Generande upptäckt

Hur ofta kollar ni era skosulor? Jag gör det uppenbarligen inte alls. Det har liksom aldrig funnits skäl att göra det, men nu vet jag bättre.

När skor är av det slaget att de aldrig behöver putsas och när de uppifrån sett ser ut att vara hela och fina, känns det inte särskilt befogat med en sulbesiktning. Och när de dessutom är nästan helt nya (!?) … i vart fall inte äldre än en 7-8 år, skall man väl inte behöva misstänka sulgenombrott. Skor i mitt fall åker av och på flera gånger om dagen, men hur sulan ser ut kollar jag inte.

Visserligen har jag tyckt att den högra foten inte känts lika varm som den vänstra, men det det har jag bara uppfattat som en ensidig nedsättning av blodcirkulationen i den foten. Att den gamla ju är lika gammal och därför borde uppvisa samma symtom, har jag inte tänkt närmare på.

Men i dag, av en oförklarlig anledning, tittade jag under skorna och upptäckte då till min stora förskräckelse det stora hålet under sulan. Jag insåg att jag måste göra något åt saken tämligen omgående. Min första tanke var regummering. Går det att regummera bildäck, måste det väl ändå gå att göra det med skosulor. Min andra tanke blev att försöka få tag på en bättre begangnad högersko via Blocket eller på annat sätt. Snart insåg jag att jag i stället för dessa två alternativ nog ändå måste investera i något nytt. Som tur är kom ju pensionen häromdagen.

Nu undrar jag hur många som långt före mig har sett hålet i sulan och som av någon slags hänsyn inte sagt något till mig. Som så många, framförallt män, har jag en vana att sitt med ena underbenet stött på det andra benet och där fritt exponera skosulan. En anan fundering jag får i anledning av detta är om sådana här saker skall uppfattas som ett tecken på begynnande senilitet.

Till sist, är det någon som behöver ett bättre begagnad vänstersko med hel sula, så säljer jag den billigt. Ett något slitet skosnöre ingår, liksom den trasiga högerskon, som kan behövas som reservdelssko.