I dag har jag varit på vårdplanering. Alla frågor i sammanhanget kändes tämligen bekanta för mig, men sättet att ha ett vårdplaneringsmöte på var däremot helt nytt för mig.

Vårdplaneringen, som alltså inte gällde min fortsatta vård utan en annan persons, skedde med hjälp av videokonferensteknik. Vi var några som fysiskt befann oss i Vännäs och några ytterligare från geriatriska kliniken vid NUS som befanns sig i Umeå. Känslan av att ändå sitta i samma rum var överraskande tydlig. Vi hade nämligen såväl ljud- som bildkontakt med varandra.

Och inte blev upplevelsen sämre av att den samordnade vårdplaneringsträffen ledde till en lösning som kommer att göra det möjligt för ett par äldre makar att pånytt kunna få bo under samma tak efter en kortare tids ''skillsmässa''. Må så vara att lösningen än så länge bara är av temporär karaktär. Det känns i alla fall mycket tryggt att veta, att man inom kommunens äldreomsorg kommer att göra allt vad som kan göras för att de båda makarna ska få bo tillssammans.