Etikett: Ord&visor

Hotet mot de små förlagen

Av , , 5 kommentarer 5

En resa norrut genom ett kokande land.

Det är inte ofta som jag sover med öppna fönster och med flera fläktar surrande intill sängen, och ändå plågas av värmen. Vi anlände till i går till Skellefteå, efter ett besök hos Johansson ute i hans fina stuga i Getskär (Sikeå), där många berömda schackturneringar spelats (som delvis varit underlag för min förra roman ”Män som spelar schack.” Utmattad av värmen somnade jag tidigt – och vakande ett flertal gång av våldsamma ”senadrag”,  i vaderna. Obalans i kroppens vätskor.

Besökte i går min förläggare Göran Lundin på det lilla förlaget Ord&visor, som överlämnade ett par exemplar av andra upplagan av ”Älskade Ester”; denna gång tryckte i Sverige och i Danskt band, med halvmjuka pärmar. Böckerna blev riktigt fina.

 

Portot för var Esterbok höjs till 120 kr.

MEN … Det hänger ett stort, svart orosmoln över förlaget och alla andra mindre förlag i landet, som till stora delar säljer böcker till läsare, bibliotek, bokhandlare – antingen genom att vara ”postgubbar” eller lagra sin upplagor hos grossister som sköter om att skicka ut läsarnas beställningarna och leverera böcker till bokhandlare och bibliotek. Även om det är dyrt, så är det nödvändigt för Ord & visor som säljer så pass många titlar per år.

Nu kommer den stora chocken som hotar många mindre förlag: En chockhöjningen av portot som äter upp stora delar av vinsten.

Ta min roman ”Älskade Ester” som exempel, som väger ett 1,1 kg med sina 600 sidor, vars porto redan tidigare legat högt: 90 kr per bok. Med den nya portohöjningen ökar kostnaden för var bok till 120 kr (plus 30 kr per bok). Det blir en rejäl merkostnad för en roman vars första upplaga såldes slut efter 3 veckor! Med ett F-priset 160 kr (det pris som bokhandlare, bibliotek får köpa ett exemplar för), blev vinsten 35 kronor för förlaget och 35 kr till författaren.

Ökade portokostnader med 30 kr per bok.

Nu har portot för samma bok höjt till 120 kr per bok, leder till att med den andra upplagan sjunker vinsten rejält. Egentligen borde förlaget ta ut ett pris på över 300 kr/bok för att få en rimlig vinst per exemplar, men det når smärtgränsen för många läsare. Portohöjningen kan i vissa fall bli ett nollsummespel; Ingen vinst alls.

När förlaget sålde slut på 1:a upplagan på tre veckor, via förhandsbeställningar och genom vårt försäljningsställe i Lycksele (Skogsmuseet) så verkar folk tro att vi blivit smått rika på antal sålda exemplar. Icke. Redan tidigare portokostnader på 90 kr åt upp en hel del av vinsten – än värre blir det nu när portot ökar med 30 kr/bok. Det är en smärre katastrof.

Detta borde vara ett het ämne att skriva om.

Detta borde någon kulturjournalist skriva om. Ord & visor har bidragit till fatt berika den västerbottniska berättartraditionen. De har många gånger tagit hand om de författarskap som inte fått plats hos de stora förlagen – dessa Drakar som numera alltmer inriktar sig på ljudboksmarknaden. Det innebär på sikt även ett hot mot pappersböckerna. Färre pappersböcker kommer att ges ut, för att istället ta emot färdiga ljudboksmanus från en kader av nya ”författare”. En ljudbok som inte ”stör” lyssnarna med tillbaka blickar, märkliga ord, svåra namn på karaktärerna. Det ska vara lagom långa kapitel och en miljon cliffhangers. Man ska kunna med hörlurarna på, kunna lösa ett mord samtidigt som du joggar eller målar om huset. I det läget kommer de små förlagen att spela en viktig roll för att inte missa de berättelser som ”slaktas” till ljudböcker.

Ovan på detta: Chockhöjningen av portot.

Nu står hoppet till att jag lyckas sälja riktigt många av förlagets böcker under min höstturné (12 till antalet). Kanske kan jag motivera till stödköp från länets läsare. 100 sålda böcker skulle i varje fall täcka den senaste fakturan för det nya portopriset.

Under Esterdagen kom cirka 300 personer för att få sina böcker signerade.

