Etikett: Strindberg

Viktiga läsupplevelser

Av , , Bli först att kommentera 5

Vakande i ottan och var hungrig. Kaffe och en rostad med ost, sen var jag mätt igen. Har tappat aptiten av den nya medicinen som mina läkare rekommenderat. Den ska stimulera produktionen av dopamin i min trötta hjärna och ta bort en del av symtomen från min Parkinsons sjukdom.

Parkerade på soffan och började fundera över vilka läsupplevelser som präglat mig. En lång rad böcker och författare dök upp i mitt minne. Okej, jag drar några av dessa romaner för att inspirera er till en fördjupad läsning. Det finns böcker som blir lästa vid rätt tid och tillfälle, som kan förändra en själv och den världsbild man bär på.

Flickor av Stig Slas Claesson (1967)
1978. Ligger i lumpen och är uttråkad, när polaren Bosse ger mig en bok. ”Läs den här”, säger han lakoniskt. Fastnade direkt för det som huvudpersonen Håkansson säger: ”Det är för att glömma vi måste minnas. Det är för att kunna glömma vi måste komma ihåg allt. För att kunna längta.” Håkansson och hans vän sitter på en järnvägsstation och minns flickorna de träffat. Efter den romanen kom Slas att bli en av mina favoritförfattare och jag har läst drygt trettio av hans romaner: ”En vandring i solen”, ”Vem älskar Yngve Frej” ”Nelly”.

strindgerg

I havsbandet av August Strindberg (1890)
1980. Tog med mig ett par böcker när jag och Bosse åkte iväg på en båtluff i Grekland. En av dem var Strindbergs ”I havsbandet”. Hjälten i romanen är en aristokrat som med vetenskapens hjälp ska lära livserfarna fiskare att fiska. Han blir snart isolerad och utfryst. Jag visste inte att Strindberg kunde vara så rolig. Låg på en nakenstrand på Antiparos och skrattade mig igenom romanen.

Gentlemen av Klas Östergren (1980)
1981, flyttlasset gick till Skellefteå. I kompisgänget började några att berätta om en fantastisk roman som de nyligen läst. Okej, tänkte jag och köpte romanen av en för mig okänd författare. Det är en roman med en intelligent intrig och skriven med en rik fabuleringsförmåga. Spännande, äventyrlig, sorgsen. Förmodligen en roman för grabbar, för jag inte hört några tjejer gilla den. Av bara farten läste jag ”Fantomerna” som publicerades ett par år tidigare. Även den en underbar roman.

Torgny+Lindgren

Merabs skönhet av Torgny Lindgren (1983)
1983. En regnig dag i Oslo. Flanerar längs Karl Johan och längtar hem. Flytten till Norge blev inte som jag tänkt mig. Glider in i en bokhandel och hittar en hylla med svenska böcker. Där står Torgnys nyutkomna novellsamling ”Merabs skönhet”. I mina ögon den bästa boken som Lindgren skrivit. Jag kom att läsa den om och om igen, och ofta plågade jag vänner och bekanta med att läsa högt ur den.

Sagan om ringen av Tolkien
1986. Klev på tåget i Xian för att åka söderut, bort från regnet och leran. Stötte ihop med några svenska tjejer. En av dem ville byta trilogin om ”Sagan om ringen” mot några andra romaner. Jag sträckte fram två Kafka-romaner. Okej, svarade hon och bytet var klart. Jag ångrade mig, men bytt är bytt. Jag behövde inte läsa många sidor förrän jag var fast i Frodes och han vänners resa till Mordor. Ett underbart språk, en fängslande handling kring det klassiska temat: gott mot ont.

Samtal om romaner
Hoppas att något av dessa tips kan inspirera er till läsning. Har bara skrivit om böcker som jag läste på 80-talet, kanske för att jag i min ungdom var mer mottaglig för nya tankar och stor litteratur. Jag har ju läst hela mitt liv, men numera stöter jag sällan på en roman som kan berör mig på samma sätt som under det glada 80-talet. Jag och polarna kunde sitta uppe på Getberget och diskutera en roman fram till gryningen.

