Etikett: skoterköp

Skoterköp i Baklandet

Av , , Bli först att kommentera 4

Det lackar mot jul. Naturen försöker att hjälpa till med ett fjunlätt snöfall. Ska med Lenas hjälp försöka att julpynta lite. Det blir spartanskt. Några blinkande tomtar, lite glitter, några röda gardiner. Och så farmors vita kyrka som spelar så vackert.

Minnenas mummel. Kommer ihåg när pappa köpte en snöskoter. En märklig historia.

Diabi234
Pappa (till höger) visar upp sin nyinköpta skoter.

En svart skåpbil med släp, körde i knapp styrfart nerför backen. Pappa stod nere vid garaget och tankade motorsågen. Jag, som ännu bara en valp, rusade ner till honom för att se vad som skulle ske. Det var ju inte så vanligt att det kom främmen till Baklandet.

Den storvuxne sörlänningen, som skorrade på ett märkligt sätt, sålde snöskotrar. Trots de styva tjugo minusgraderna var han klädd som till en ljummen försommardag; i kostym, vitskjorta med slips, blanka lågskor och i ett par förkorta gabardinbyxor. Försäljaren gick bredbent till släpvagnen, och slet ner en röd Ockelbo med en gallerförsedd huv. Denna modell borde passa herr Lundholms behov. När pappa ville veta priset, höll försäljaren upp en avvärjande hand och bad att få återkomma till detta. Jag såg hur pappas blick mörknade. Då skulle man passa sig.

”Härute i obygden borde alla ha en skoter.” Försäljaren trampade finskorna på stället och gnuggade öronsnibbarna.

”Nå för helvete, visa mig vad skotern går för,” sa pappa och spände blicken i försäljaren. Han pekade med hela armen och sa att snön ute på myren var lika hård som köksgolvet. Fast alla i Baklandet visste ju att snön som fallit den senaste veckan, ännu inte hade satt sig. Denna lössnö var som kvicksanden i djungeln.

Försäljaren tittade ut på den vidsträckta, bländvita myren. Han slog ut med armarna, drog på sig ett par tunna handskar, knäppte igen kavajen och äntrade skotern.

”Se upp, jag kommer i en hastighet av 40 kilometer i timmen!”

Jag och pappa gick fram till vägen för att få fri sikt. Försäljaren tog fart, studsade över vägen, och flög ett tjugotal meter ut på myren. Skotern och försäljaren försvann ner i ett två meter djupt hål. Omgivet av lössnö. Det kom rök ur hålet. En arm stack upp, följt av ett svagt rop på hjälp. Pappa satte på sig Tegsnässkidorna och klämde fast ett rep under armen. Pappa drog och släpade de blåfrusne försäljaren fram till vägen. Skotern bärgade pappa med hjälp av arbetarbussen.

Försäljaren satt i bilen och knep käft, med en filt kring kroppen. Han frös som en hund. Kanske förbannade han sitt öde att tvingas sälja snöskotrar till tjuriga gubbar i Västerbottens inland. Pappa tröstade försäljaren: Som sörlänning kunde han omöjligt känna till all slags snö.

”Nå, vad ska du ha för skotern?” sa pappa och log snett.

Så gick det till när den första skotern kom till Baklandet: En prima Ockelbo, för halva priset, och som puttrade och gick i dryga trettio år. Även i lössnö. Däremot var det ingen som såg till försäljaren någon fler gång.

Berättelsen om pappas skoterköp har tidigare publicerats i ”Lokaltidningen”.