Kan det finnas något värre än att leva sitt liv utan att vara sedd? Att hamna utanför de sociala sammanhangen; utanför staketet och därmed bli utelämnad åt vargarna. Människor har sedan begynnelsen sett vinster i att sluta sig samman i grupper, att hålla ihop mot vargarna, för att finna tröst i varandra och därmed bli starkare och leva längre. Vårt samhälle håller på att bli allt mer uppdelat och segregerat, där många hamnar utanför sammanhangen.

Jag och Linda Marklund åker just nu på turné med vår berättarföreställning ”Mitt ibland oss” som handlar om några av de original vi stötte ihop med under 70-80-talen. Vi ger dem röst och låter dem berätta om hur det var att vara nalta eljest och utanför gemenskapen. Den 2 mars framträder vi i Bodbysund.

I natt har Trump låtit meddela världen att han har en större kärnvapenknapp än Nordkoreas Kim Jong-Un. Det är som att lyssna till två smågrabbar som bråkar i sandlådan – men efter några djupa andetag inser jag att ett förödande kärnvapenkrig kan vara nära. Oberoende av vem som har den största knappen. Det går lika bra att trycka på en mycket liten knapp.

Om några dagar är det storhelg igen. Denna gång för att fira de tre vise männen som kom för att uppvakta Jesusbarnet med gåvor. Än idag kan man inte säga ifall det verkligen av tre vise män, det kan ha varit fyra fem eller en. Men skit samma, tre funkar bra för mig.

För övrigt gäller det så här års att skynda sig ut medan det är ljust, innan dagen tynar bort och mörkret tar över.