Hemsida eller webbplats

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu vill jag på bästa ’besserwissermaner’ uppmärksamma läsarna på något som jag tycker att fler borde tänka på. Vad jag tänker på är hur vi alla så lätt faller offer för influensen från engelskan när vi svänger oss med datortermer och termer som har med datoranvändning att göra.

Det finns en grupp, troligen bara en bland många, som försöker översätta datortermer till bästa möjliga svenska ord och uttryck. Jag tänker nu på Svenska Datatermgruppen. Den är en grupp sammansatt av företrädare från många håll. Det som den gruppen kommer fram till och även rekommenderar, borde få större genomslagskraft än vad det uppenbarligen får. Benämningen ’hemsida’ är bara ett av exemplen, där datatermgruppens rekommendationer nästan totalt nonchaleras.

Datatermgruppen sammansättning borgar för en allsidig och i högsta grad kompetent bedömning, såväl tekniskt som språkligt av de engelska begreppen och vad de bör heta på svenska. I gruppen finns bl.a. representanter från Språkrådet (f.d. Svenska språknämnden), Svenska Akademin, ett par av våra största dagstidningar, Chalmers, KTH och ett antal dataföretag.

Jag rekommenderar alla att besöka Svenska Datatermgruppens webbplats (som alltså stavas med TVÅ ’b’ på svenska). Där finns mycket att läsa för alla som liksom jag ser skäl i att prata och skriva svenska även inom detta område.

I dag fixar jag inte länkning direkt från texten. Här har ni ändå webbadreesen till datatermgruppen:

http://www.nada.kth.se/dataterm/

Gunnel, Jan och kärleken

Av , , 4 kommentarer 0

En viss friskolerektor har startat ett något annorlunda bloggtema om kärlekens underliga vägar, vad som krävs för att underhålla den m.m., m.m. En pigg demenssköterska har hakat på samma tema. Båda skriver så många kloka saker, att en annan bara har att läsa och med igenkännandets välbehag insupa de många sanningar som de för fram.

Jag väljer att avstå från ytterligare bidrag till deras resonemang. Möjligen gör jag det av både blygsel och oro för att bara komma med upprepningar av vad som de redan sagt. Dessutom tror jag mig vara långt bättre på att prata om ämnet än på att framföra synpunkter och erfarenheter.

Möjligen är jag dessutom rädd för att blanda "den gamle mannens" syn på frågan med dessa båda "ungdomars" syn. I och för sig torde det kanske vara av visst värde. Mina många år som gift måste ju ha lärt mig en hel del. Jag tror t.ex. att alla som lever i sitt andra äktenskap har alla förutsättningar att bli en bättre make eller maka än vad han eller hon var i sitt första. Att detta i vart fall gäller mig är något som jag starkt inbillar mig. Det beror då inte bara, men till en del, på att jag blivit äldre och klokare. Det beror naturligtvis också på att jag, när jag tittar tillbaka på mitt första äktenskap, inser att jag kunde ha varit på ett annat sätt då.

För att till sist förtydliga ett par saker? jag rekommenderar självfallet ingen att lämna sitt nuvarande förhållande med hoppet om att sedan bli en bättre och mera förstående make/maka i ett nytt. Ibland har man dessvärre inget annat val än att förbli ensam eller gå in i ett nytt förhållande. Själv blev jag änkeman för snart nio år sedan.

Panik vid datorn

Av , , Bli först att kommentera 0

K-G SjöströmJag just hämtat mig efter den panikliknande känsla jag nyss hade, när jag inte kunde logga in på min dator. Naturligtvis var det inte den sortens panik som människorna i Gaza känner just nu, men ändå panikkänsla, obehaglig nog för bortskämda mig.

Det hela började med att Word började bete sig underligt. Det gick inte att öppna endast EN fil. Markerade jag en, så blev alla de övriga också markerade. Efter nya försök efter att jag stängt Word utan att konstigheten upphörde, startade jag om datorn helt. Försökte göra det, menar jag!

Min vanliga lösenord dög inte och ett fönster dök upp som sa något i stil med "fel användarnamn eller lösenord". Där fanns även en länk "återställ lösenordet". När jag så följde den länken ombads jag sätta in en disk. Ingen cd eller diskett följde med den tämligen nya datorn. Så där satt jag helt hjälplös.

De flesta som läser detta torde lätt kunna känna med mig. Alla mina bilder och andra filer, som jag redan började sakna? är de nu borta för alltid? Paniken, ett väl starkt ord förstås, spred sig, kallsvetten bröt ut och jag ropade på hjälp, d.v.s. ringde den av mina smarta söner som jag fick tag på, tillika civilingenjör och mycket väl insatt i det mesta som har med datorer att göra.

Nu var han dessvärre inte så van vid Vista och dessutom hade han lånat ut sin dator till sin 4-årige son och kunde därför inte just då gå ut på det s.k. nätet för att söka efter hjälp.

Vem skulle jag nu ringa? Jag kom inte på någon utan gjorde i stället ett nytt försök att starta datorn och den här gången dög mitt gamla vanliga lösenord!

