Etikett: Slas

Slas i mitt hjärta

Av Kent Lundholm, 23 augusti 2020 kl 08:08, Bli först att kommentera

KENTS BOKTIPS

En gång i månaden skriver jag om böcker, nyutkomna eller äldre. Förra gången i juli (haft sommarlov) skrev jag om Göran Lundin och Erland Segerstedts underbara reportagebok ”Konsten att färdas” (Ord & visor förlag). Denna gång skriver jag om Stig Slas Claesson, en av de största.

[…] Förra bloggen: Konsten att färdas […]

Slas i mitt hjärta

Stig Claesson, mest kallad Slas, avled 2008 i en ålder av 79 år. Ett författarskap som betytt oerhört mycket för mig. Älskar hans underfundiga, torra humor i kombination med livets allvar. Han är söderkisen som bäst av alla beskrivit den svenska landsbygdens enslighet och udda människor. Kännetecknade för hans romaner är att han lyckas berätta så mycket, trots ett sidantal som sällan överstiger 170 sidor. Han var också en underbar konstnär och tecknare.

Slas

Skrev 88 böcker
88 böcker hann denne produktive författare lämna efter sig. Jag har läst 55 av hans romaner, vilket gör att jag utan att förhäva mig kan påstå att jag känner till Slas författarskap rätt så väl. 1978 slängde lumparpolaren Wik till mig en av hans romaner ”Flickor” (1967) och sa ”Läs den!” Sedan dess har jag haft Slas vid min sida. Jag var fångad, förlorad av hans avskalade språk och tillbakalutade lättsamma berättarstil. Vi som själva skrivit böcker vet hur förbaskat svårt det är att skriva enkelt, särskilt om livets allvar. Ett flertal av hans romaner har även filmatiserats, vem minns inte ”En vandring i solen” med Gösta Ekman i huvudrollen som Tore, en olycklig man som går in skor åt folk.

Klassiker
Ni som vill bekanta er med Slas, kan väl börja med just ”En vandring i solen” (1976) och som filmatiserades 1978. Huvudpersonen Tore Andersson är både norrlänning och stockholmare på en och samma gång – dessutom en man med litterära ambitioner. Dock vansinnigt olycklig.

Tore åker till Cypern i hopp att renas genom att dricka bergsvatten och äta druvor. Han går i oro och sorg. Folk ber honom gå in deras skor, vilket han gör. Då träffar han Marion. Först ber han henne flyga och fara, sen uppstår ljuv förälskelse. Han börjar läka … men så sker olyckan.

Underbar trilogi
Trilogin ”Vem älskar Yngve Frej”, ”På palmblad och rosor” och ”Henrietta ska du också glömma” är ett stort läsäventyr. Vid den här tiden är Slas som allra bäst i sitt författarskap. Underfundig humor blandas med djupaste förtvivlan. Sviten filmatiserades med en lysande Loffe Carlsson i huvudrollen i ett drama som utspelar sig i den ensliga landsbygden. I ”Yngve Frej” (1968) får en två gubbar en idé och gör en stenhög till ett fornminne för att locka dit turisterna.

I ”På palmblad och rosor” hittar en man en gammal, övergiven gumma, som ligger och halvsover i en bäddsoffa. Han beslutar sig för att dräpa henne – av barmhärtighet. I ”Henrietta ska du också glömma” (1977) Är Petterson ute på turné med sin porrshow men blir kvar ute i obygden på grund av en översvämning.

Serien filmatiserades mellan 1973 – 1983 med Loffe i huvudrollen.

I Öppet arkiv finns filmatiseringen av ”På palmblad och rosor”:

En pärla
En av hans senare romaner ”Vägen till brevlådan” (1993) är en riktig liten pärla. I den glesaste av glesbygd doftar det av svensk sommar. I badsjöarna finns stora gäddor. Där råder en trolsk stämning.

Dit kommer Anders som efter åren på mentalsjukhuset letar efter sin försvunna självtillit. Inte minst söker han modet att våga träffa folk. Ska han ens våga gå vägen till brevlådan?

Slas var även konstnär. En slastavla lär man sig snart att känna igen. Hans stil var enkel, precis som författarskapet.