Någon större hjälp av media är inget som jag hoppas på. Bra den lilla tidningen Lokaltidningen har visat intresse för det kulturfenomen som ”Älskade Ester” orsakat i Västerbottens inland – ”Esterfebern”.

På torsdag åker vi norrut. Ska överlämna ett beställt recensionsexemplar till NSD:s kulturredaktör som tycker att storyn om Ester verkar intressant – och ”Esterfebern” hos befolkningen i Lycksele med omnejd. Även andra tidningar och tidskrifter har hört av sig. Medan länets kulturredaktioner kniper käft.

Det är sorgligt.

Författarturné med Parkinson

Av , , Bli först att kommentera 7

Värmebölja? Ja, nyhetsfolket i Stockholm påstår det. 

Midsommarljuset har parkerat utanför mina fönster, även om det är en grå dag. I landets södra delar håller en värmebölja på att dräpa gammfolket. Här frys däm ihjäl i nolavädret. Sverige är ett avlångt land. Då blir det olika slags väder beroende var du bor. Men i morgonprogrammen och i nyheterna som sänder ifrån värmeböljans begränsade geografiska område, så vill de mena att hela Sverige badar i svett. De talar om ”vår” svåra hetta. VI-formen angår i detta fall (som många andra) de som bor i Sveland, helst i Stockholm och allra mest de som befinner sig i nyhetsstudion. Jag kan rapportera till Er i Stockholm: I resten av landet blåser det nolavind i alla väderstreck och regnet kommer snart att börja falla från de blygrå molnen. Klockan 07.30 visar MIN utomhustermometer 13 grader. Bara så att ni vet.

Från ett framträdande 2019.

Bokningarna droppar in och det kommer att bli full huggning. I morgon söndag är det sommar- och kulturfest i Froms trädgård. Musik – och en inbjudan till Författaren att komma och berätta om Ester. Sedan blir det semester fram till den 25 augusti då jag framträder på Pilgatan här i Umeå och veckan därpå åker jag till Lycksele. Den 1 september verkar det bli två föreställningar i MB – på en och samma dag. Tufft, men det ska nog gå bra om jag får vila ett par timmar mellan mina framträdanden. Det är ju så många i Lycksele som vill höra mig berätta om Ester – och så många som vill ställa frågor.

I oktober har det klumpat ihop sig. Då måste jag ”sitta ihop” och gör allt för att sparka Parkinson ut ur bilen.

  • Den 7 oktober. Storuman, 23 mil bort, som kräver övernattning på Hotell Toppen.
  • 13 oktober. Åmsele. Jag är en de många författar som ska lovsjunga Vindelälven under LittFors.
  • 19 oktober Boliden 19.00
  • 20 oktober Skellefteå 19.00 Berättarfestivalen
  • 2 eller 4 november 14.00 (ej klart med datum) Umeå stadsbibliotek (LitteraTur och Retur)
  • 8 el. 11 november. Kvällsföreställning i Ånäset.
  • December Boksignering hos Åkerbloms bokhandel.

Jag blir visserligen trött av resandet, medan framträdandet i sig sprider varm glädje i min kropp. Då finns jag, då är jag inte glömd och undanskuffad. Ännu ingen recension länsmedia. Lokaltidningen är på gång med att ge mitt författarskap och min bok ett rättvist omdöme. Vad gäller recensionerna finns det hopp, då ett par litteraturtidskrifter beställt recensionsexemplar. I går bokade ”Parkinson Bulletinen” en intervju, en intressetidning  med ett stort spridningsområde och finsk kulturtidskrift beställde ett recensionsexemplar.

”De kommer inte förbi dig”, sa en på förlaget. ”Din roman är för bra för det. Jag tror att läsarna kommer att  reagera om du i öppen dager utsätts för denna orättvisa.”

Satt i går och gjorde försäljningsblad och underlag till de som efter mina framträdanden vill handla böcker och inte har Swish i sina mobiler. Jag får offra en get till vädergudarna så att regnet drar förbi redan under lördagen, så att utomhusarrangemanget blir av på söndag.

Hörnefors feb. 2020. Några dagar ställdes alla framträdanden in.