Sedan tre år har jag och mina kompisar här i Umeå, bildat en läsecirkel som vi döpt till Bokpratarna. Vi är sex män som på mäns vis läser en gemensam bok och sedan analyserar den över en bit mat och en kopp kaffe. Det är vansinnigt roligt och för minnena och känslorna till 80-talets intensiva bokanalyser.

För övrigt lär vi bli klokare av att läsa. I romanerna får vi besöka världar vi aldrig kunnat drömma om och träffa människor vi annars bara skulle passera, utan att lägga märke till. Genom läsandet får vi träna på vår empati och förståelse för andras liv.

c Kent Lundholm

Alltings mått

Av , , Bli först att kommentera 0

Sovit gott. Lite kantstött kropp, molvärk i benen – men inget farligt. Känner att jag lever efter att under gårdagen har promenerat i två timmar, 13 000 steg. Men så gick jag till och från M som bjöd på fika på sin balkong. Trevligt samtal om gemensamma upplevelser. Ska visst få våfflor nästa gång, men då måste jag kanske gå ytterligare en timme.

20150628_092659
En vandring i solen.

Trakasserierna och hoten mot de romska tiggarna ökar. Knivattacker mot läger, tält som fattar eld. Hot. Vi ser en obehaglig rörelse som färdas mot ett brunt politiskt landskap. I dess svans ser vi de som vill lösa alla problem med våld. Strindberg skrev något i stil med: Där hjärnan tar slut tar nävarna vid. Det håller på att bli acceptabelt att vara rasist, inne att slänga ur sig precis vilken dynga som helst. Och i Stockholms tunnelbana har Sd kört sin annonskampanj där man ber turister om ursäkt för tiggeriet på våra gator och torg. Jo, någon måste visa vägen.

Det finns människor som utvecklat en otäck skicklighet i att ständigt pricka rätt i andra människors sårbarhet. Det är som om de kan lukta sig till var ett enda ord, eller ett par, kan skada som allra mest. Men så har de också gått i en livslång skola som började på skolgården, fortsatte i idrottslaget, passerade tonårsfesterna, in på arbetsplatsernas fikarum och de relationer de påbörjar och ständigt avslutar. Till slut går det av bara farten och det är knappt de märker de offer de skördar i sin strävan att ständigt säga sanningen. Sin sanning då de anser sig vara alltings mått. Men jag har en känsla av att de här människorna i slutänden blir rysligt ensamma.

För övrigt smakade kaffet särskilt gott idag.

Tiden har rusat ifrån mig

Av , , Bli först att kommentera 1

Det finns tillfällen då man känner sig urgammal – som ett kvarglömt fossil från kritatiden. Ibland verkar det som om jag glömt att det pågår en utveckling. När jag får för mig att diskutera litteratur så vurmar jag för de gamla drakarna, som Strindberg, Herman Hesse och Kafka, och glider samtalet in på musik så kvittrar jag om den bortglömda symfonirocken typ Genesis, Gentle Giant och Camel. Apropå min musiksmak var det en ung grabb som kommenterade den på följande sätt: ”Genesis, det är ju Första Moseboken.” Detta vittnade om en viss bildning.

Nej, tiden har rusat ifrån mig. Här står jag med en uråldrig musiksmak och vurmar för böcker som ingen läser längre.

Riktigt avslöjad blev jag i helgen, då jag under en taxiresa skulle visa framfötterna. Flera taxibolag gör reklam för en app som ska användas vid beställning av resor. Löjligt, sa jag till den unga taxichauffören, Frida hette hon visst, och höll ett brandtal över hur fånigt det är med appar, när man lika enkelt kan knappa in numret på sin telefon. ”Men appen sköter ju hela bokningen”, förklarade den unga kvinnan. Jag nickade med ett fånigt leende på läpparna. Det borde jag ju ha förstått; det handlar med andra ord om nödvändig rationalisering.

