Tänk först och tyck sedan

Nu tänker jag på nytt ta upp detta med att tänka respektive tycka och den skillnad som jag ser mellan de två aktiviteterna. Läsaren får ursäkta min upprepning av ämnet.

Under min nästan tvångsmässiga och dagliga promenad lyssnar jag med stor behållning på Ring P1. Det ger mig anledning att omigen uppmärksamma frågan varför programledarna i det programmet så ofta frågar den som ringt till programmet om hur de tänker. I de flesta av fallen låter det så underligt med den frågan, eftersom de ju i stället borde fråga vad vederbörande tycker. Enligt mitt kanske helt omoderna sätt att tala och skriva så är det en klar skillnad mellan att tänka och att tycka.

Innan någon överhuvudtaget bör tala om vad han eller hon tycker i en fråga, bör vederbörandes privata tankeprocess ha fått tagit sin tid. Först om vederbörandes tyckande på ett anmärkningsvärt sätt visar sig vara omöjligt att förstå, är det läge att fråga efter tankarna som lett fram till tyckandet. Jag är faktiskt mer intresserad av vad folk tycker i olika frågor, än vad de tänker innan de är beredda att avge sitt tyckande.

Det är t.o.m. så att man skulle kunna hävda att våra tankar snart är det enda som vi får ha för oss själva. I många situationer bör vi därför tänka oss noga för innan vi offentliggör dem. Mindre ofta borde vi behöva vara rädda för att säga vad vi tycker.

Jag är t.ex. när det gäller ett tidigare inlägg, som bl.a. handlade om Bibelns Lot och hans döttrar, helt beredd att avslöja vad jag tycker om en sådan händelse. Däremot skulle det vara att träda min personliga integritet för när att kräva att jag dessutom skulle avslöja mina alldeles privata tankar inför den, tankar som efter viss "redigering" kan leda till ett personligt tyckande.

Förra gången jag tog upp den här frågan i detta forum, fick jag en(1) kommentar som dessutom stödde min kvasilingvistiska utläggning. Den här gången räknar jag med mängder av kommentarer – gärna både för och emot.

Det slår mig just att en anledning till att jag reagerar över denna inte speciellt livsviktiga fråga, kan vara min "språksituation" här hemma. Det tog en tid för min fru att lära sig att vi i svenskan har flera ord, där engelskan klarar sig så bra med bara ett, nämligen "think". En tid hade hon svårt att välja mellan, "tänka", "tycka", "tro" "mena" och kanske några ytterligare svenska ersättningar för hennes "think". Och nu tror jag att hon efter närmare eftertanke tycker att svenskan är tydligare på den här punkten än engelskan.