Problemet är att att mina författarframträdanden förlagda på den tid på dygnet då jag är som sämst, då en del av Parkinson medicinerna går ur kroppen, men jag får pröva att ta dem senare på dagen, för att vara mer ”rörlig i tankarna” och inte bli stel som en pinne. Men då blir effekten  att jag inte kan sova. Dessa turnéer har pågått sedan debuten 1999 och räknar jag in mina berättarföreställningar, blir det kring 100 framträdande. 90 procent i Västerbotten. Jag ses väl för att vara allt för provinsiell i mitt författarskap, med mina fem romaner om livet i den fiktiva byn Baklandet, som ligger någonstans i Västerbottens inland. Inlandsmännen har blivit noga beskrivna – när jag nu skriver min första biografiska roman om en kvinna, så lossnar det rejält. Första upplagan blev slutsåld på tre veckor, så förlaget trycker en andra upplaga, denna gång i Danskt band med mjuka pärmar.

Min förläggare Göran Lundin har jobbat hårt med min roman ”Älskade Ester”. Trots att vi sålt så bra, mycket bra, så har de flesta sålts till underpris. Våra försäljningsställen, biblioteken, de digitala och verkliga bokhandlarna köper in romanen till F-pris som är drygt hundralappen under vårt eget försäljningspris. Om folk tror att vi blivit rika på denna succé, så tror de fel. Dock har vi blivit rika i våra själar av allt beröm. Det är nu, när jag jag åker runt och framträder, som vi kan sälja till ett pris som kompenserar alla de böcker som sålts till F-pris. För varje bok jag i höst lyckas sälja till ”vårt pris” är pengar som går in i förlaget. När alla skulder är avklarade börjar vi se vinsterna. Det är då vi delar vinsten 50/50. I dagsläget har varken jag eller förläggaren tjänat många kronor. Men om folk köper många Esterböcker under min turné, så kan det bli en slant över.

Några bra recensioner ökar naturligtvis intresset – även i resten av riket. Det är mycket som ska stämma för att man ska bli förmögen på att trycka dyrt producerade pappersböcker. Nu är det ljudböcker som gäller. Jag har fått massor med frågor om när Älskade Ester blir en ljudbok. Ja sög det, har jag svarat. Det är dyrt att göra ljudböcker. Det kostar nästan lika mycket som att trycka en pappersbok. För ett litet förlag finns inte de ekonomiska musklerna som behövs att egen hand stå för inläsning, redigering, ljudkorrekturläsning, omslag – och sedan hitta en produktionskedja. Ibland väljer ljudboksförlagen ut en bok och står för omkostnaderna.

En bok blir till ljud.

1 krona och 50 öre
Det hade skett med författare som skrivit en deckare. Han ringde mig här förleden och berättade att hans bok valts ut av ett ljudboksförlag till att bli en ljudbok. Efter att ha skalat ner sidantalet, kortat kapitlen, tagit bort alla ”svåra ord”, skrevs kontrakt mellan författaren och ljudboksförlaget. ”Vad får du för varje såld ljudbok?” frågade jag nyfiket. ”1,50 kr per bok!” 1,50! Lika illa har det gick för en annan författarkollega, som själv spelade in och redigerade ljudtexten, förpackade den i ett snyggt omslag och sålde den till det förlag som härskar på landets bibliotek, som man via en app kan ”streama” ljudboken till datorn, paddan eller mobilen. En tjänst som finns på landets bibliotek. Men till författaren och hans berättelse kommer inga vinster. Han går back 150 kronor per månad, för att inte tillräckligt många har lånat hans ljudbok. Däremot så kan ”de stora” deckarförfattarna, vars ljudböcker tankas ner i stor omfattning – särskilt om de dessutom har lejt in en känd och duktig inläsare, som Lassgård.

”Vi som håller på med pappersböcker håller på att bli bokbranschens dinosaurier”, sa min förläggare när vi senast diskuterade att göra Ester till en ljudbok.

Hjälp till att göra Ester till talbok!

Tips till er med funktionshinder – låna talböcker gratis

MTM (Myndigheten för tillgängliga medier) producerar årligen 4000 talböcker som finns att låna på biblioteken. De flesta populära böcker blir talböcker (alla mina romaner är inlästa) och kan lånas av er med läs- och skrivsvårigheter, synnedsättning eller ni som har ADHD, autism. Det proffsigt inlästa talböcker – dessutom en fullständig version av en utgiven bok. Alltså HELA boken. Man kan ladda ner boken via MTM:s bibliotek. Jag har fått mina inspelade talböcker som CD-skivorna som jag flitigt lyssnar på i bilen. Senast ”Män som spelar schack”. Hög kvalité på inläsaren och vartenda ord som jag skrivit är inläst.

