Dyrt blir det

K-G SÄven om vi bor gratis, så blir det dyrt att vara här. Målarfärg, tapeter, bensin, hotellrum, webbkamera m.m., en ny ”cook top”, bilhyra m.m. kostar en hel del.

Vi får nog nöja oss ännu ett år med de tjusiga trädgårdsmöbler som bilden visar. De duger att sitta på och bordet är stort nog för en läskande dryck eller ett par koppar kaffe. När gäster kommer, får vi hålla oss inomhus.

Bli först att kommentera

Bara svenskar

K-G SBishop Hill hade förstås en egen kyrkogård. Den besökte vi och kunde konstatera att bland alla de gravstenar vi såg, ända från mitten av 1800-talet fram till modern tid, fanns knappt en enda med namn som inte klingade svenskt. Trots att vi ju visste att den svensk kolonin som Hishop Hill var med sina ca 1 200 svenskar, kändes det ändå märkligt att vara mitt i en kyrkgård ”mitt i Amerika” med gravstenar som markerade enbart svenska gravar. Möjligen kunde nog kvinnorna ha varit amerikanskor.

Bli först att kommentera

Bishop Hill

K-G SHär kommer så en första minnesbild från vår Iowatur. Av en ren slump råkade vi passera en skylt pekande mot Bishop Hill på väg hem i går. Namnet föreföll bekant och efter en snabb titt i en av våra turistbrochyrer insåg vi att vi inte kunde bara köra förbi.

Bishop Hill ligger i Illinois. Många svenskar torde känns till vad det är, men inte jag. I vart fall var det en gång en svenskkoloni, som till en början bara bestod av dess religiöse ledare, Erik Jansson, som lämnade Sverige tillsammans med några av sina trosfränder 1846. Han tänkte sig att Bishop Hill skulle bli ett nytt Jerusalem och den kristendom som han företrädde skulle spridas över hela världen. Så blev det nu inte. Hans lära kallades här för ”The Jansonist movement”

Erik Jansson mördades efter ett par år av en annan svensk invandrare, som hade gift sig med en släkting till Jansson men frbjöds av Jansson att flytt från kolonin med sin unga fru.

Det finns mycket att läsa om Bishop Hill för den som är intresserad. Det finns därför liten anledning för mig att berätta mer.

Vi träffade bland många andra en svenskättling, vars farfars far kom från Hälsingland. Hans namn var Tinglöv och släkten tog sig namnet Tingleaf sedan det kommit till Hishop Hill. Tingelöv är ju inte särskilt vanligt i Sverige och naturligt undrar jag nu om Tingelöv i Vännäsby härstammar från Hälsingland.

Jag visar en bild av ett av de gamla husen i Bishop Hill. Det byggdes 1852 och var avsett för boende för de trosfränder som allteftersom anlände till platsen. Senare ändrades det till att bli ett hotell. Det mest märkliga med den här byggnaden är dock att den besökts tre gånger av äkta svenskar med samma förnamn. Den ene av dem höll ett bejublat tal från balkongen till vänster på bilden och den andra bara gick omkring och tog del av alla de museala föremål som byggnaden innehåller.

Båda heter Karl-Gustav, den ene är kungen av Sverige och den andre är Karl-Gustav från Brån. Det var faktiskt kul att presentera sig som Karl-Gustav just i denna gamla svenskbygd.

Bli först att kommentera

Tillbaka till Michigan

Så är vi då tillbaks från vår ”semesterresa” till Iowa. Den har gett oss en massa nya kunskaper och erfarenheter, även om våra vänner här mer eller mindre öppet undrade varför vi i år valt just Iowa för vår årliga ”side trip”. Iowa är tyligen inte känt för att kunna erbjuda så mycket för turister.

Vi körde bil i åtskilliga miles med den pigga hyrbilen, som i år är en Ford Focus, och bidrog en hel del till nedsmutsningen av vår värld. Det är lätt att vara mer eller mindre hänsynslös med sin bilkörning, när bensinen är så billig som den är här, även om den gått upp en hel del de senaste veckorna.

Färden gick från Michigan, korsade nordligaste delen av Indiana, gick tvärs igenom Illinois för att sedan korsa Mississippi River. Den första staden i Iowa på andra sidan floden heter Davenport. Därifrån gick resan vidare via Cedar Rapids till huvudtaden i Iowa, Des Moines. Från Des Moines följe vi längs småvägar något som heter Dragon Trail hela vägen till Fort Dodge. Därifrån fortatte vi via Waterloo till Dubuque och sedan hem via Davenport. Där var f.ö. den halva av bron över Mississippi som vi behövde stäng. Dessbättre fanns det en annan bro några miles söder om den med östergående trafik avstängd.

Någon kan möjligen vara intresserad av att följa vår resa på en karta. Därför nämner jag de städer vi passerade och förstås även stannade i.

Av mer eller mindre ren slump fann vi på hemvägen en vägskylt som pekade mot ”Rout 66”. Även om det blev en omväg, kunde vi naturligt inte motstå att köra längs den för oss ”äldre” så välkända vägen.