För att rädda situationen började jag peka med hela handen och förklara vägen, ja så att det skulle gå rätt till. Då lutade hon sig lite demonstrativt över sin GPS som mycket tydligt visade färdvägen. Äsch, tänkte jag. Snart är det väl en app som kör taxin – men ett fossil från kritatiden består i miljoner år till.

SVT:s nya satsning har fått den föga uppmuntrande titeln ”Fråga kultureliten”, som bara i sig torde skrämma bort en hel drös av kulturintresserade. Det är sannerligen ett mossigt upplägg där några trötta tyckare, sittande på höga stolar, försöker fånga chansen att besvara tittarnas frågor. Jag vill mena att det är väldigt få svar som ges. Det beror möjligen på att konst och litteratur inte är några exakta vetenskaper, utan just handlar om tyckande i största allmänhet. I mina ögon är det inte en särskilt spännande panel som sitter på podiet. Kunde de inte ha kastat in några bråkstakar, typ Stig Larsson och Bengt Ohlsson. Sedan är ”Fråga kultureliten” en form som liknar radioteve, något som var populärt på sextiotalet.

Nej, då finns det andra eliter som är betydligt mer intressanta. De kommande veckorna är det skideliten som bjuder på spänning. Särskilt roligt är längdskidåkningen. Vet inte vad som fått mig att tycka om den typen av idrott, för själv har jag alltid varit en riktigt usel skidåkare som mest stod och slirade i uppförsbackarna. Fick inte heller till motoriken mellan armar och ben; det påminde mest om kamelens passgång. Mitt djupa intresse för skidåkning bottnar nog i kampen man mot man, kvinna mot kvinna. Även om somliga skyller på dåligt vallade skidor, så är det alltid den bäste som vinner.

Hellner och Kalla, snyt er å ut i spåret.

Kent Lundholm

Böcker man bör ha läst?

Av , , Bli först att kommentera 0

VID FÖRRA FLYTTEN hittade jag ett tummat, flitigt använt pappersark. Rubriken löd: ”Klassiker jag ska läsa”. Detta ”brev” var daterat anno 1976, blott sjutton år jag var. Jo, jag kände igen denna litteraturförteckning på drygt 200 titlar jag skrivit ner efter att ha förkovrat mig ett par böcker i ämnet litteraturvetenskap. Jag hade redan då bestämt mig för att en dag bli författare . Därför ansåg jag det nödvändigt att plöja igenom världens alla litterära klassiker.

JAG KAN IDAG konstatera vid flertalet av dessa titlar finns en röd bock – som betyder att jag läst den aktuella boken. Den senaste datummarkering var för 20 år sedan – då var jag 30 år. Jag ögnade igeom listan och kunde konstatera att jag fram till dags dato, har läst merparten av böckerna.

DET SKRIVER JAG icke för att förhäva mig. Jag var alltså 17 år fyllda när jag radade upp denna mängd av klassiker – och det tog 35 år läsa alla dessa böcker. Numera anser jag läsningen kan liknas med ennyckel till hur vi uppfattar världen. Genom läsandet tror jag att vi lär oss empati, att ökar vi vår förståelse för det annorlunda. Kanske är det även så att vi söker efter våra egna liv i de romaner vi läser. Orden, meningar blir den spegelbild där vi ser oss själva. Vi kan också läsa böcker som tröst, för att ge mening åt vår ensamhet. Vi läser för att förstå.

NEDAN FÖLJER EN lista av de klassiker som fanns på min lista, de böcker jag läst – men även andra romaner som blivit viktiga för mig under årens lopp. Rubrikerna – ja, de får ni tolka som ni vill. Det fattas naturligtvis massor med titlar –  eller sådana som inte borde finnas med i denna presentation. Dock är detta min litsa (av en del) romaner som jag plöjt igenom. Här finns inga recensinoner, ingen inbördes ordning – det får ni själva avgöra.

Men merparten av dessa romaner är verkligen värda att läsa!

Läs och begrunda, läs och tyck till.