Beställ Ester!
Många av de talböcker som MTM läser in, görs efter förslag från läsarna och de lokala biblioteken. Så föreslå ditt bibliotek att du vill lyssna på Älskade Ester som talbok, så lär även den bli inspelad. Men den torde väl bli tio-femton timmar lång …

 

Kulturen och Coronan

Av , , Bli först att kommentera 5

Det är hårda tider för oss som verkar inom kulturbranschen. Jag som författar är beroende av att komma ut till Er trogna läsare och möta nya läsare. Det är ganska precis 1 år sedan min senaste roman ”Män som spelar schack” släpptes och intresset var rekordstort. Fick 15 bokningar mellan september 2019 och februari 2020. Sedan blev det tvärnit. Alla dörrar stängdes. I arvoden förlorade jag ca 50 000 kronor för att inte tala om alla de böcker jag inte fick chansen att sälja. Nu säljer romanen bra på de digitala bokhandlarna (Bokus och Adlibris) – men det blev ”över” en del böcker som var tänkta säljas vid vårens framträdanden men som blev inställda.

Därför ska mitt förlag Ord&visor förlag och jag som författare lämna ett generöst erbjudande av ett begränsat antal böcker. Ett engångserbjudande! Med vissa geografiska förbehåll som ni kan läsa nedan.

Kanonpris!

Fantastiskt erbjudande!

”Män som spelar schack” (Ord&visor förlag)

140 kr! (signerade)

Erbjudandet gäller augusti ut 2020. OBS! Begränsat antal böcker!
(Dagens cirkapris ligger på 200 kr + frakt. Alltså 80 kronor billigare!)

Dela gärna!

Beställningar: [email protected] eller via Messenger.

Men med ett viktigt förbehåll: Erbjudande gäller för ER som kan hämta beställa böcker hos mig i Umeå (Ostvägen 151 fram till 26/8+1/9) eller Hemmansgatan 242 i Skellefteå 28-31/8)

Jag kan även erbjuda hemkörning och leverera beställda böcker i Umeå och Skellefteå (och orterna längs E4 mellan Umeå och Skellefteå).

I dagarna är det ettårsjubileum sedan romanen ”Män som spelar schack” släpptes. Mitt förlag Ord&visor förlag har därför sagt ja till detta jubileumspris. Det är böcker som blivit över på grund av alla inställda föreställningar under Corona pandemin. Synd tycker vi. Fler borde få chansen att läsa den. Romanen har fått bra recensioner.

Hösten 2019 fick jag rekordmånga inbjudningar för att kåsera kring min roman vars berättelse kretsar kring några tafatta inlandsmän där schackspelandet blir en livsfarlig sysselsättning. Mellan september-december blev 15 framträdanden runt om i länet – men den fortsatta turnén tvärnitade i februari 2020 när Coronan slog till. Allt ställdes in.

Några recensioner:

”Vi har att göra med en fullfjädrad berättare. Ett proffs helt enkelt. Det här är ett romanbygge som håller hela vägen. […] Slutet är en riktig knockout! Ingen skall säga att något någonsin är försent efter att ha läst denna dråpliga historia. Lite mer hopp om mänskligheten – och norrlänningen i synnerhet – får man när man slår ihop en bra bok som denna.”
Folkbladet/ Anneli Eriksson

”Absurditeter, vulgariteter, finurligheter och vanligheter kombineras i en prosa som i sina bästa stunder påminner om Stig Slas Claesson.”
BTJ/ Jan Hansson.

Priset 140 kr bygger delvis på att vi inte lägger till nån portokostnad utan säljer ett begränsat antal böcker i den närmiljö där Herr Författare själv bor. Min förhoppning är att kunna göra ett liknande erbjudande i Lycksele (och längs E12 Umeå-Lycksele). Men inte förrän senare i höst. Även det bygger på att jag kan svänga in hos Er som beställt boken. Detta för att hålla kostnaderna nere. Avgörande är hur det står till med min hälsa, som på sistone inte är den bästa.

Hoppas det är någorlunda klart! Som författare försöker jag i coronatider finna nya vägar till nya läsare. Billigare än så här kan ni inte köpa romanen till – Detta till ett mycket bra pris.

