Svärfars C-vitaminkälla

Av , , 1 kommentar 0

K-G S

Bilden visar en växt som står i slyn längs Umeälven mellan brånsbron och reningsverket i Vännäsby. Är det månde samma växt som användes som grönsak i Arjeplogsfjällen en gång i tiden?

Några gånger följde jag min svärfar upp mot fjället ovanför Arjeplog. Där i en frodig bäckravin växte något som starkt påminde om växten på bilden. Vi skar massor av det och tog med det ner till huset som en gång var hans barndomshem och nu är mina söners. Han kunde berätta att delar av växten konserverades, åts under vintern och ansågs vara ”nyttig”, antagligen på grund av dess höga halt av C-vitamin.

Jag minsn att svärmor var lagomt road av det hela, eftersom det alltid blev för mycket av det goda och att det senare blev något som hon fick skaffa bort från matkällaren i huset nere på ”Plassen” (Arjeplog).

Jag är för lat för att kolla just nu, men jag tror att den växt vi samlade heter fjällkvamme. Kan växten på bilöden också vara det?

1 kommentar

Fick igen på skatt’n…

Av , , 2 kommentarer 0

Så enkelt det var att uppgradera sig själv och bli som ”alla andra”. Nu har jag/vi äntligen köpt oss en bärbara dator. Nu fattas det bara att jag också börjar ha min mobiltelefon påslagen 24 timmar om dygnet, för att jag skall bli som andra.

Så nu ni, Briggen inte att förglömma, kan också jag skriva ett och annat blogginlägg på andra ställen än här hemma framför min stationära dator. Nu återstår bara att räkna ut i vilka offentliga miljöer i Sverige och i andra länder, som har trådlösa nätverk.

Men än känns det inte så kul att använda den bärbara utan den traditionella musen i högerhanden. Jag har dock bestämt mig för att i det längsta undvika den och i stället träna mig på att vara utan.

Fick igen på skatten, alltså och till det kan jag foga lönen för två timmars arbete åt Pensionärsuthyrning AB i Umeå. Inte är det synd om mig inte, om nu någon tycker det.

På återhörande…

2 kommentarer

”Han nöp sig i skinnet”

Av , , 2 kommentarer 0

K-G SJag tillåter mig visa ännu en bild från Jans fina 50-årskalas, även om han själv redan visat ett antal fina bilder med samma motiv, nämligen bilder med jubilaren själv.

Här nyper han sig i skinnet och det är väl något man gör när man vill förvissa sig om att det är en verklighet man upplever och inte en dröm. Nyper han sig möjligen, eller nyper DU dig möjligen i skinnet här för att förvissa dig om att allt fint du hör om dig själv är verklighet?

För mig lät dock allt det fina som sas av Agneta och andra talare som hundra procent äkta rakt igenom.

(Att titta på de bilder som du har lagt ut får mig äntligen att inse skillnaden mellan min enkla och billiga kamera och den fina – och betydligt dyrare – kamera som de bilderna togs med.)

2 kommentarer

En så’n fest!

Av , , 1 kommentar 1

K-G SMitt bloggande och min hammared dulcimerspelande fru, gav mig en möjlighet att närvara vid Jan Nilssons 50-årskalas.

Det var verkligen ett kalas som hette duga! Massor av människor var där, av vilka en del på olika sätt bidrog till att göra min bild av Jan och hans liv mera komplett. Trevliga människor föreföll de alla vara, åtminstone dem som vi kom i kontakt med. I och för sig var det väl inte så märkvärdigt att en person som Jan har så många trevliga vänner och bekanta.

Kvällen fylldes av såväl djupaste allvar som ett glättigt skämtande. Programmet var så välkomponerat att när man till sist tittade på klockan undrade man vart tiden tagit vägen. Ett kalas på bortåt sju timmar är något som jag inte van vid.

Balansen mellan rent profana inslag och de som grundades på Jans och förmodligen flertalets religiösa förankring kändes helt perfekt även för mig, som ju brukar kalla mig själv ”ogudaktig”. Det var heller inga problem att ta del av den del av de hyllningar riktade till Jan, som gällde hans politiska kraft och förmodade framtid inom politiken. Jag önskar honom lycka till i det avseendet, eftersom han utan tvekan är den absolut bästa moderat jag känner, just beroende på hans oftast mycket moderata framtoning. Han kommer sannolikt inte att alltid huka sig för den s.k. partipiskan.

Tack Jan för att du gav oss en möjlighet att vara med. Peggy är minst lika nöjd som jag över allt det vi fick uppleva bland dina släktingar och vänner. Att hon dessutom fick en möjlighet att spela på sin hammered dulcimer tillsammans med en svensk friskolerektor kändes extra trevligt för henne. Hon påstår att ingen svensk rektor har spelat bättre med henne än vad du gjorde, vilket förstås inte säger så mycket, eftersom du var den förste. En världspremiär var det förvisso.

1 kommentar

Vad menas med ”senaste?

Av , , 2 kommentarer 0

På sidan med foton och namn på alla aktiva bloggare, finns det bl.a. något som säger ”Senaste Vännäsbloggarna”.

Jag undrar nu vad som menas med just ordet ”senaste” här, eftersom jag inte längre finns med där. Mitt senaste inlägg skrev jag den 25.