En orolig väntan

Av Kent Lundholm, 19 augusti 2019 kl 06:20, Bli först att kommentera

170 kg böcker i vardagsrummet. Merparten av de första 300 exemplaren av ”Män som spelar schack” ska naturligtvis säljas, men det är en hel del jobb med att skicka ut recensionsexemplar och fördela böcker till ”folk som borde läsa min roman”. Idag ska jag besöka Folkbladet och Kuriren, sen till Bussgods och skicka tio exemplar till förlaget som ska posta dem vidare till mer långväga kulturredaktioner.

Satt igår och skissade på hur mina framträdanden ska se ut och låta. Det som oroar mig är att mina stämbandsmuskler redan börjat bli påverkade av Parkinson. Blir fort ansträngd och hes. Att prata oavbrutet och läsa innantill i 45 minuter kommer att att bli en pärs. Måste dra ner rejält på tiden då jag ska läsa innantill, då det kräver såväl röst som fokusering. Det får bli mer tid till att resonera kring romanens intrig och upplägg.

Det känns som vanligt en aning oroligt och nervöst veckorna innan turnéstart och i väntat på att recensionerna ska dyka upp på kultursidorna. En recension har anlänt, den från BTJ, kanske den viktigaste som avgör antalet ex. som biblioteken beställer hem. I den recensionen, som var riktigt bra, blev jag ju jämförd med Slas. Inte illa.

Nu finns boken att beställa.

Utdrag ur recension i BTJ, Jan Hansson

”Schackspel, vänskap, alkohol och skrönor gör att dödens intentioner kommer på skam. Absurditeter, vulgariteter, finurligheter och vanligheter kombineras i en prosa som i sina bästa stunder påminner om Stig ”Slas” Claesson.”

Beställ:

>>> Ord & visor förlag

>>> Bokus

>>> Adlibris

En lovande recension

Av Kent Lundholm, 14 augusti 2019 kl 12:58, Bli först att kommentera

Så har den första recensionen av ”Män som spelar schack” kommit. Bibliotekstjänst var snabbast. Det är inte var dag som jag blivit jämförd med Slas, ni vet han som skrev ”En vandring i solen” och ”Vem älskar Yngve Frej”.

Stig Slas Claesson, författare och konstnär (1928-2008)

Nu till recensionen av ”Män som spelar schack”. (2019-08-14)

Jag är nöjd och glad.

* * * * *

Recension
En prosa som påminner om Stig ”Slas” Claesson.

Kent Lundholm (f. 1958) kommer från en by utanför Lycksele i Västerbottens inland, men är numera bosatt i Umeå. ”Män som spelar schack” är den femte romanen om människorna i den fiktiva byn Baklandet. Här träffar vi 60-årige Rulle Stenlund som är svårt cancersjuk. Han gör sig fri från lasarettdöden i Lycksele och beger sig till Baklandet för att dö bland kvarvarande åldrande vänner. Med sig har han några liter flytande morfin och starka värktabletter.

Schackspel, vänskap, alkohol och skrönor gör att dödens intentioner kommer på skam. Absurditeter, vulgariteter, finurligheter och vanligheter kombineras i en prosa som i sina bästa stunder påminner om Stig ”Slas” Claesson.

Här finns humoristiska pärlor men också manlig jargong som emellanåt känns aningen påfrestande. Ömsinthet i vänskap, miljöskildringar, schackspelandets metaforiska funktion och insikterna om en variant av manligt döende tillhör textens styrkor. Språket är lättillgängligt med flyt och dramatik.

BTJ/ Jan Hansson

___________________________________

Några ord om en sned och orättvis bevakning av ny litteratur. Man skulle kunna tro att det är kulturmobbning som de sysslar med på pressdrakarna i Stockholm och söderut.

