöst malplacerade att de inte orkar. Skriver om männen som blivit kvar i Västerbottens inland. Kvinnorna har dragit till storstäderna för att utbilda sig, trötta på skoterkörning, flugfiske och älgjakt.

Vävenspet17

Ovanligt få beställningar av min och Linda Marklunds berättarföreställning ”Mitt ibland oss”, trots att det är det bästa vi gjort och som har ett högaktuellt tema: Rätten att vara annorlunda och var tog alla original vägen? Om nån arrangör ute i bygderna som vill se oss, ta kontakt med ABF på orten och boka.

För övrigt lär döden göra oss till filosofer. Eller nervvrak.

Mitt ibland oss

Av , , Bli först att kommentera 3

Hemma vid niosnåret efter en tur till Bjurholm. Jag och Linda Marklund genomförde vår berättarföreställning ”Mitt ibland oss”. Det gick riktigt bra, för nu börjar våra berättelser att sätta sig, plus att vi kortat ner dem en aning. Var trött i huvudet efter föreställningen, vilket förmodligen har att göra med den stresshjärna som jag fått dras med efter stroken. Tur att min dotter Hanna ställde upp som chaufför, vilket gjorde att jag kunde sitta tryggt vid sidan om och halvslumra under hemresan.

unnamed

Från föreställningen ”Mitt ibland oss” – rätten att vara annorlunda.

För övrigt får människor i ständig brådska till slut inte plats i sina egna liv Ständigt andfådd blir tingen hennes livsstil, samtidigt som spontaniteten dör.

Bilder från premiären

Av , , Bli först att kommentera 3

Så var då de två första föreställningarna avklarade: Premiären i Lycksele onsdagen den 6 september och dagen efter på den något större scenen i Väven, Umeå. Både jag och Linda Marklund är nöjda vad vid vi åstadkommit och de positiva reaktionerna lät inte vänta på sig, särskilt de i Lycksele där våra fyra människoöden en gång verkat och levt sina liv. Nästa anhalt med ”Mitt ibland oss” är i Bjurholm – sen lär det droppa in fler bokningar vad det lider.

PremiärLse
Premiären i Lycksele.

Det kom drygt 80 personer och lyssnade på oss i Lycksele. Både i pausen och efteråt var det många som ville dryfta sina minnen kring de livsöden jag berättat om – Valfrid ”Konungen” Johansson och Ester ”Duva” Nilsson. Med de uppgifterna kan jag nog göra en dubbelt så lång föreställning, men så får det inte bli.

I Väven dök det – i hård konkurrens med andra framträdanden – upp drygt 40 personer. Jag kände mig lite ovan vid den stora scenen och fick påminna mig gång på gång att röra mig över hela ytan och söka ögonkontakt med publiken.

Vävenspet17
Stolen – eller tronen – fyllde en viktig uppgift under föreställningen.

Efter båda föreställningarna var jag upplyft av den fina respons vi fick.Så här skev bland annat VK:s recensent: ”Det finns en charm och humor i de fyra berättelserna Kent och Linda delar med sig av. [ …] Det är som att stiga in i ett Sverige där det går långsammare och folk får bete sig på udda sätt.” Väl hemma slog gummiklubban till i min strokeskalle och jag blev tyst och yr. Somnade tidigt.

KentVävenKentstol

För övrigt undrar jag varför jag gång på gång ställer mig på olika scener och håller låda. Det är ju egentligen inte min grej – jag ska ju sitta vid min dator och skriva romaner …

Laddar för morgondagen

Av , , 1 kommentar 2

En tid av stress, en tid för uppladdning. I morgon smäller det – premiär i Lycksele för min och Linda Marklunds berättarföreställning ”Mitt ibland oss”. I söndags körde vi en testföreställning för några av våra vänner. En nyttig övning då publiken ansåg att våra berättelser var så pass starka och tänkvärda att vi borde lägga in en kort paus, fika eller bensträckare. Så får det bli. Nu börjar mina två berättelser att sitta, även om det känns en aning darrigt – men jag har hela dagen på mig att gå mellan rummen och prata högt om Ester Duva och Konungen.

LindaKent spanar

Länk till vår facebooksida: https://www.facebook.com/kentlinda2017/

Helgens orosmoment uppe i Skellefteå handlade om min bil; min nyligen införskaffade bil, en Skoda Roomster. I lördags började varningslamporna att blinka. Efter att ha bläddrat igenom den tjocka manual som följde med, verkade bilens antispinnprogram ha lagt av, samtidigt som en annan varningslampa sa att ett motorhaveri väntade. För mina ögon flög tusenlapparna iväg och jag läste på nätet om de som fått punga ut med 20 000 kronor för att få felen åtgärdade – nästan lika mycket som hela bilen kostade.

