När snön tinat bort och solen börjat göra gräset grön, så släppte vi i Bäckmyran ut korna på vårbete. Det var en märklig syn som jag aldrig glömmer. Efter att korna ha stått bundna med tjocka kedjor i sina båt under en hel, mörk, kall vinter, så skuttade de ut myren bakom ladugården. De lyfte på bakkroppen och sparkade med benen, studsade fram på raka ben och muade i pur glädje. Där fanns även kvigor, de ungkor som ännu inte kavlat. De var av nån anledning något mer reserverade. Hur det nu än var med saken, så blev man glad att se dessa skuttande kor, kvigor och kalvar.När korna leker i hagen, då är det sommar.

Visste ni  att kor INTE kan gråta! När de har ont råmar de på en särskilt sätt, de kan stöna och sucka djupt också. Men några tårar får de aldrig, så de gråter inte på samma sätt som oss. Kanske är det denna avsaknad av tårar som skapar en så fridfullt känsla att stirra in i ett koöga. Pröva. Har man tur så ser man hela universum och man kan ana meningen med livet. Om man har tur. Jag är förvånad över att ingen lycksökare till psykoterapeut startat ett handlingscentra med 50 kloka kor med stora ögon.

Snart ska väl Göken börja gala, för inom kort har väl den jättelika gökungen ätit upp all mat i redet och knuffat ner sina bröder och systrar till marken, mot en säker död. Jag tycker Göken är en skitstövel. Älghonan har en minst lika tuff uppfostran metodik Hon kalvar i maj-juni och efter det så sparkar hon bort fjolårskalvarna, vilket kan var riktigt bryskt.

Jag såg något märkligt förra veckan när jag tog en av mina korta promenader. När jag kom ner till älven hörde jag ett bekant sångläte, ett något hest trumpetande flygande i plogformation. Vet ni vad: De var sju stycken, och enligt myten ska den som får se sju svanar komma flygande på en och samma gång, få All världens lycka. Det var första gången för mig. Under tiden jag skrev min roman med just denna titel ”All världens lycka” vandrade jag långa sträckor för att få syn på detta fenomen. Men svanarna var antingen sex eller nio eller fler. Jag sprang genast hem och spelade upp en hundring på Lotto, men inte fan vann jag nåt. I min roman går det lika illa för huvudfiguren Isak, när han får syn på sju svanar, Han blir så intresserad av svanarna, att han glömmer trädet han håller på att fälla, varvid stammen vrider sig och rasar med kraft över hans nyligen införskaffade skogskoja.Så det här med tur är subjektivt.

En polar till mig berättade om en kollega till honom, som alltid skröt hur mycket tur han hade. Vann han inte på Lotto, så kom han in på konserter utan biljett för att inte tala om alla fina jobb han fått, genom tur, genom åren. Men det slutade illa. När han genom tur hittat en mycket billig resa ner till Grekland. Väl framme lade han ut badhandduken på den heta sanden, slöt ögonen och somnade i härliga värmen. Tydligen tog turen helt slut där. I nästa ögonblick kom en stor sopbil backande längs stranden och körde över honom. Han lär ha dött direkt. Så det där med tur och karma måste vi nog syna.

För övrigt är Bofinken min favoritfågel. Kvittret påminner i bland om en fuga av Bach.

Beställ mina böcker: >>>>>>>>>>