Äntligen jobb!

Ända sedan pensioneringen den 1 juli har jag känt för "ung", frisk och stark för att bara gå hemma och göra "ingenting" (utöver allt hushållsarbete förstås). Nu har jag äntligen fått ett jobb.

Visserligen ligger jobbet långt från bostaden i Brån, men det är bara att acceptera det som så många arbetslösa nog kommer att behöva acceptera, nämligen att ta jobb som erbjuds på annan ort. Det håller inte att bara tacka nej, när erbjudet arbete finns på annan ort.

I mitt fall ligger jobbet i Åkersberga och trots den långa resvägen och trots att jobbet bara är av kortvarig karaktär, är jag mycket glad över det. Vem skulle förresten inte vara glad över att i två hela dagar få ta hand om sitt underbara barnbarn? Efter vädjan hos föräldrarna och en förfrågan hos barnet i fråga, behöver jag inte lämna barnet på dagis de båda dagarna utan får ha det helt i min "vård" i hemmet. Synd bara att den snön som fallit kommer att smälta bort under veckan. Jag måste troligen packa både stövlar och galonbyxor för att bättre matcha hans "outfit" och önskan om utevistelse.

Som en del förstått redan är barnet det gäller ett av mina två barnbarn.