Trots det vackra vädret, har jag likt en troglodyt hållit mig inomhus. Har fått mycket gjort. Inte minst har jag städat merparten av de rum jag lever mitt liv i. Detta med att städa har under hela livet varit ett stort bekymmer. Stora pappershögar, travar med böcker på golvet, kartonger som borde ha blivit öppnade för månader sedan och körda till återvinningen. Dammråttor. Många är de kvinnor jag levt ihop med som tyckt jag varit en slarver och latoxe ifråga om städningen i det gemensamma boendet. År 2013 fick jag veta vad det berodde på. Det var då (på ålderns höst) jag fick diagnosen ADHD.

Vi som lever med ADHD är ofta ojämna människor. Vi kan vara genier på vissa områden, men som måste räkna på fingrarna när vi betala för en vara och som aldrig begripit sig multiplikationstabellen. Klumpig och oslög har jag alltid varit och kan knappt slå i en spik. Men jag kan skriva romaner och utan besvär hålla låda på en scen inför hundratals åhörare. Jo, jag är en ojämn människa.

Vad har då detta med städningen att göra? Jo, typiskt för ADHD är vi har svårt att finna en balans mellan gas och broms. Antingen är det gasen i botten och full fart framåt, eller så tvärnit så att man blir stående på stället. Det har även att göra med vi ADHD:are kan ha svårt att starta projekt, att vi oroar oss för att påbörja, låt säga städningen. Vi har även problem med att avsluta påbörjade projekt. Var gång det sker blir det till ett nederlag – och vi har har vuxit upp med ständiga förluster och nederlag, från barndomen och upp i vuxen ålder. Med tiden lär vi oss undvika det skapar ångest och nederlag. Som att städa. Man låter sig bli kallad latoxe och svikare; hellre det än att bli stående mellan två pappershögar utan att riktigt fatta var man ska börja.

Jag fick hjälp med att komma över min städångest av en skicklig arbetsterapeut. Hon lärde mig att förlägga städningen till vissa tider, med inte allt för långa pass. Sedan lärde hon mig att ta ett rum per dag. Ett bra knep. Istället för ett nederlag med att städa hela lägenheten, så vändes till en seger när toan var rengjord. Numera går det riktigt bra att städa – om jag får göra det i ensamhet och på mitt sätt. Däremot lär jag aldrig bli av med ångesten just innan jag ska börja städa. Men då gnider jag in mig med grönsåpa och rullar fram på golvet som en levande skurmaskin …

För övrigt börjar det dra ihop sig till deklaration och momsredovisning. Projekt som jag har svårt att starta …