Jag torde sannolikt aldrig hitta någon som kan förklara, varför jag tillfälligt blev så bryskt förbjuden tillträde till min egen dators alla underbara och oersättliga filer. Det var i vart något betydligt knepigare än ett tangentbord med "Caps Lock" nedtryckt!

Bra trots försämringar

Av , , 5 kommentarer 0

FörsäkringskassanI Sverige är vi duktiga på att klagande peka på de försämringar som införts den senaste tiden i den allmänna sjukförsäkringen. Men trots detta och vad som väntar längre fram har vi det fortfarande så mycket bättre i vårt lilla land om vi jämför oss med det stora landet i väster, USA.

I Amerika är alla anställda helt beroende av de försäkringsförmåner som i bästa fall deras arbetsgivare står för. Men långt ifrån alla har arbeten där sådana förmåner ingår. I januari i år var hela 47 miljoner av Amerikas 305 miljoner människor utan sjukförsäkring. I Sverige har som bekant alla, utom möjligen då de s.k. papperslösa, förmåner vid sjukdom från den allmänna sjukförsäkringen, vars "premie" alla skattebetalare är med och betalar.

Inte ens om en amerikan har en anställning där arbetsgivaren har honom eller henne sjukförsäkrad, kan vederbörande känna sig helt trygg. Skulle företaget gå i konkurs, mister den f.d. anställde samtidigt sin sjukförsäkring. På samma sätt förlorar en pensionär sina sjukförmåner, om hans tidigare arbetsgivare går i konkurs eller självmant upphör med sin verksamhet. Att det blir så, är lätt att förstå, eftersom garanten för sjukersättningen, ett försäkringsbolag, efter konkursen inte längre kommer att få försäkringspremien betald av det inte längre existerande företaget.

Sverige går dock aldrig i konkurs. Svenskar riskerar däremot att förlora sitt försäkringsskydd "bara" genom politiska beslut.

Jag menar inte att vi stillatigande bara skall se på när vårt fina socialförsäkringssystem försämras. Det finns dock anledning att inse att vi trots försämringarna fortfarande har det mycket bättre än miljoner människor, t.ex. många av dem som bor i världens rikaste land.

Goda bloggnyheter

Av , , 2 kommentarer 0

I dag har jag äntligen fått ett lika uttömmande som snabbt svar från VK angående mitt missnöje med vissa saker med VK:s blogg. Svaret kommer från Ingvar Näslund som är publisher på vk.se.

Han konstaterar bl.a. det som många av oss bloggare väl har noterat, nämligen hur omodern och inte alltid så lättanvänd VK:s blogg är. Vi kommer också, om jag förstått hans svar rätt, att i framtiden själva kunna hålla våra s.k. profiler aktuella. Räknare kommer vi alla också att förses med och alltså inte som nu bara några av oss.

Allt detta lovar gott för framtiden, som förhoppningsvis inte skall ligga alltför långt borta. Så här skriver Ingvar Näslund bl.a. i sitt e-brev till mig:

’Vårt verktyg som sköter bloggen är väldigt gammalt och omodernt. Vi jobbar för fullt med att ta fram ett nytt admin för alla bloggare. Det hoppas jag ska bli bland de bästa. Vi har lagt all kraft i vårt utvecklingsarbete på att utveckla andra delar av vår sajt men jag lovar att även ni bloggare ska få en bättre miljö att arbeta i. I det finns givetvis en räknare med.’

Kvinnan säkrare i trafiken

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har nu ägnat en stund åt att undersöka vad som gäller för bilförsäkringar i USA. Vi har nämligen insett att vi skulle kunna köpa en hyfsad bil där för de pengar som vi årligen måste spendera på att hyra en bil. Några års bilhyra räcker till köp av bil.

Två saker har noterat, som jag tror skiljer sig från våra svenska förhållanden. Om hustrun tecknar försäkringen, så blir den billigare. Antagligen anses hon då också vara den som kör bilen mest av oss båda.

En annan faktor som påverkar premien är åldern på den som tecknar försäkringen. För ungdomar är det ju dyrare också i Sverige, men i USA får man dessutom en högre premie, om man är över 65 år. Att premien är lägre för kvinnor gläder min fru likväl som att hennes ålder gör henne till en säkrare bilförare än jag enligt de bedömningar som görs i USA.

Hon kommer härmed att bli den som står för försäkringen och jag hoppas trots det att jag även i fortsättningen får köra bilen, när vi är där.

Källkritiken då, Jan Nilsson?

Av , , Bli först att kommentera 0

Efter att jag har läst dina kärleksfunderingar, Jan, är jag helt böjd att hålla med dig. Mer om det senare. Men din uppgift om alla dessa enpersonshushåll behövde granskas.

Du hade hittat siffran på hela 47 % singelhushåll i en gammal artikel i Aftonbladet, som var publicerad där 2005-05-19. Direkt började jag fundera över denna stora andel ensamboende, men kunde knappast komma på någon av mina bekanta som bor helt ensam. Utan att på något sätt hävda att jag förstår mig på statistik så bra, kollade hos SCB och fann där en helt annan siffra. 2004-2005 var 23,1 % ensamboende och året efter 22 %, möjligen en följd av man det året hade ändrat på sättet att räkna.