Kort om romanen:
Rulle Stenlund återvänder till Baklandet för att dö. Med sig har han ett vackert schackspel och ett par liter flytande morfin. För att få tiden att gå börjar han att lära sina vänner spela schack. Ett hopplöst projekt som även visar sig medföra allvarliga risker. Vännernas kärva och fåordiga gemenskap gestaltas på Kent Lundholms sedvanliga sätt; med värme och sympati. Och en stor portion humor. Män som spelar schack är Kent Lundholms femte fristående roman om människorna i byn Baklandet. Dit kommer man bara om man håller till vänster och kör tills vägen slutar.

Övrig info: Arbetet med min kommande roman ”Älskade Ester” fortskrider och utgivningen är planerad ske under 2021 – beroende av Coronans fortsatta framfart och författarens hälsa.

Mvh Kent

Liten, stark man

Av , , Bli först att kommentera 3

En ny dag, nya bekymmer, nya utmaningar. Satt mest och skrev hela gårdagen, och bläddrade igenom några gamla album. Så länge det finns en bild av oss, som någon som ser och minns, så finns vi till.

Minns tydligt den där sommardagen 1998 då Göran Lundin, Göran Burén och Annette kom förbi för att jag skulle knäppa några bilder till deras nystartade förlag Ord&Visor och deras webb.

förlag

 

Det fick mig att senare lämna ett manus till Göran Burén (till höger) och det bar frukt. Hösten 1999 publicerades min debutroman ”Svin föder svin”. Sedan dessa har jag gett ut ytterligare tre romaner och en självbiografi på det förlag som nu leds av Göran Lundin. I höst kommer min femte roman: ”Män som spelar schack”. Blev förlaget troget av den anledning att de hela tiden trott på mitt författarskap och ställt upp i såväl glädje som kris.

1964. Foto från Folkbladet: ”Länets bäste huggare”. Plats Kammarberget, där vi ser pappa Nils Lundholm, då drygt 30 år, minst och kortast bland huggarna, men som högg mest och fortast. Hörde berättas att pappa sällan gick mellan träden han skulle fälla – han sprang. Men så högg de ju också på ackord.

timmer
Vilken jävla stock … 

Hur lyfter man sådana stockar? Ja, enligt pappa handlade det om lika delar teknik och styrka. Det gällde att lyfta merparten med benen. De huggare (ofta de storvuxna och starka) som försökte använda armar och rygg, orkade inte en hel arbetsdag. Vet inte om det var sågsvans som gällde på den tiden eller om de första motorsågarna, de tunga asen, börjat användas?

0
Sent 70-tal. Pappa och de maskiner som börjat ta över.

Pappa jobbade hela livet åt Kronan (Domänverket). När han började var han 13 år och 127 cm lång. Snödjupet var den vintern drygt 130 cm. Så huggarlaget satte helt sonika en röd luva på pappas skalle, så att de inte skulle fälla ihjäl honom.

Pappa var en genomtränad, renlevnadsmänniska som var trogen Godtemplarlogen Arvåns Framtid. Men vad hjälpte det då han i 60-årsåldern drabbades av Parkinson. 2003 avled han 73 år gammal, svårt märkt av sjukdomen. Han växte upp och bodde merparten av sitt liv i Kronotorpet Nymyrliden i byn Bäckmyran.

Gubbfika vid elva. Veckans andra på Ullas Kondis. Får se vem som denna gång skadat sitt knä. Knäskadorna går som en löpeld genom gubbgänget – tro jag det när 60-åringar ska spela innebandy eller börja tokträna löpning för att ”komma i form” inför ett maratonlopp.

För övrigt är det något märkligt med hemlängtan. Var ligger platsen som är föremål för denna längtan. För den verkar skifta. Här på Grisbacka? Eller är det i Skelleteå? Eller bär resan till barndomens Bäckmyran – som inte går att känna igen på grund av alla kalhyggen och där merparten av människorna dött bort. Hemlängtan är till stor del en massa romantiserade minnesbilder.

©  Kent Lundholm

Jakten på småfel

Av , , Bli först att kommentera 2

Uppe tidigt för att fortsätta läsningen av korrekturet till min kommande roman ”Män som spelar schack”. Nu är det absolut sista genomläsningen innan texten går till tryckeriet och blir till en bok med hårda pärmar. Läser sakta, rad för rad, i jakten på småfel.