2 kommentarer

MC-hjälm i upplösning

Av , , 4 kommentarer 0

K-G SMin fina MC-hjälm som så fint färgmatchade såväl motorcykel som skinnklädseln har gett upp. I dag köpte jag en ny, som säkerligen kommer att bli den sista jag behöver köpa.

När jag tog av mig hjälmen efter första turen idag, kändes det som om jag hade fått sand i håret. Vid närmare studium av hjälmens inre kunde jag se hur en del av det stötdämpande materielet i hjälmen hade börjat lösas upp och falla sönder i små smulor.

Bortsett från obehaget med skumplastsmulor i håret insåg jag också att hjälmen nog inte skulle ha gett särskilt bra skydd vid en olycka. Nu har jag köpt en ny, som jag förstås måste ”köra in” i morgon.

4 kommentarer

Premiär

Av , , Bli först att kommentera 0

I snart ett år har jag nu varit anmäld som arbetssökande hos Senioruthyrning i Sweden AB och först i dag har jag fullgjort mitt första uppdrag. Härligt var det!

Vad har jag då gjort? Jo, jag har skrapat gammal färg och sedan målat om förstugubron hos en gammal dam på dryga 90 år. Svettigt som bara den var det men den gamla damens tacksamma min var värd mer än de kronor som jobbet kommer att ge mig.

Nu känns det som om jag gjort rätt för en fullständigt onödig och dessutom miljöförstörande åktur i det vackra vädret på min älskade MC. Inget mer jobb i dag för min del. ‘De flesta MC-olyckor händer män i din ålder’, blev jag just upplyst om av min bror på telefon. Jag tänker ständigt på det, när jag är ute och kör, väl medveten om att jag inte är densamme som jag var 1983, när motorcykeln var sprillandes ny.

Bli först att kommentera

Vackra Vännäsby

Av , , 3 kommentarer 0

K-G SDet är inte lätt att tävla med Jan Nilsson, när det gäller att visa fina bilder från Vännäsby, men visst är också den här bilden fin?

Bilden togs för några år sedan tidigt en sommarmorgon, när jag var på väg till jobbet i Vännäs. Kameran då var en Canon Power Shot S500 (5,0 megapixels).

3 kommentarer

Konstig brottsrubricering

Av , , Bli först att kommentera 0

De som läser mina bloggtexter vet att jag för några dagar sedan var iväg på ett uppdrag för att hitta ett kulgevär. För dem är det också bekant, att jag kom hem tomhänt.

När jag så informerade polisen om detta, uppmanades jag att anmäla vapnet som förkommet. Det gjorde jag också samma dag.

I dag fick jag som målsägandens företrädare ett dokument från polisen, som beskriver min anmälan om det förkomna vapnet. Från polisens håll betraktas det skedda som ett brott. I anmälan använder man ord som ”brottsplats”, ”brottstid” m.fl. begrepp som talar sitt tydliga språk.

När en gammal man saknar allt minne om sitt vapeninnehav och i stort sett allt annat också, så är det ett brott enligt polisen av ordvalet att döma. Man kan verkligen undra över tillförlitligheten rent allmänt, när det gäller polisens brottsstatistik. Lyckligtvis för den gamle mannen tycks det vara ett brott som inte leder till åtal och straff.

Att vapnet ”förkommet” betyder att det ”kommit bort”. Brottet torde allltså vara att det kommit bort tack vare bristfällig förvaring och tillsyn från ägaren/licensinnehavaren.

Bli först att kommentera

Ombesiktning

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har haft en härlig motorcykelpremiär i dag, trots att jag åkte på ombesiktning. Vad var det då för fel?

Väl framme vid bilprovningen, kollade jag en extra gång kedjespänningen. Den föreföll OK, men till min förskräckelse upptäckte jag att av de fyra muttrar som skall hålla fast det bakre drevet saknades två! Ve och fasa! Vad gör jag nu? Och hur i alla sin dar kan de ha lossnat?

Väl inne påpekade jag själv för besiktningsmannen vad jag upptäckt. Jag bad honom samtidigt låna mig ett verktyg så att jag skulle dra åt de två kvarvarande muttrarna. En av dem var ganska lös och den andra satt hårt fast.

Allt var OK med MC:n så när som på detta. Väl hemma lyckades jag till sist hitta två muttrar med rätt gänga. Men bultarna snurrade bara runt, varför jag tvangs ta loss hjulet för att kunna hålla dem på ”insidan” medan jag drog åt dem. Det är inte gjort på en handvändning att ta loss ett MC-hjul, men när det äntligen var klart, hade duggregnet upphört och jag kunde ta mig ytterligare en härlig runda på motorcykeln.

En amatörmekaniker hade förra sommaren fixat något i navet och då haft hjulet hemma hos sig. Han måste ha glömt att dra fast muttrarna ordentligt. Jag kan inte tänka mig att de hade skakat loss under den korta färden till Umeå. Jag borde förstås ha kollat detta, innan jag åkte till besiktningen – och samtidigt sparat 180:-

I morgon har jag tid för ombesiktning, d.v.s. visa upp att alla fyra muttrarna sitter där det ska. Måtte vädret tillåta ytterligare körning i morgon.

Bli först att kommentera