4925717093

På måndagsmorgonen hängde jag på låset hos Mekonomen i Skellefteå. En veckas väntetid, blev beskedet. Åkte till en Skodaverkstad – samma besked, en dryg vecka innan jag ens fick lämna in bilen. Dock sa båda verkstäderna att jag kunde köra bilen till Umeå – om jag körde försiktigt. Rattade bilen söder ut – och noterade ytterligare ett fel: farthållaren hade lagt av. Katastroftankarna tog plats i mitt huvud. Klev in på Motorcentralen i Umeå med bultande hjärta. Jag fick en tid direkt – vilken service! Sen fick jag vänta en dryg timme för att få beskedet att två bromslampor lagt av och att givarna vid bromspedalen kärvade. Bilen var fixad – för tusen spänn. Men jag fick inget svar på varför katastroflamporna slagits på. Den gåtan får jag leva med, för de på verkstaden hade heller ingen aning.

Det finns all anledning att oroa sig för utvecklingen på båda sidorna av den 38:e breddgraden på Koreahalvön. Det laddas med kärnvapen och många länder kan bli indragna i en konflikt. Två stollar, en på vardera sidan, slänger käft med varandra. Sandlåda och verklighet.

För övrigt är jag trött på vi i tid och otid ska sträva efter att bygga nätverk. Nog måste det vara viktigare sträva efter en trogen vänkrets.

 

 

Nära till premiären

Av , , Bli först att kommentera 2

Vaknar till en solig morgon häruppe på Pig Hill. Ser lovande ut, även om jag med en viss förvåning noterar att det håller på att bli höst. Den här sommaren gled sannerligen förbi obemärkt. Livet rör sig ständigt och obevekligt framåt. Det går fort nu och det skapar en oro inom mig. Den utmätta tiden. Men det är inget jag kan påverka.

Igår var Linda Marklund förbi. Vi tränade på våra berättelser som ska fylla ut vår föreställning. Den 6 september har vi premiär i Lycksele. Jo, de börjar sitta där. Jag släpper loss Konungen och Ester Duva, två märkliga livsöden som torde skapa tankar kring hur vi behandlar den människor som är nalta eljest, de som är annorlunda. Föreställningen ”Mitt ibland oss” kommer att bli bra.

Rep på PigHIll

Linda och jag tränar uppe på Pig Hill.

Mor Gunhild har opererats i Lycksele. Hon har fått ett ”nytt” knä. Det förra var helt utslitet. Hon klarade av narkosen som är riskabel när man som hon är 82 år. Men på dygn två fick hon en propp i ena lungan, som tur var i ett litet kärl nere i lungspetsen. Men det tog en hel del av hennes krafter. Igår hade hon låga blodvärden och fick en transfusion. Hoppas att hon piggnar till av den. Men det som skulle bli en tredagars vistelse på lasarettet blir nog en dryg vecka. Minst. Hon måste först klara av att gå i trappor innan hon skickas hem. Eftersom jag är utbildad sjuksköterska så faller det på min lott att hålla kontakt med sjukvården, vilket är en naturlig fördelning i syskonskaran. Men det sliter på mig. Det river upp minnen då jag hade samma ansvar för min far Nils. Jag har en förmåga att uppslukas av det jag ska göra och har svårt att släppa tankar och känslor från det.

Till veckan är det fullt upp. Provtagningar, bokcirkeln, föreläsning i Ö-vik, tandläkarbesök, en tur till Skellefteå och generalrep hemma hos Linda. Måste hämta andan.

För övrigt upptar hjärnan två procent av kroppsvikten, men förbrukar 20 procent av all energi. Vi har 100 miljarder nervceller och om vi virar ut dem räcker de fyra varv runt jorden. Dessutom tänker vi cirka 70 000 tankar per dag. Jo, vi kan kalla hjärnan för mänsklighetens kronjuvel.

Litteraturjakt med app

Av , , Bli först att kommentera 4

Ett regnigt grått AIK-land. Men innan det var det fyra fina sommardagar. Solat på balkongen, promenerat i skogen, grillat och haft allmänt trevligt. I morgon bitti packar vi Skodan och rattar iväg mot Siksele, en tur på två timmar, för att stråla samman med Linda Marklund i hennes hus invid den brusande Vindelälven. Jag och Linda Marklund ska träna på vår berättarföreställning ”Mitt i bland oss”. En föreställning om original, om utanförskap, att vara annorlunda och ibland bli dömd av fördomar. Fördomar och okunskap hänger ofta ihop och kryddas ofta med rädsla. Vi lever i en tid då okunskapen blivit en fjäder i hatten, då folk kan säga va fan som helst och sedan hänvisa till ”alternativa fakta”.

KentLindaRfors

Den 6 september har vi premiär i Lycksele och dagen efter framträder vi i Umeå, på Väven.

På torsdag ska jag besöka Lycksele bibliotek för att ta del av den information som finns om poeten Anna Halling, eller Dagmar Aronsson som hon egentligen hette. Ska skriva en kort biografi om henne till det litterära projektet ”Här Litt”. Skaff den appen och åk på ”skattjakt” i länet.

KentAccent

Var gång ni passerar en litterär plats, där en författare är född eller bor, där en roman utspelar sig, så piper den till och ni får ta del av informationen. Kör ni förbi Bäckmyran, då jag föddes, så piper det hela tiden.

För övrigt gillar jag sommaren bättre än vintern.