Bra klassiker – som håller än i dag (”bör läsas”)
”Röda rummet” 1879, August Strindberg,”Slottet” 1926, Franz Kafka,”Mästaren och Margarita” skriven 1928-1940, Bulgakov, ”Pesten” 1947, Camus, ”Mot fyren” 1927, Virginia Woolf, ”Mörkrets hjärta” 1902 Joseph Conrad, ”Brott och straff” 1865, Dostojevskij, ”En flykting korsar sitt spår”(Jantelagen) 1933, Aksel Sandemose, ”Svält” 1890, Knut Hamsun, ”Stäppvargen” 1927, Hermann Hesse, ”Kejsarn av Portugallien” 1914, Selma Lagerlöf , ”Porträtt av konstnären som valp” 1940, Dylan Thomas, ”Den allvarsamma leken” 1912, Hjalmar Söderberg, ”Bergtagen” 1924, Thomas Mann, ”Okänd soldat” 1954, Väinö Linna, ”Min barndom” 1913, Maksim Gorkij, ”Medan jag låg och dog” 1930, William Faulkner, ”Krig och fred” 1869, Leo Tolstoy, ”Kristin Lavransdatter” 1922-1927, Sigrid Undset, ”Barabbas”1950, Pär Lagerkvist, ”Thérèse Raquin” 1867, Emile Zola .

Klassiker – som ”går an”
”Det går an”, Carl Jonas Love Almqvist, ”Clownen Jac”, Hjalmar Bergman ,”Mina vänner”, Emmanuel Bove, ”Flugornas herre” 1954, William Golding,”Den unge Werthers lidanden” 1774, Goethe, ”Johnny var en ung soldat”1939, Dalton Trumbo, ”Tom Sawyers äventyr” 1875, Mark Twain, ”Pärlan”1947, John Steinbeck, ”Djurfarmen” 1945, George Orwell, ”Moby Dick” 1851, Herman Melville, ”Den store Gargantuas förskräckliga leverne” 1534, François Rabelais, ”Den gamle och havet” 1952, Ernest Hemingway , ”Stolthet och fördom” 1797 (publicerad 1813) Jane Austen, ”Gullivers resor” 1726, Jonathan Swift

Överskattade (tråkiga) klassiker
”Kusin Bette” 1846, Balzac, ”Odysseus” 1922, James Joyce, ”Mannen utan egenskaper” 1930-1943, Robert Musil , ”På spaning efter den tid som flytt”,Marcel Proust , ”Singoalla” 1857, Viktor Rydberg, ”Onkel Toms stuga” 1852, Harriet Stowe

Banbrytande böcker som fått mig att växa 
”Din livsfrukt”, Lars Ahlin, ”Bibeln”, ”Merabs skönhet”, Torgny Lindgren,”Henrietta ska du också glömma” 1977, Stig Slas Claesson, ”Ökenbrevet”Göran Tunström , ”Vägen till Klockrike” 1948, Harry Martinson”Musikanternas uttåg” 1978, P O Enquist, ”Processen” 1925, Franz Kafka, ”I havsbandet”, August Strindberg , ”Gentlemen” 1980, Klas Östergren,”Guldspiken”, Peter Nilson, ”Samlade dikter”, Bruno K. Öijer

Littära Pärlor (”Vägvisare”)
”Tjuven” 1983, Göran Tunström, ”Vem älskar Yngve Frej?” 1968, Stig Slas Claesson, ”Den som vandrar om natten” 1988, Marianne Fredriksson,”Snöljus”, Lars Andersson, ”Aprilhäxan” Majgull Axelsson, ”Känner ru brorsan”, Ernst Brunner, ”Samuels bok” 1981, Sven Delblanc, ”Järngräs”1983, William Kennedy, ”En förlorad värld” 1945, Evelyn Waugh, ”Medan tiden tänker på annat” 1992, Niklas Rådström, ”Din stund på jorden” 1963, Vilhelm Moberg, ”Älvakungen” 1970, Michel Tournier, ”Ormens väg på Hälleberget”1982, Torgny Lindgren, ”Gogols ansikte” 1989, Kjell Johansson , ”Hans nådes tid” 1960, Eyvind Johnson, ”Järnkronan” 1985, Sara Lidman, ”Fly till vatten och morgon” 1941,Thorsten Jonsson.

