Jag konstaterar, att den person som jag i dag skall träffa i ett sammanhang helt utanför bloggandet, vet jag mer om än vad jag vet om mina närmaste grannar. Det känns både litet märkligt och spännande.

Jag uppskattar människors öppenhet och villighet att berätta för andra om sin egen vardag. Möjligen är jag bara nyfiken på ett osunt sätt, eller så rör det sig om ett mera äkta allmänt intresse för andra människors liv och leverne. Nu talar jag om och tänker bara på personer som själva delar med sig av sitt liv till alla som vill veta mer om det. Jag är alltså inte den som aktivt via olika källor snokar i andras privatliv. Därtill är min respekt för andras personliga integritet alltför stor.

Men som sagt, märkligt är det att veta mer om en person efter några få månaders bloggbekantskap än vad jag vet om grannar och för den delen även en del arbetskamrater, som jag haft i flera år. Människor är olika och de som föredrar att värna om sitt privata liv kan jag förstås både tycka om och respektera.

Jag inser också att vi som pladdrar på om våra privata förehavanden nog ibland kan uppfattas som tröttsamma av omgivningen. Men att ändra på sin öppenhet och vilja att berätta är inte lätt.