Fem av fem möjliga
Att gå och vänta på recensionerna kan vara riktigt plågsamt. Man kan ju faktiskt bli sågad nere vid fotknölarna. Men det har aldrig hänt mig. Utan att förhäva mig, så har jag mestadels fått mycket bra recensioner. Om den förra boken ”Spring Kent, spring!” skrev en recensent: ”Mästerligt välskrivet. 5 poäng av 5 möjliga”. Om ”Vedtjuven” skrev Norran: ”Hade Lars Molin levat hade han gjort tv-pjäs av den.” Om ”Konungarnas konung från Baklandet” skrev en recensent: ”Kent Lundholm visar med Konungarnas konung att han är en författare av stora mått.” Och slutligen, ”All världens lycka”, som en recensent beskrev som: ”Det här är den goda berättarglädjens bok.”

Kulturmobbning
Men vad hjälper det? Det måste vara en medveten strategi de jobbar efter; en mall de lägger ut på en karta för veta var de ska kapa landet på det kulturella planet. Det liknar inget annat än kulturmobbing. Ingen av storstadstidningarna har skrivit ett enda ord om mina böcker, trots att vänner och bekanta varit på deras kulturredaktioner och dängt böckerna i skallen på redaktören. Nix pix, här ska inte skrivas ett enda ord om lovade författarskap i den norra landsändan.

Svårt att nå ut
Lika illa är det med bristen på försäljningsställen. Bokhandlarna beställer inte hem romaner från små förlag. Finns inte titeln med på deras centrallista, så är det kört. Det hjälper inte att vifta med bra recensioner (”Mästerligt välskrivet. 5 av 5 möjliga.”) Nä, det ska vara Bonniers, Norstedts. Då är det finkultur – trots att de fått usla recensioner. Som ni förstår så har vi inget naturligt ställe att sälja våra böcker. Ibland ställer ICA eller Coop upp med någon hylla bland leksaker och ritblock, det tackar vi för! Jag säljer merparten av mina romaner i samband med mina framträdanden. Annars får vi förlita oss på Bokus eller Adlibris.

Beställ en bok eller två: Bokus eller hos Adlibris eller hos Förlaget

Viktiga läsupplevelser

Av Kent Lundholm, 12 maj 2019 kl 09:20, Bli först att kommentera

Vakande i ottan och var hungrig. Kaffe och en rostad med ost, sen var jag mätt igen. Har tappat aptiten av den nya medicinen som mina läkare rekommenderat. Den ska stimulera produktionen av dopamin i min trötta hjärna och ta bort en del av symtomen från min Parkinsons sjukdom.

Parkerade på soffan och började fundera över vilka läsupplevelser som präglat mig. En lång rad böcker och författare dök upp i mitt minne. Okej, jag drar några av dessa romaner för att inspirera er till en fördjupad läsning. Det finns böcker som blir lästa vid rätt tid och tillfälle, som kan förändra en själv och den världsbild man bär på.

Flickor av Stig Slas Claesson (1967)
1978. Ligger i lumpen och är uttråkad, när polaren Bosse ger mig en bok. ”Läs den här”, säger han lakoniskt. Fastnade direkt för det som huvudpersonen Håkansson säger: ”Det är för att glömma vi måste minnas. Det är för att kunna glömma vi måste komma ihåg allt. För att kunna längta.” Håkansson och hans vän sitter på en järnvägsstation och minns flickorna de träffat. Efter den romanen kom Slas att bli en av mina favoritförfattare och jag har läst drygt trettio av hans romaner: ”En vandring i solen”, ”Vem älskar Yngve Frej” ”Nelly”.

I havsbandet av August Strindberg (1890)
1980. Tog med mig ett par böcker när jag och Bosse åkte iväg på en båtluff i Grekland. En av dem var Strindbergs ”I havsbandet”. Hjälten i romanen är en aristokrat som med vetenskapens hjälp ska lära livserfarna fiskare att fiska. Han blir snart isolerad och utfryst. Jag visste inte att Strindberg kunde vara så rolig. Låg på en nakenstrand på Antiparos och skrattade mig igenom romanen.

Gentlemen av Klas Östergren (1980)
1981, flyttlasset gick till Skellefteå. I kompisgänget började några att berätta om en fantastisk roman som de nyligen läst. Okej, tänkte jag och köpte romanen av en för mig okänd författare. Det är en roman med en intelligent intrig och skriven med en rik fabuleringsförmåga. Spännande, äventyrlig, sorgsen. Förmodligen en roman för grabbar, för jag inte hört några tjejer gilla den. Av bara farten läste jag ”Fantomerna” som publicerades ett par år tidigare. Även den en underbar roman.

