Etikett: scientologerna

Sekterna och deras ledare

Av , , Bli först att kommentera 3

Solen lyser från en klar himmel. En dag att vara tacksam för. Någon har sagt att nyckeln till mental lycka är att vara tacksam – över det lilla. Jag är riktigt usel på att varje morgon vakna till liv och börja prisa björkarna som slagit ut under natten, över att jag fortfarande har kvar en halv burk keso, och att fötterna är mindre svullna. Är i grunden en kritiskt granskande människa, på gott och ont naturligtvis. Kanske borde jag lära mig mer om konsten att vara tacksam, som tydligen ska vara bra för min trötta hjärna.

Läser och hör om Knutby. Tre före detta medlemmar i Knutby Filadelfiaförsamling åtalas, bland annat för flera fall av misshandel samt sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning.

kby

Knutbyfallet 2004 väckte stor uppmärksamhet. Morddramat inom Knutbyförsamling fick sin början natten mot den 10 januari när pastorn Helge Fossmos fru sköts ihjäl med flera skott. Kort därefter sköts även en man i närheten av pastorshemmet. Pastorn dömdes till livstidsfängelse. Många trodde väl att detta skulle ha knäckt sekten, men icke. Manipulationen och hjärntvätten av medlemmarna fortsatte – ända fram till 2018 då församlingen lades ner och ett stort antal medlemmar flyttade från byn.

Hösten 1990, då jag ännu pluggade på Strömbäcks journalistlinje, kom en beställning om att vi skulle göra en informationsfilm om religiösa sekter. Det var FRI, Föreningen rädda individen, som kom med beställningen; en förening som arbetar för att hjälpa människor som råkat illa ut i sekter. De lade sig inte i hur filmen gjordes, inte heller vilka sekter vi skulle spegla. En tidig morgon åkte vi söder ut: jag som reporter, Jonas som kameraman och Kristina som skulle sköta ljud och ljus.

En sekt är en rörelse som avskärmar sig mot omvärlden, som med en enväldig ledare kräver ovillkorlig lydnad. En sekt blir farlig när den tar kontrollen över medlemmarnas tankar. En sekt förbjuder kritik; den som säger något ont om sekten är ”utsänd av Satan” och har orena tankar. På så sätt bygger man murar kring sekten. Det centrala är att rörelsen (sekten) är destruktiv genom sin manipulation av medlemmarna – detta får medlemmarna att tro att deras kunskap är den enda rätta, att budskapet det enda sanna. Man gör sig till sanningens måttstock. Ofta menar sekten att den står i direkt kontakt med Gud, eller att medlemmarna rent av själva är ”smågudar”.

ekman

Vi valde att rikta in oss på Livets ord i Uppsala och ett Hare Krishna-kollektiv några mil utanför Södertälje. Det var en märklig och skrämmande upplevelse. Hos Livets ord intervjuade vi några välklädda och ordentligt kammade ungdomar, som berättade om hur de funnit sanningen och som avgudade pastor Ulf Ekman. Ekman sågs vara den i församlingen som stod närmast Gud och som av den anledningen hade rätt att leva ett ekonomiskt rikare och bättre liv. Vi var med på ett möte där framgångsteologin predikades: om du blir sjuk så är det ett tecken på du varit ”svag i tron”. Enda garanten mot livets elände var att hålla sig till ”sanningen”.

hare

Att komma till Hare Krishna var som att kliva in i en film som utspelade sig under sent 1800-tal. Männen i sina orangefärgade dräkter och rakade huvuden, gick barfota bakom trötta oxar och försökte med rangliga träplogar bruka den steniga jorden. Nedanför farstubron vakade ett par kvinnor över de lekande barnen. Familjer och enskilda medlemmar bodde i små, spartanskt inredda rum. I centrum av huset låg bönerummet som låg i en dimma av rökelser. Där mediterade och bad man många gånger per dag, med start i gryningen.

Ett viktigt moment för att tjäna Krishna är att upprepa mantrat: ”Hare Krishna, Hare Krishna, Krishna, Krishna, Hare Hare, Hare Rama, Hare Rama, Rama Rama, Hare Hare.” Detta mantra ska upprepas minst 1728 gånger per dag. Syftet med detta rabblande är att man ska kontrollera sina känslor och tankar. Krishnarörelsen tror på återfödelsen och att själen vandrar till en ny existens när en person dör. Det var den indiske munken Bhaktivedanta Prabhupada som grundade Krishnarörelsen 1966. Han reste därefter till USA för att sprida sitt Krishna-medvetande.

vegmat

Flera av männen klagade över ständig hunger (de åt enbart små portioner av vegetarisk kost). De såg trötta ut, rent av utmattade; arbetsdagen började i gryningen vid 4-5-tiden. Gissar att detta var sektens andemening. Hunger och trötthet gör medlemmarna mer mottagliga av trons sanningar. Ungdomarna vi mötte hos Hare Krishna hade mycket gemensamt med de vi träffade hos Livets ord. De hade hamnat hos rörelsen på grund av vilsenhet och att de inte var tillfredsställda med sina liv. Något fattades. De var på jakt efter en högre mening. Livet i en sekt förenklade livet. Nu fick man ta emot paketerade sanningar där världen var indelad i svart eller vitt. Man fick en tydlig fiende att bekämpa – nämligen alla de som försökte säga emot i sina försök att störta deras tillvaro i sank.

I Stockholm träffade vi ett tjugotal ungdomar som hoppat av olika sekter. Där fanns folk som bl.a varit med i Scientologerna, Jehovas vittnen, Livets ord och Hare Krishna. Hade filmen gjorts idag hade vi förmodligen haft med oss ungdomar från Knutby och några från olika muslimska församlingar. De berättade om hur svårt det varit att göra sig fri från hjärntvätten de varit utsatta för. Flera vittnade i det plågsamma i att församlingen, föräldrar och vänner vänt dem ryggen då de valt att hoppa av sekten. En ung tjej berättade hur hennes mamma vänt bort sitt ansikte och vägrat prata med henne.

Filmen ”Vem kan man lita på” kom att visas på skolor runt om i Sverige och är visst en film som fortfarande har ett liv i undervisningssyfte. Den blev riktigt bra, där vi undvek att ställa ledande frågor utan lät ungdomarna själva beskriva hur livet varit och hur det blivit. Då liksom nu vill jag inte döma någon av de som blivit medlem i en sekt. Problemet ligger hos de auktoritära ledarna som med lögner och förbannad dikt får folk att gå på led, som en skock får. Som i Knutby.

För övrigt är sekter särskilt intresserade av att värva oförstörda ungdomar. Unga människor lider brist på livserfarenhet och är därför lättare att fylla med ”nya sanningar”.