Jag tar mig friheten att återkomma med såväl bilder som mer text från resan.

(Jag skrev detta i går kväll, men det gick då inte att ladda upp på grund av något slags tekniskt problem hos VK. Möjligen jobbade man med bloggen när jag jag provade vid tre-tiden natten mot i dag, söndag)

Bli först att kommentera

Dyrbara Bush-ord

Bush skall hålla sitt första offentliga, eller åtminstone delvis offentliga tal, i Michigan inom kort. Hans ord värderas högt av dem som beställt honom som talare. Att det råder en ekonomisk kris är det svårt att förstå, när man ser vilket talararvode man är beredd att betala för hans medverkan.

Priset för hans ord är nämligen hela $150 000, alltså en bra bit över en miljon svenska kronor!

Bli först att kommentera

Iowa nästa

Av , , 6 kommentarer 0

I morgon tisdag åker vi till Iowa och blir där en 4-5 dagar. Utan lap top kommer det att vara ‘tyst’ från oss.

Som sagt, några dagar utan ett enda blogginlägg. Det måste vara en god nyhet åtminstone för den av mina kommentatorer, som i sin senaste kommentar tyckte att det nu var nog med nedskräpande inlägg från min sida. Kanske ser han skäl att för första gången lämna en positiv kommentar, när han läser det här inlägget.

6 kommentarer

Teknikens underverk

Av , , 3 kommentarer 0

Telefonen känns i år tämligen onödig, åtminstone vad det gäller att upprätthålla kontaken med släkt och vänner i Sverige. Vi behöver den dock för vår ADSL-förbindelse.

Nyss har jag talat med en av mina söner via Skype och till hans telefon, med den andre sonen Skype-Skype som textchat, eftersom han hade probölem med ljudet och med Peggys son har jag dessutom chattat också det via Skype.

Nyheter i stort och smått läser jag i ortstidningar och andra tidningar via webben. En del svenska TV-program kan jag också se med god såväl ljud-som bildkvalitet ockå det via webben.

Annan sorts information får jag via den förträffliga bloggmöjlighet som VK erbjuder. Ja, faktiskt känns den bättre när jag använder den härifrån.

3 kommentarer

”Push Bars”

Av , , 1 kommentar 0

K-G”Push bars” var det som jag såg på de amerikanska polisbilarna i går. Även om jag kunde gissa ganska lätt, vad det var jag såg, frågade jag ändå en polis, faktiskt två olika, om vad det var.

Den första av dem sa att man använde saken för att fösa undan bilar från vägbanan om de blockerade den efter en trafikolycka och inte kunde flytta sig av egen maskin. Det var ju inte så spännande att höra precis.

Den andra polisen, som kom fram till mig när jag tog bilden, hade en mer spännade förklaring. Den stämde också väl överens med vad jag någon gång sett (i TV programmet Cops hemma i Brån) amerikansk polis göra vid en biljakt, nämligen ramma den bil de jagar så att den ofta vänder helt om eller t.o.m. åker av gatan eller vägen. Den är också ett bra skydd vid påkörningar av diverse vilt, framförallt rådjur i dessa trakter. Den besparar polisen åtskilliga dollar i reparationskostnader.

Jag talar alltså om den svarta, kraftiga konstruktionen längst fram på bilen.

1 kommentar

Min nya kärlek

Peggy Ann SjöströmFolk med en förvriden syn på fula gubbar och småflickor må få missförstå mig nu. Jag visar ändå en bild av mig och mina nya kärlek. Isn’t she sweet?

Vi tillbringade ett par timmar i en park i Portage i går, intog medhavd mat, pratade och hade det allmänt trevligt tillsammans med Peggys dotter Angela, hennes kompis Aimee samt Aimees dotter Morgan. Morgan och jag hade särskilt roligt i de redskap som fanns i parken för lekande barn, dit jag själv räknade mig f.ö.

Parken gränsar till stadens polisstation och jag tänker senare visa en bild av något som finns på alla polisbilar här, men som jag tror att vi saknar på våra hemma i Sverige.

Bli först att kommentera

Barnsäkrare..

Av , , 2 kommentarer 0

k-gHemma har många barnamiljer satt upp en för barnen jätterolig ”hoppanordning” – vad den nu månne kallas. Många olyckor händer varje säsong, när barn studsar upp och ramlar ner över sargen.

I går såg vi en betydligt säkrare version av den vanliga ”studsmattan” på en campingplats alldelses i närheten av där vi bor. Jag nämner läget bara för att locka mna söner och våra svenska kompisar att komma och hälsa på med sina barn!

På marken ligger en jättestor, luftfylld kuddliknande skapelse. På den kan man hoppa utan att riskera att landa fel. Visserligen kostade det $5 per barn och dag, men det är det säkert värt för de föräldrar som anser sig förtjäna litet barnfri tid i och vid sina jättehusvagnar och sina busstora husbilar.

2 kommentarer