Merabs skönhet av Torgny Lindgren (1983)
1983. En regnig dag i Oslo. Flanerar längs Karl Johan och längtar hem. Flytten till Norge blev inte som jag tänkt mig. Glider in i en bokhandel och hittar en hylla med svenska böcker. Där står Torgnys nyutkomna novellsamling ”Merabs skönhet”. I mina ögon den bästa boken som Lindgren skrivit. Jag kom att läsa den om och om igen, och ofta plågade jag vänner och bekanta med att läsa högt ur den.

Sagan om ringen av Tolkien
1986. Klev på tåget i Xian för att åka söderut, bort från regnet och leran. Stötte ihop med några svenska tjejer. En av dem ville byta trilogin om ”Sagan om ringen” mot några andra romaner. Jag sträckte fram två Kafka-romaner. Okej, svarade hon och bytet var klart. Jag ångrade mig, men bytt är bytt. Jag behövde inte läsa många sidor förrän jag var fast i Frodes och han vänners resa till Mordor. Ett underbart språk, en fängslande handling kring det klassiska temat: gott mot ont.

Samtal om romaner
Hoppas att något av dessa tips kan inspirera er till läsning. Har bara skrivit om böcker som jag läste på 80-talet, kanske för att jag i min ungdom var mer mottaglig för nya tankar och stor litteratur. Jag har ju läst hela mitt liv, men numera stöter jag sällan på en roman som kan berör mig på samma sätt som under det glada 80-talet. Jag och polarna kunde sitta uppe på Getberget och diskutera en roman fram till gryningen.

Sedan tre år har jag och mina kompisar här i Umeå, bildat en läsecirkel som vi döpt till Bokpratarna. Vi är sex män som på mäns vis läser en gemensam bok och sedan analyserar den över en bit mat och en kopp kaffe. Det är vansinnigt roligt och för minnena och känslorna till 80-talets intensiva bokanalyser.

För övrigt lär vi bli klokare av att läsa. I romanerna får vi besöka världar vi aldrig kunnat drömma om och träffa människor vi annars bara skulle passera, utan att lägga märke till. Genom läsandet får vi träna på vår empati och förståelse för andras liv.

c Kent Lundholm

Leve Slas

Av Kent Lundholm, 20 april 2018 kl 21:17, Bli först att kommentera

Det finns romaner som präglar en för livet. Var gång jag plockar fram en sådan, viktig bok så kittlar pärmarna mot fingertopparna, samtidigt som hjärtat börjar bulta. Det var min lumparkompis Wikström som efter en helgledighet, kom med en bunt, tunna böcker. Omslagen var enkla, men mystiska och vackra. W. lärde mig att denne författare var en lika stor konstnär som han var författare. Jag var väl nitton år fyllda och hade hamnat på I 20, på 12 kompaniet, och genomgick en avancerad skolning där jag först (med k-pist och sedan pistol) fick lära mig skjuta ner den lede FI, för att sedan lappa ihop den lede Fi, som emellanåt kunde ta skepnad av en fet gris. ”Soldater, det ska ni veta, att svinets anatomi är påfallande likt människans inre karta och landskap.”

Jag talar om Stig Slas Claesson, söderkisen som av någon märklig anledning så ofta förlade handlingen till mellansverige, i dess ensliga inland. W. gav mig alltså tre Slas-romaner och jag drunknade direkt i den första: ”Flickor” (1967). Håkansson och Håkanssons vän satt på järnvägsstationen i Falköping, och försöker minnas de kvinnor, flickor som passerat revy i deras liv. Tesen för detta minnesarbete bygger på Håkanssons klokskap: ”Man måste minnas för att kunna glömma.”

”Nelly” (1969) var nästa roman av de böcker som W. tvingat på mig. Märklig roman, men jag skattade åt det absurda som är så typiskt Slas. Herr Nilsson saknar något och måste gå i terapi. Han talar ofta om Nelly. Till slut vill terapeuten involvera Nelly i terapin. Herr Nilsson vägrar; det skulle se ut det. Men terapeuten anar att Herr Nilssons smärta har göra med denna Nelly. Nåväl – det visar sig att Nelly är en häst.

