Inlevelseförmåga

Jan Nilsson delger oss i ett blogginlägg en del av sina tankar från ett besök på akuten på NUS. Hans tankar väcker tankar hos mig som jag gärna vill ta upp här.

Hur vanligt är det inte att man öppet uttalar, eller åtminstone för sig själv gör det, kraftig kritik mot någon eller något i ens omgivning. Alla torde vi ha förmågan att också försöka förstå anledningen till att vi finner anledning att vara kritisk. En förmåga som vi dessvärre inte alltid utnyttjar. Analyserar man situationen man står inför som Jan Nilsson gör i sitt inlägg, tror jag att vi alla skulle må bättre; jag tänker på både patienter, anhöriga och personal i just det här fallet.

Med det menar jag naturligtvis inte att vi skall acceptera alla misshälligheter som vi ställs inför och bara saktmodigt analysera dem och sedan nöja oss med att vi förstår bakgrunden till dem. Men den kritik vi vill ta upp eller de åtgärder i övrigt vi vill ta till, bör dock alltid grundas på ett allvarligt försök från vår sida att förstå, varför saker och ting är som de är.

Är man t.ex. som Jan Nilsson politiker, om än inte landstingspolitiker, kommer sannolikt den förståelse han visar för arbetsförhållandena på akuten på ett eller annat sätt och förr eller senare att vara personal och patienter till gagn.