Romaner med magi
”Den femte rollen” (Deptfordtriologin) 1970, Robinson Davies, ”Sagan om Ringen” Tolkien, ”Rymdväkaten” 1995, Peter Nilson, ”Stiftelsetrilogin” 1951-52-53, Isaac Asimov , ”Möte med Rama” 1973, ”Rama II” 1989, Arthur Clarke ,”Clockwork Orange” 1962, Anthony Burgess, ”Under tiden” 1993, Göran Tunström

Kultromaner – vad nu det är?
”Neuromancer” 1984, William Gibson, ”På drift” 1957, Jack Kerouac,”Oblomov” 1855, Ivan Gontjarov, ”Räddaren i nöden” 1951, Salinger,”Glaskupan” 1963, Sylvia Plath, ”Solange” 1951, Willy Kyrklund , ”Moment 22″1961, Joseph Heller

Romaner som gav mig en spark – en överraskning
”Sjöfartsnytt” 1993, Annie Proulx, ”Onåd”, 1991, J.M. Coetzee, ”Andarnas hus” 1982, Isabel Allende, ”Cancerkliniken” 1968, Solzjenitsyn, ”Blonde”2001,  Joyce Carol Oates, ”Den engelske patienten” 1992, Michael Ondaatje,”Aliide, Aliide” 1991, Mare Kandre, ”Blecktrumman” 1959, Günter Grass, ”Garp och hans värld” 1978, John Irving

Böcker som får mig att skratta
”Liftarens guide till galaxen”, Adams, Douglas, ”Oblomov” 1855, Ivan Gontjarov, ”Dumskallarnas sammansvärjning” 1980, John Kennedy Toole,”Tango för enbenta” 1987, Sture Dahlström, ”Postilla” Tage Danielsson,”Casanovas senare resor” 1979, Jacques Werup, ”Kollektivt självmord” 1997, Arto Paasilinna, ”Populärmusik från Vittula” 2000, Mikael Niemi.

Spännade, nervkittlande romaner
”Alias Grace” 1996, Margaret Atwood, ”Jag är inte rädd” 2002, Niccolò Ammanti, ”Rosens namn” 1980, Umberto Eco, ”Ur kackerlackors levnad”,Alfvén, Inger, ”Bernard Foys tredje rockad” Lars Gustafsson, ”De nakna och de döda” 1948, Norman Mailer.

Thrillers, deckare
”Händelser vid vatten” 1993, Kerstin Ekman, ”Stick” 1987, Elmore Leonard,”En amerikansk myt”, 1995, James Ellroy, ”Män som hatar kvinnor”, Stieg Larsson, ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” Håkan Nesser,”Villospår” 1995, Henning Mankell, ”När lammen tystnar”, Thomas Harris

Memoarer som ger en förklaring
”Min biografi” 1964, Charles Chaplin, ”Mitt liv”, 1962, C G Jung, ”Memoarer”(samlingsvolym, 2003), Beppe Wolgers.

Vetenskap/filosofi/religion/historia
”Candide” 1759, Voltaire, ”Emilé” 1762, Rousseau, ”Bekännelser” Augustinus (354-430), ”Kapitalet” 1867, Karl Marx, ”Antingen – eller. och Begreppet ångest”, Søren Kierkegaard (1813 – 1855), ”Äcklet”, Jean Paul Sartre (1905- 1980), ”Märk världen” 1993, Tor Norretranders, ”Sonjas Godhet” 2006, Owe Wikström, ”Ofredsår” 1993, Peter Englund, ”Antikens historier”, Alf Henrikson

Poesi/drama
”I väntan på Godot” 1952, Beckett, ”Samlade Dikter”, Gustaf Fröding,”Leaves of Grass” 1855, Walt Whitman, ”Samlade dikter”, Tomas Tranströmmer, ”Samlade dikter”, Bruno K. Öijer, ”Kaos är granne med Gud”, Lars Norén – också, naturligvis: ”Hamlet”, Shakespeare.

KENT LUNDHOLM

Om mig