Det slår mig hur många av våra vanliga aktiviteter det är, som faktiskt känns bäst när de har avslutats. Många av dem är inte särskilt trevliga att hålla på med.

Som nu t.ex., när jag just avslutat städning av större delen av huset, åtminstone delen ovan mark. En sådan skön känsla det är att nu kunna sitta ner och leka en stund vid datorn, innan det är dags att ge sig på gräsmattan. Jag har bott här sedan 1975 och jag tror att gräsmattan aldrig har vuxit så enormt som i år.

De som känner mig någorlunda förstår att jag nu bara vill skryta litet igen. "Fishing for compliments" skulle möjligen min fru kalla det på sitt eget modersmål. Sådant gör ju svenskar också men vi gör det med håven.

Att välja rätt ställe för att göra sina inköp och få mest för pengarna är hart när omöjligt.

I dag skall vi för min sons räkning köpa en tvättmaskin. Att jämföra priser på själva maskinen mellan olika affärer anser jag vara omöjligt, så länge det finns så många olika märken och modeller.

En sak kan man dock lätt jämföra och det är kostnaden för leverans och installation av maskinen man köper. Där har jag upptäckt en otroligt och svårförklarad skillnad. Jag har kollat på tre ställen och här är resultatet:

1. Koop Forum tar 890 kronor

2. Elgiganten tar 630 kronor

3. Mats-Åke på Teg gör det gratis under Noliaveckan men tar sedan 590 kronor

Må sedan vara att affären ser till att den får sin vinst i alla fall genom att lägga det på priset för maskinen.

Konsumkund som jag är så får nog Koop Forum behålla sin tvättmasking i dag. Jag kan omöjligen acceptera deras pris och deras försummelse att inte bjuda på något med tanke på Noliaveckan.

Kan ni tänka er att denne 68-årige gubbe har cyklat fram och tillbaks till Umeå i denna värme? Nu vill han skryta litet över det.

Jag skryter över bragden och gör det med gott samvete, eftersom jag ju redan i min presentation har angett att skrytsamhet är min kanske sämsta egenskap.

Vad är det då som driver mig till något sådant? Jag frågar mig själv och svaret är enkelt. Jag behöver då och då stärka mitt självförtroende, utmana mig själv helt enkelt. En tur med motorcykeln hade varit betydligt skönare men vad är det för utmaning att låta energin i bensinen förflytta mig, när mina egna muskler själva kan göra det?

Den första utmaningen längs vägen var förstås Brattbybacken och kan ni tänka er den tog jag utan att behöva gå och utan att ens behöva växla ner särskilt mycket.

Barnsligt av mig att skryta så här? Än se’n då. Nu är det gjort och nu väntar jag bara på hyllningarna från mina läsare.

Tack förresten till mina söner med samboer (?) och min syster och svåger som gav mig min fina cykel för åtta år sedan på min 60-årsdag.

Bilden visar det förfallna lilla trähus, som en gång i tiden utgjorde brånsmejeriets "kassaskåp".

Enligt uppgift användes det som i dag ser ut som vilket skjul som helst, möjligen med undantag av snickarglädjen, för att förvara kontanter och andra värden som tillhörde mejeriet i Brån. Antagligen ansågs det säkrare att förvara dem där än i själva mejeriet.

Tänk om det hade funnits pengar och intresserade eldsjälar, som kunde rusta upp skjulet och därmed ge Brån ett fräscht minnesmärke från slutet av 1800-talet!

I dagens VK kan man läsa om den förestående kungalunchen. Jag läste artikeln trots mitt synnerligen svala intresse för vårt kungahus. Svalt intresse betyder dock inte att jag helt saknar uppfattning om dess vara eller icke vara.

Jag tillhör alltså den minoritet, som tycker att vi borde avskaffa den anakronism som kungahuset är ett så bra exempel på. Försvararna framhåller förstås att så många, både hög och läg, älskar det och vill ha det kvar.

Jag antar att även kungen och hans närmaste känner till detta. Det där med att även de allra lägsta bland undersåtarna stödjer tanken på att ha kvar kungen och allt omkring honom, menar jag. Men varför tänker man då inte på det, när man bjuder in till denna skattefinansierade lunch?

Alla "höjdare" som bjudits in ser ut att ha en koppling till Ratan och dess geografiska läge.

Men nog borde man väl också ha kunnat hitta en vanlig hederlig arbetare med liknande koppling. Jag antar att man lätt hade kunnat hitta den eller de städerskor som städat matsalen, kommunalarbetaren som klippt gräset utanför lokalen, ekonomibiträdet i köket som skall diska efter lunchen eller varför inte en helt vanlig bonde från området?