Etikett: psykofarmaka

Inte bättre förr

Av , , Bli först att kommentera 5

Uppe i ottan. Åter en natt med oro och lite sömn. Lika bra att kliva upp och göra nån nytta av den extratid som uppstått. På måndag är det dags för min långa föreläsning i Lycksele. Först 45 minuter om psykisk ohälsa, sen kaffe och småprat, innan del två påbörjas: Den om inlandsmännens obotliga vänskap.

anger-794699_960_720

Det var bättre förr i tin, kan man höra folk säga lite då och då. Tror dock att de tillhör ett utdöende släkte. Ta den forna tidens mentalvård som exempel, som ibland påminde om medeltidens tortyr och förvaringen av kräka däri lagårn. Långt in på 1900-talet famlade psykiatrin i mörkret och gissade sig fram till vilken behandlingsform som skulle användas – och något samtycke från patienterna var det absolut inte fråga om. För tusan, patienterna var ju galna – dygnet runt, precis hela tiden. Idag vet vi ju att många psykiska sjukdomar går i skov och däremellan kan patienterna leva relativt normala liv. Men förr i tin … Råkade du nysa så hamnade du kanske i ett badkar med iskallt vatten eller spändes fast vid en brists.

På 30-talet introducerades elbehandlingar (används än idag vid svåra depressioner), insulinchocker (man försatte patienterna i livsfarligt insulinkoma.) För att inte tala om lobotomierna. Jobbade som undersköterska på Hällnäs sjukhus i slutet av 70-talet. Världens lugnaste avdelning. Enbart kvinnor som på utslitna sockor hasade korridorerna fram och tillbaka eller låg stilla i sina sängar och stirrade rakt upp i taket. De hade alla ett kryss ovanför ena ögonbrynet, som visade det ställe där man gått in med kniven och skurit av nervbanorna från pannloben och djupare in till hjärnans känslo- och lustcentrum. Läkaren som uppfann metoden fick 1949 nobelpriset för att han kommit på hur man förvandlade människor till stenstoder. Många dog under ingreppen. Under 40- och 50-talen lobotomerades 4500 svenskar – några av dessa kvinnor fanns i slutet på 70-talet på en avdelning i Hällnäs. Verkligen lugna och fina patienter.

skam

Insulinkomabehandlingarna introducerades 1935 av den polske psykiatrikern Manfred Sakel. Det var en effektiv metod för att få utåtagerande patienter att bli lugna. Man blir det av ett insulinkoma. Men det visade sig rätt snabbt att patienterna råkade ut för en cirkulationskollaps och fick allvarliga hjärnskador.

I Sverige fanns ungefär 1000 intagna mentalpatienter år 1860. På bara 40 år nästan femdubblades det antalet till drygt 4600 personer. Under perioden 1930 till 1970 ökade antalet intagna från 16000 till nästan 40 000. Men i stort sett famlade psykiatrin i mörkret när det gällde behandlingsformerna. Under femtiotalet kom medicinerna. Den moderna psykofarmakan började säljas 1952 och kom att revolutionera behandlingen av psykotiska tillstånd.

En bra bit in på 1900-talet fick psykiskt sjuka och de som var nalta eljest dras med öknamn. Idiot, imbecill, sinnesslö, efterbliven, dåre, vanför, krympling, invalid, kroniker. Orden signalerade att problemen låg hos individen själv. Numera talar vi om funktionshinder, funktionsnedsättning eller nedsatt funktionsförmåga. Det kunde även vara så att vara en idiot var ett tecken på Guds straff. Många av dem omyndighetsförklarades och i skuggan av Hitlers idéer, så tvångssteriliserades 63 000 i rashygienens namn. Nä, det var inte bättre förr i tin.

Ända in i slutet på 1800-talet så var självspillan, att dö för egen hand eller självmord som vi säger idag, en synd mot Gud. Dels för att det stred mot 5:e budet Du skall icke dräpa, dels för att det var en skymf mot Gud som skapat oss till sin avbild. Detta löste kyrkan med att gräva ner självmördaren i grop utanför den ordinarie begravningsplatsen. Man genomförde även en ”begravning i stillhet”, det vill säga avsides på kyrkogården och utan klockringning och ceremonier.

9i0tWREdQWnD_VuUflVfWSl2fno

1945 beslutades att alla som var omhändertagna av fattigvården skulle få rösträtt. Fram till 1948-års riksdagsval fick man alltså inte rösta på grund av fattigdom. Bevare oss för att dylika tankar ska få fäste igen.

Nä, det var inte bättre förr i tin.

För övrigt ansåg vi i Sverige att ända fram till 1979 att homosexualitet var en sjukdom.

© Kent Lundholm