Trots att en från förlaget och jag själv lusläste förra versionen, och rättade en rad småfel, så finns det i denna slutversion fortfarande bindeord som fallit bort, konjunktioner som fattas och ord där bokstäverna kastats om. Det är märkligt hur hjärnan fungerar. Om där fattas ett och eller att, så luras hjärnan och sätter dit ordet – som egentligen inte finns.

logo_ordvisor_original

Det är ett himla jobb med att skriva romaner – och en riktigt usel timpenning. Det är ofattbart så mycket tid som jag och förlaget lägger ner för att det i slutänden ska bli en tryckt roman – utan småfel och grammatiska bakåtvolter.

Nu brukar mina romaner vara befriade från fel – just för att jag och förlaget lägger ner så mycket tid på att granska mina texter. Dels på grund min dyslexi (en lättare form), dels på grund av min usla förmåga att behålla fokus (ADHD). När det gäller det senare, så märks det var 10-20 sida. Då blir språket mindre levande och mer osäkert. Då dyker stavfelen upp; då fattas det ord. När detta sker har jag förmodligen suttit för länge och skrivit utan att ha varit fokuserad.

Omslag

Så den dagen du läser min roman, vet du vilket jobb som lagts ner, för att ge dig en välskriven text. Varje ord har blivit vägt på guldvåg.

För övrigt laddar jag inför kvällens träff med gubbarna i Bokpratarna. Denna gång ska vi samtala om och kring självbiografin ”Bögtjejen” av Aleksa Lundberg; om mannen som bytte kön.

Våga ta hjälp

Av , , Bli först att kommentera 5

Vaknar till en gråkall dag. I inlandet ska det visst falla snö. Det är en segdragen vår som ännu inte vill släppa in värmen. I dag ska jag besöka NUS för en röntgen av min onda axel. Har dock väntat så länge på undersökningen att värken klingat av och rörligheten återvänt. Men det kan vara bra med en bild av leden för att utesluta artros.

Har jobbat intensivt med två krönikor till Lokaltidningen. Det tar tid att skriva rätt, samtidigt som jag med åren blivit mer noggrann. Förr om åren var jag mer impulsiv och släppte ifrån mig texterna på tok för tidigt. Snabb i tanken i kombination med en släng av dyslexi kunde ofta skymma innehållet. Detta är nog en av förklaringarna till förlagens refuseringar under 80-talet. Jag släppte helt sonika ifrån mig korrekturen på tok för tidigt. Drygt tio olika manus till tre romaner fick jag i retur. Sedan fick jag vänta till 1999 innan jag debuterade med ”Svin föder svin” på Ord&visor förlag. Jag fick sedan vänta till 2003 innan jag fick förklaringen till min otålighet och impulsivitet. Det var då jag fick diagnosen ADHD.

Norum1113

Nu har jag en förläggare (Göran Lundin) som bromsar och tvingar mig till ständiga omtag och som låter ett flertal lektörer läsa mina texter. Jag kan nog stolt säga att det numera inte finns många grammatiska fel i mina romaner. Men i början var det svårt att svälja stoltheten. Jag gillade inte att någon skulle peta i mina texter. Inser numera att jag behöver hjälp. Det är klart att det finns ett och annat stavfel i en text som omfattar drygt 300 sidor. När det gäller min kommande roman, ”Män som spelar schack”, så har det lagts ner mer arbete på texten än någonsin. Men så är det också min viktigaste roman.

läsare

läsare

Vet ju inte. Kanske är det den sista roman jag skriver. Det börjar ju bli livsfarligt att ge sig in i ett romanprojekt. Veckan efter jag skickat in slutkorrekturet till ”Spring Kent, spring!” (2015) drabbades jag av en stroke och höll på att dö på golvet i vardagsrummet. I slutskedet av ”Män som spelar schack” började jag förra hösten att falla och slå mig och fick samtidigt fruktansvärda muskel- och ledsmärtor. Förlorade balansen och fick svårt att ta mig nerför trapporna. I februari fick jag diagnosen Parkinsons sjukdom. Vad händer om jag påbörjar en ny roman? Drabbas jag av sotdöden, lepra, blindhet, eller faller jag helt sonika stendöd över tangentbordet?

För övrigt är det aldrig fel att då och då ta ett steg tillbaka för att se klarare. Redan Gud fader tog ju ledigt på den sjunde dagen.