Konstig brottsrubricering

De som läser mina bloggtexter vet att jag för några dagar sedan var iväg på ett uppdrag för att hitta ett kulgevär. För dem är det också bekant, att jag kom hem tomhänt.

När jag så informerade polisen om detta, uppmanades jag att anmäla vapnet som förkommet. Det gjorde jag också samma dag.

I dag fick jag som målsägandens företrädare ett dokument från polisen, som beskriver min anmälan om det förkomna vapnet. Från polisens håll betraktas det skedda som ett brott. I anmälan använder man ord som ”brottsplats”, ”brottstid” m.fl. begrepp som talar sitt tydliga språk.

När en gammal man saknar allt minne om sitt vapeninnehav och i stort sett allt annat också, så är det ett brott enligt polisen av ordvalet att döma. Man kan verkligen undra över tillförlitligheten rent allmänt, när det gäller polisens brottsstatistik. Lyckligtvis för den gamle mannen tycks det vara ett brott som inte leder till åtal och straff.

Att vapnet ”förkommet” betyder att det ”kommit bort”. Brottet torde allltså vara att det kommit bort tack vare bristfällig förvaring och tillsyn från ägaren/licensinnehavaren.