Drog ner på stan igår kväll. Följde några män i min ålder på lokal för att äta gott. Numera är det ytterst sällan jag besöker pubar och besöket på Lottas krog var det första på fem år. Erfarenheten har lärt mig att det är ytterst sällan det uppstår några intressanta möten och utvecklas några spännande samtal på dylika ställen. Men igår inträffade just detta. Min gode vän Karlsson presenterade för två män som jag skakade hand med, vilket var starten för ett omtumlade samtal. Vi satt i timmar och diskuterade andlighet, moral, vikten av att tala sanning, relationer, psykopater, narcissism och sist men inte minst – litteratur och skrivande. Vid sittande bord beslutade vi att starta en bokcirkel, för att på så sätt kunna fortsätta vårt givande samtal. Vi valde en riktigt tung bok, som vi ska ha läst till i början av juli: ”En av oss” av Åsne Seierstad. Vi ska gå till botten med boken om massmördaren Breivik.

Jag var mer än nöjd när jag vid elvasnåret trampade hemåt genom ett gråkallt Umeå. Jag hade fått god mat, druckit mängder med Ramlösa och träffat intressanta, varma människor – människor med en sträva att lära sig mer om livet. Inombords var jag varm.Jag log av känslan av att inte vara ensam. Hur viktigt är det inte att få spegla sig i andra människor. Inte minst för att kunna lära sig något om oss själv och på så sätt utvecklas.

Det här med bokcirklar, informella sådana, var något som förekom när jag var yngre. Även då var det gäng män som beslutade sig för att läsa en gemensam bok och sedan stråla samman för att diskutera den. Klas Östergrens ”Gentlemen” och ”Fantomerna” var böcker som diskuterades flitigt. Men även titlar som ”Dumskallarnas sammansvärjning” ”Oblomov” och ”Bergtagen” kom att analyseras under långa nätter.

När det gäller utelivet så har jag, precis som i yngre dagar, svårt att passa in i det sammanhanget när det blir för rörigt och pratigt. Får så rysligt svårt att fokusera och hänga med. Men det vet jag ju om och får leva med.

Solen lyser utanför mitt fönster. Ska väl ut och gå. Jag säger eder: Det fattas kaffe.

Fotnot om läsandet.

Ungdomar i allmänhet, och pojkar och vuxna män i synnerhet, läser mindre idag. Rapporter har också kommit om att även högutbildade män läser mindre skönlitteratur. Förr var boken en statusmarkör, välbärgade män hade fina bibliotek. Gissningsvis är de ersatta av andra statusprylar. Mest alarmerande är att man ser en försämrad läsförståelse, främst bland yngre, lågutbildade män och vissa grupper av barn. Skillnaderna är dessutom större mellan olika socioekonomiska grupper än tidigare och Sverige har halkat ner till medelbetyg i internationella läsundersökningar. Källa: SVD