Det är fullt möjligt att jag är ute och cyklar nu igen, men jag tar risken att cykla omkull, och ser samtidigt fram emot möjligheten att bli hjälpt in på rätta tankebanor – eller kanske cykelbanor.

Procenttalet avser andelen personer mellan 16 och 84 år. Hade man valt ett annat åldersspann, skulle det troligen ha blivit något annat. De flesta 16-åringar bor t.ex. hemma hos pappa och mamma. Många äldre på institutioner å andra sidan lever dessutom vare sig i singel- eller sambohushåll.

När det sedan gäller Hollywoods och andra filmmakares framställning av sann kärlek mellan människor av skilda (eller samma) kön, så ger det självklart många en totalt felaktig bild av verkligheten. Dessvärre är det någon som vi – i vår ålder höll jag på att skriva – i min ålder menar jag förstås numera fullt ut inser. Tydligen gör ungdomar som du det också.

Men Jan, nog har väl både du och jag kommit så nära det perfekta man önska sig? Eller är det bara Agneta och Peggy, som kan säga sig ha gjort det?

Bloggredaktionen svårnådd

Av , , 1 kommentar 0

Vid några tillfällen har jag haft anledning att via VK försöka ta reda på olika saker angående bloggen. Det har dock för det mesta varit svårt att få svar.

Kan det möjligen vara så enkelt att jag frågar fel person och att denne inte vidarebefordrar mina frågor till rätt person på VK? Eller är det så, att jag nog frågar rätt person, men att han är alldeles för nedtyngd av arbetsuppgifter för att ens hinna ordenligt läsa mina frågor och ännu mindre hinna med att besvara dem?

Att uteblivna svar skulle bero på bristande intresse, vill jag helst inte tro. Alla vi som skriver blogginlägg är ju på sätt och viss medarbetare i VK och bidrar till VK:s höga antal webbesökare.

För länge sedan frågade jag t.ex. om vad som krävs för att få en räknare och därmed möjlighet att se i vilken utsträckning ens inlägg läses. Svaret uteblir. Jag har också för en dryg vecka sedan önskat att få min profil uppdaterad. Ett svar från VK innehöll bara ett besked att jag ju fått en ny bild inlagd i profilen och bra var ju det. Men innehållet i övrigt står kvar lika inaktuellt som tidigare.

Nu skall man ju inte "skåda given häst i munnen" utan kanske bara vara tacksam för möjligheten att alldeles gratis få lagra några kilobyte text på VK:s server.

Kanske kan någon av bloggläsarna tala om för mig till vem på VK jag skall ställa mina frågor.

Livstecken från Kuwait

Av , , Bli först att kommentera 0

Efter några dagars tystnad har vi till våra stora glädje nu fått en lägesrapport från ’former private’ Mike, som nu troligen nått en annan militär grad.

Han befinner sig just nu i en stor militärförläggning i Kuwait och lever nästan ett tämligen avkopplad liv med tillgång till Internet, ett stort och modernt utrustat gym och andra saker som hjälper honom och hans ’fellow soldiers’ att få tiden att gå. Temperaturen ligger kring behagliga 22 C Vad man nu väntar på är vidare order om vart deras slutmål kommer bli.

Den samvetesprovocerande julmaten

Av , , Bli först att kommentera 0

K-G SjöströmSå har ännu en juldag randats. Som vanligt drabbas jag då inte bara av vissa tecken från en orolig mage utan också av samvetets förmanande röst. Inte blev det så mycket mindre mat i år heller, trots erfarenheterna från åtskilliga tidigare jular!

Sedan vi och våra gäster hade låtit oss väl smaka av det som fanns på julbordet, återstod som vanligt mängder av rester som började den vanliga processen – in och ut i kylskåpet och vissa fall även in och ut i frysen. Varför lär man sig aldrig? Varför måste man duka upp mer än vad man faktiskt i förväg vet sig behöva? Är det bara för ingen skall tro (eller kanske i mitt fall inse) att jag är snål?

Trots alla rester saknades ändå en del som brukar finnas på ett traditionellt julbord. Mängden rester hade alltså med lätthet kunnat vara ännu större. Nu fick vi ställa undan bortåt en 70 % av vad som dukats fram, men det kunde alltså ha varit ännu mer.

Även om det är så allmänt känt och även om det talas och skrivs så mycket om det, tål det att upprepas. De rika länderna äter mer eller mindre ihjäl sig samtidigt som många miljoner av världens befolkning hungrar och även dör av svält.

Inte ens i världens starkaste ekonomi, åtminstone det land som har det största budgetunderskottet, USA, har alla människor råd med sitt dagliga bröd. Häromdagen hörde jag i en nyhetssändning att hela 10 % av USA:s befolkning får s.k. food stamps av staten, ett slags matkuponger till de fattiga, för att de skall ha råd med mat och andra livsnödvändigheter.

Men självklart är det inte USA:s befolkning jag tänker på när jag stoppar i mig julmat och sedan efteråt tänker på dem som svälter i världen.