DEL 1. Rasism och rashygien

Det fanns en tid på denna jord då det fanns vita män som menade att de svarta i Afrika mycket väl kunde behandlas som djur. Det var ju förr i tin, svarar vän av ordning. Tänker på den tid i vår historia då man gjorde män och kvinnor till boskap, gjorde dem likvärda som korna som fanns på de skepp som seglade över Atlanten med trälarna till plantagerna i södra Amerika. Under 1500- och 1600 talet där man lade dem på smala britsar och skog dem i järn, där de fick ligga i egna och andras spyor och avföring. man lyckades skeppa över 15 miljoner slavar och att 2 miljoner av dessa dog under överfärden var ett svinn som slavhandlarna gott kunde räkna med. Men jävlar om nån av korna dog!

Ska vi svenskar svära oss fria från det som kallhamrade holländare och britter, tyskar och spanjorer sysslade med? Icke, de svarta var bara en handelsvara, fast Drottning Kristina menade att vi svenskar skulle börja i smått och idka handel med svartingarna som att köpa elfenben. Av bara farten så tog det inte länge förrän även vi svenska handlade med slavar. Svenska Afrikakompaniet bildades 1649, som bytte svarta slavar mot socker. 1651-52 så betingade en slav ett värde motsvarade tre st breda yllelager.

Carl von Linné

En känd svensk vetenskapsman fick betydelse för den framtida rasbiologin . Vår ärade Linné knatade runt på landets surmyrarna i början av 1700-talet och delade upp växter, blommor och djur i olika klasser. Äsch fan, han det är väl lika bra att dela in människan i olika undergrupper och då detta utifrån människors olika hudfärg. Homo europaeus var såna som vi svenskar, vita och fina, muskulösa och uppfinningsrika – men som domineras av sin mor (gammpojka å gammjänten???) medan Homo afer, de svarta, afrikanerna som naturligtvis var slappa, lata och som behärskas av godtycke. Hottentotterna däremot blir enligt Linné ”monstruosos” med andra ord: Monster!

Linné lärde sig indirekt om världen och dess människor då hans utskickade lärjungar återvände efter att ha åkt snålskjuts med Svenska Ostindiska Kompaniet. En av lärjungarna Thunberg ville slå ett slag för att riktigt nergradera de så kallade bushmännen som ”menniskoslegtes uslaste afkomma” som var snarlika aporna och mest levde rövare och struntade i sin hygien. Det hade tydligen även Holländarna upptäckt som helt sonika utrotade hela folkgruppen på ca 20 000 personer. Ni som är intresserade av Afrikas historia och den vite mannens rasistiska åsikter kan med fördel läsa Sven Lindqvist ”Utrota varenda jävel!” En hemsk, men mycket belysande om de de vita européernas tvivelaktiga framfart i Afrika. Snacka om mindre modiga män! Apropå den läraktige lärjungen Thunberg återvände han efter ivrigt samlade med 37 000 insekter och 25 000 ark med växter från det svartaste av Afrika.

Sverker Sörlin

När jag läste idéhistoria 1987 vid Umeå universitet så minns jag särskilt när Sverker Sörlin äntrade salen oklanderligt klädd och välkammad och föreläste oavbrutet i två timmar om den gode Linné och dennes lärjungar. Det jag minns av denna trollbindande föreläsning var att Linné fått för sig det nånstans längs Afrikas nordkust fanns ett skyggt folkslag som inte tålde solljuset och därför bodde dessa Troglodyter hela sina liv i grottorna. Minns inte vilken av lärjungarna att försöka finna dessa grottmänniskor. I varje fall så letade man i många år efter folkslaget – men några Troglodyter gick inte att finna.

Under 1800-talets början börjar många europeiska länder att släppa greppet om sina kolonier, då med de svarta som handelsvaror, men istället kom argument att istället bygga andliga imperier där de kristna bleka missionärerna frälsa dessa svarta halvmänniskor. Med korset i händerna skulle missionärerna rädda dessa okunniga barbarer. I Sverige så var missionsförbundarna tidigt ute på banan. Men det är en helt annan historia – förutom att de vita missionärerna lärt sig de är ett bättre slags människor än de dumma och lata svartskallar.

Den historien återkommer jag till i DEL 2 Vårt vidriga arv

Texten bygger på mina efterforskningar (2019-2020) jag gjorde i samband med skrivandet av min roman ”Älskade Ester”. Två av de tiotal böcker jag läst är ”Det ohyggliga arvet” av Christian Catmeris och ”Utrota varenda” av Sven Lindkvist. Jag har läst otaliga tidningsklipp, artiklar på nätet, gamla skolböcker, intervjuat historiker.

© Kent Lundholm, författare, frilansjournalist, debattör, föreläsare