Uppe sen femsnåret och har skrivit flitigt på min kommande roman. Målet är att jag ska hinna sätta punkt på söndag och printa ut de 300 sidorna, så att jag kan sitta i Marsfjällets skugga och korrekturläsa. Det kommer att bli en hel del strykningar då formatet är på tok för stort och långt. Rättar alla grammatiska fel jag kan upptäcka, men med den delen av korrekturläsningen måste jag få hjälp av de som kan hitta dolda dyslexifel. I stort är jag nöjd med denna femte roman som utspelar sig i Baklandet, någonstans i skogarna kring Lycksele, och tanken är att jag med den ska avsluta serien om Baklandet. Måste kliva ur den trakten och berätta historier som skett utanför. Har två idéer som jag ska fundera på. Dessutom skulle jag vid ”sidan om” skriva klart ”handboken” om Dubbel-diagnoser och ett par pjäser jag ännu inte fått till. Men vem vet … Lever ju i vetskapen om att mitt liv är utmätt, att det är ändligt och kan ta slut precis när som helst.

Jag och mor vid Vormseleforsen juli 2015.

Min gamla mor har svårt att repa sig efter knäoperationen. Först fick hon en propp i lungan och inflammationer i det opererade knäet. Svåra smärtor som tvingar henne att gå på höga doser morfin, som gör henne trött och som leder till mindre träning. Inaktiviteten i kombination med morfinet har gjort henne förstoppad. Hon försökte vara hemma en vecka, men då med hjälp av syrran (även jag var där ett par dar) och vi såg ju att hon inte klarade av att duscha, att fixa mat – så nu har hon blivit inlagd på rehab.avdelningen på Lycksele lasarett för att ställa in smärtlindringen, få sjukgymnastik och inte behöva kännas sig orolig i sin ensamhet. Mor är 83 år – då tar det dubbelt så lång tid att repa sig efter en operation. Men jag är övertygad om att hon fixar detta och får leva de sista ljuva åren utan plågsamma smärtor.

För övrigt bär det av till Saxnäs kommande måndag. En trivsam vecka i Marsfjällets skugga, boende i Annexet på Richlundgården. Ska vandra mig stark.