”Henrietta ska du också glömma” (1977), den tredje och sista delen i trilogin ”Vem älskar Yngve Frej” och ”På palmblad och rosor”. Berättaren Pettersson som driver en anspråkslös porrshow och laddar för sommarens turné. Men en mycket lokal översvämning hindrar Pettersson att åka ut i landet. Ett myller av folk strömmar till och fyller det lilla torpet. Henrietta, ja hon har stukat foten. I filmatiseringen av ”Henrietta” gjorde Janne Loffe en lysande tolkning av porrkungen och höll kärleksfullt brandtal till Henriettas ära – utanför utedasset.

För övrigt är Slas redan bortplockad från bokhandlarnas hyllor. Istället har de byggt ut för att få plats med alla usla deckare.

Lästips om kärleken

Av Kent Lundholm, 14 juli 2015 kl 09:54, Bli först att kommentera

Vete gudarna hur många lästips jag gett i sommartider, men det har blivit några under årens lopp. Skrev en hel av dem under åren som kulturredaktör och krönikör på Folkbladet, har skrivit en drös i mina olika bloggar – och jag fortsätter så gärna även nu. Har tidigare i sommar gett er några tips (se tidigare bloggar) och tänker nu ge er några kring temat ”Kärleken”. Torde ju finnas x antal romaner som rört sig kring det temat under århundradena och jag lyfter fram några av dem, så att ni kan sitta inne och tråna, medan regnet smattrar på taket – för att ligga och läsa på någon strand verkar denna sommar te sig som en skön (våt) dröm.

”Den allvarsamma leken” av Hjalmar Söderberg. En klassiker som gavs ut 1912. En gripande kärlekshistoria mellan Alfred och Lydia; ett på den tiden hopplöst möte mellan man och kvinna, vilket skapar en svidande smärta i storyn. Mycket kretsar kring deras äktenskapsbrott, vilket inte vara att leka med under tidigt 1900-tal. Vems hjärta är rymligare, vem av dem bär på den riktigt brinnande passionen ? I vilket fall som helst så övergår passionen till en allvarsam lek där Arvid och Lydia försöker fly från sitt kärleksöde. Dessutom – vilket språk.

”Passionata” av Ernst Brunner. En roman fylld med en rad färgstarka personer; en roman med thrillerkaraktär som snurrar runt en berättelse fylld med sexuella drömmar. Parker blir förtrollad av en mycket gåtfull kvinna, Cora, och kring dessa två börjar det slå gnistor.Men passionen blir i slutänden förödande, rent av våldsam. Som vanligt fastnar jag för Brunners livliga fantasi och trollbindande språk.

Stig Slas Claesson.

”Kärlek rostar inte” av Stig Slas Claesson. Slas är en av mina absoluta favoritförfattare och har nog utan att förhäva mig läst drygt 30 av hans romaner. Han skrev ofta om kärleken, som alltid tedde sig lite ouppnåelig, eller så hade den ett på tok för högt pris, som i ”En vandring i solen”. I ”Kärlek rostar inte” får vi följa Ove Magnusson och hans möte med en ung och sexig kvinna – den vackraste kvinna han någonsin sett. Kvinnan som blivit övergiven med två småbarn, vill att Ove ska göra henne en tjänst. Hon vill att han ska följa med till hennes mormor och spela den man som övergivit henne. Älskar alla små detaljer han lyfter upp, för att inte tala om all lågmäld humor. Så här skriver han i slutet av romanen: ”Vänskap är när den ene oroar den andre. Kärlek bara är. Kärlek till! Den bara är.”

”En älskares dagbok” och ”En gifts mans dagbok” av Sven Lindqvist. Två bekännelseromaner. Den första om hur han formas som man tillsammans med en kvinna som älskar honom, den andra om den strävan och dagliga kamp som krävs från två älskande för att livet tillsammans ska fungera. Passion å ena sidan, hårt arbete å den andra sidan. Slukade de här böckerna när de kom på 80-talet. ”Att leva hjärta mot hjärta, inte bara en kort minut utan ett helt pulserande liv!” Men hur gick det i verkligheten. Var det så att Sven i sin analys av sin kärlekshistoria satt och skrev bort värdefull tid? En kort tid efter bok nummer två så kom skilsmässan – på riktigt.

Så läs och njut – och om ni orkar, var för tusan lite kärleksfulla. Själv är jag på tok för trött, utan får förlita mig på den underskattade konsten av att sublimera – som att skriva (boktips) och att fotvandra. /Kent

Slas tio-i-topp forever

Av Kent Lundholm, 7 april 2012 kl 19:01, Bli först att kommentera

Det är hart när omöjligt att säga vilken av Stig Slas Claessons böcker som är bäst. Dels att han de facto hann skriva ett 70-tal böcker, dels för att det finns en hel drös av dem som är jämbördiga. Jag har läst ett 50-tal av hans utgåvor; vissa har jag sträckläst, andra har varit si så där. Somliga år kunde han komma ut med två romaner. Slas har en särskilt egen litterär stil, med korta meningar och avskydde utrops- eller frågetecken. Denne utpräglade söderkis var, märkligt nog, dessutom en av våra främsta skildrare av livet vid sidan av allfarvägarna. Ett annat kännetecken var hans torra, underfundiga humor.

Jag dristar mig på att plocka ut hans tio bästa romaner. Jag tar dem i ”klump”, eftersom jag inte klarar av att numrera dem från ett till tio.

Vi börjar väl med ”Flickor”, från 1967, hans elfte bok efter debuten 1956. Den är en underfundig liten roman om vad kärlek egentligen är och hur man ska närma sig flickor. Nästa roman blir ”Vem älskar Yngve Frej”, från 1968; en underbar roman som senare filmatiserades med Janne ”Loffe” Carlsson i huvudrollen. Detsamma gjordes med ”På Palmblad och rosor”, 1975 och”Henrietta ska du också glömma”, 1977. Denna trilogi kan sträckläsas och fortfarande håller temat om Storsveriges syn på landsbygden.

Däremellan skrev han bland annat ”Nelly”, 1969, som handlar om en man som går till psykologen för att prata av sig sorgen efter Nelly – vilket i slutet visar sig vara en häst. ”Att resa sig upp och gå”, 1971, är en perfekt bok att läsa för alla ni som av någon anledning måste ge er av; som att bryta upp från jobbet, familjen. Huvudpersonen reser sig plötsligt vid matbordet, går över tallrikar och mat, och med skrivmaskinen i handen öppnar han fönstret, kliver ut och vandrar ända ner till Italien. En annan bok som givetvis hamnar på topplistan är ”En vandring i solen”, 1976, som filmatiserades med Gösta Ekman i huvudrollen. En roman om utanförskap och djup sorg, vilket gestaltas av en man som på en solig ö går in skor åt folk, iklädd rock och luva.

1981 skrev han om sorgen efter sin vän Pär Rådströms, som dog endast 38 år gammal. ”Om vänskap funnes” är inte bara en roman om vänskap, utan även en skildring av efterkrigstidens Europa och om några udda människors jakt efter lyckan i ett mycket kallt Paris. I ”Vägen till brevlådan”, 1993, återvänder Slas äntligen till en torr sommar i en enslig by ute i skogen. En underbart vacker och rolig bok, som rekommenderas – kanske en av hans allra bästa. ”Efter syndafloden” från 2003 är Slas åter i Paris; författarnas huvudstad på 50-talet. Det är en typisk Slas-bok, blandad med melankoli och humor, där olika handlingar vävs samman.

Ja, detta är mina förslag. Har ni förslag på någon bok som borde vara med på topplistan, kan ni ju alltid skicka en kommentar. Kanske kan vi komma fram till en annan topplista. Jag sätter nämligen ingen prestige i mina val. Det är bara roligt om fler har synpunkter på min lista.

Kent Lundholm

Etikett: Slas

Slas i mitt hjärta

KENTS BOKTIPS

Slas i mitt hjärta

En orolig väntan

En lovande recension

Viktiga läsupplevelser

Leve Slas

Lästips om kärleken

Slas tio-i-topp forever

Presentation

Samlade teman

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv