Vem läser….?

Av , , Bli först att kommentera 2

I dag finns massor av för VK inkomstbringande annonser, i vilka olika företag önskar oss Gott Nytt År. Så är det alltid inför nyår.

När jag känner mig som mest tråkig, retar jag mig på dessa annonser. Själv läser jag dem alltid och jag undrar verkligen hur många det är som gör det. Annonsörerna själva gör det förstås och då för att kolla att allt blev rätt och att annonsen verkligen kom med. Det måste man ju veta, innan räkningen senare kommer att kunna betalas.

Småaktig som jag är, tror jag mig veta att jag på ett sätt är med och betalar annonserna. Långsökt är det men väl ändå inte helt fel? Annonseringen är en kostnad för företagen och den försöker man sannolikt ta igen vid prissättningen på sina varor och tjänster. Min andel i annonskostnaden är förstås i och med det mycket marginell och försumbar som det brukar heta. Teoretiskt sett finns den ändå där.

Annonseringen är som sagt en kostnad för företagen och det skulle förundra mig storligen om den kostnaden då inte också används som avdrag för att minska företagets beskattningsbara vinst. Därmed minskar också skatten från dem till de samhällsnyttiga verksamheter som vi andra därmed får ta en större del av.

Självklart måste företag kunna göra avdrag för alla sina nödvändiga kostnader. Dit hör dock inte annonser av det här slaget, som jag tror att så få bryr sig om att läsa.

Men jag kan förstås ha fel. Det har hänt förr. Jag kan förstås också totalt underskatta det marknadsföringsvärde som annonserna eventuellt kan ha för de olika företagen. Cykeln har jag ställt undan, men vågar mig ändå på att nu riskera påståenden om att vara ute och cyklar i mina blogginlägg.

VK är en framåtsyftande tidning upptäcker jag längst upp på sidan 44, eftersom tidningen redan nu önskar oss en God Jul 2010. Tack det samma VK!

GOTT NYTT ÅR till er alla förresten och alldeles gratis blev den hälsningen.

 

En sådan besvikelse!

Av , , Bli först att kommentera 8

Där satt vi i spänd förväntan medan DVD-spelaren gjorde sig beredd. Nu skulle vi se filmen som jag hade spelat in, nämligen Den engelske patienten.

Sovmorgon för oss båda på årets sista dag, som nu har börjat, innebar att vi var beredda på en sen TV-kväll.

Nu blev det dessvärre inte den film vi hade tänkt se. Den som ställt in DVD-spelaren hade som vanligt haft för bråttom och slarvat. Ingen film blev inspelad utan i stället en dokumentärfilm från Afrika!

Utan att avslöja något namn kan jag berätta den som valt fel kanal för inspelningen var mina barnbarns farfar!

 

Djävulens badkar

Av , , Bli först att kommentera 3

När den Oskarsbelönade filmen Den engelse patienten spelades in 1996 gjordes en del av den i Tunisien vid en saltsjö där som brukar kallas just Djävulens badkar.

Vid en utflykt dit under vår Tunisienresa för några år sedan pekade guiden ut en buss som för alltid var parkerat mitt ute i det delvis upptorkade sjöområdet. Det var en av de bussar som filteamet använde och körde hjälplöst fast med. Den gick helt enkelt inte att bärga till rimliga kostnader.

Bara just det är en anledning till att vi spelat in filmen ifråga och tänker se den endera kvällen – någon gång nästa år alltså.

 

 

Ensam igen

Av , , 5 kommentarer 15

Så är jag helt ensam i huset igen! Efter några dagar med son och sonson här kom till sist stunden, när de lämnade oss.

Ungefär samtidigt lämnade även Peggy huset för att sedan inte komma hem igen förrän 22.30. Nu är jag därför åter till den tristess som jag fortfarande känt mer eller mindre starkt under det dryga 1½ år som jag varit pensionär.

Det var faktiskt inte långt till tårar, när barnbarnet Alvin på djupaste allvar efter hejdåkramen sa något i stil med: "Farfar, nu har du ingen att leka med i dag och heller inte någon att prata med." Hans måste ha hört mig antyda något sådant, eller var det rent av hans egen slutsats?

Nog är det märkligt på ett sätt att jag redan saknar alla de "störningar", som det trots allt innebär att ha ett nästan ständigt aktivt barnbarn i huset. Hans närvaro och alla hans upptåg och ideer fick mig att för några dagar helt glömma mina tämligen väl invanda rutiner som pensionär. Sådana blir nämligens ens dag fyllda av, när man är pensionär. Åtminstone gäller detta för mig.

Självklart känns saknaden av min egen "lillpojke", Anders 41, också stor. När det gäller honom, glädjer jag mig enormt över att se vilken fin och kärleksfull far han är. Glad och stolt blir jag också av att se att han än i dag är samma rejäla, pålitliga och ansvarskännande människa som han alltid varit.

Utan min högt älskade Peggy, skulle de närmaste dagarna bli svåra att stå ut med. Som tur är har jag ju henne och "snart" är hon hemma igen beredd att ge mig mig tröst som hon så väl kommer att märka att jag behöver. Som hon t.o.m. redan har märkt och som just nu fick henne att ringa hem och fråga hur det går för mig.

Så vad har jag egentligen att klaga över? Nog ingenting utom möjligen kylan som får mig att avstå från den långpromenad som jag inte tagit på flera dagar nu.

 

Misslyckade barnvakter?

Av , , 1 kommentar 10

I går kväll hade Peggy och jag ansvaret för lille Alvin, "snart sex". Hans pappa var ute med ett par av sina bästa vänner.

Vi hade en mycket trevlig kväll med den lille som var så mysig, lekfull och "social". Det var vi som gällde för honom under kvällen. Samtliga leksaker lämnades därhän.

Till sist blev det förstås dags att gå i säng. Farfar tog på sig uppgiften att natta honom. En ändlös berättelse tagen direkt ur fantasin om en pojke som hade en gädda som han lärde alla möjliga saker fångade den lilles uppmärksamhet till 100 %. Förmodligen var den alldeles för fängslande för att John Blund skulle få en chans att ta över.

Strax före 23.00 (!) ringer pappan, min son, och vill bli hämtad i Umeå. Då tar Peggy över och fortsätter med bokläsning och ytterligare historieberättande.

Döm av vår förvåning, när vi vid hemkomsten vid midnatt möts i hallen av pigg liten Alvin, som alltså fortfarande inte hade somnat! Somnat hade inte heller Peggy, vilket även hon borde ha gjort med tanke på att hon i dag behövde stiga upp tidigt för jobbets skull.

Frågan kvarstår alltså, huruvida vi var dåliga som barnvakter eller om vi stället var så bra på att berätta historier, att det blev stört omöjligt för Alvin att somna ifrån dem.

Vara hur det vill med den saken – bra eller dåligt – Alvin hade helt klart en trevlig kväll, precis som hans pappa f.ö. också hade haft det.

Snömodd i minusgrader?

Av , , Bli först att kommentera 1

I en artikel i dagens VK berättar man om kaoset i färdtjänsten.

I en underrubrik talar man om "snömodd i minusgrader". I hela mitt liv har trott att snömodd bara förekommer i plusgrader d.v.s. att snömodd är detsamma som snösörja. Det tror jag fortfarande.

En petitess i en annars mycket informativ artikel, men ändå störande att läsa. Tänk om jag trots allt har fel och fr.o.m. nu måste ändra syn på begreppet snömodd.

Naturligtvis har jag gjort ett snabbt försök att på olika sätt hitta ordets verkliga betydelse, men inte något bevis vare sig för det ena eller det andra.

Vana händer

Av , , Bli först att kommentera 5

Kalkonen på bilden tas om hand av vana händer, som dock torde vara till föga tröst för honom (henne?) så här strax före placeringen i ugnen.

I dag skall vi nämligen ha en ca en månad försenad Thanksgivingmiddag med de närmaste. Inte bara själva fågeln får en äkra amerikansk behandling. Allt annat som serveras kommer också vara 100 % enligt amerikansk standard. Ett undantag dock meddelar hustrun – i stället för en slags sås gjord på tranbär (craneberry) blir det samma typ av sås men i stället gjord på västerbottniska lingon.

Knappt fem kilo väger kalkonen, vilket med amerikanskt mått mätt är en litet kalkon. Storleken kan möjligen indikera att det faktiskt är en hon och inte en han.

 

Den stora lögnen

Av , , Bli först att kommentera 4

En av de allra viktigaste saker som föräldrar lär sina barn torde vara att få dem att inse vikten av att alltid tala sanning. Men hur goda förebilder är många av världens föräldrar inför och under julen?

Hur många har inte ljugit för sina barn, när det gäller tomten? Det gör de med gott samvete samtidigt som de förväntar sig att barnen alltid skall t ala sanning.

Tro nu bara inte att jag är så himla gammeldags och "moralisk", att jag inte tycker att just den här lögnen går för sig. Jag fick bara en tanke att påminna mig själv och andra, att vårt beteende i sammanhanget inte riktigt korresponerar med vad vi annars lär barn och barnbarn.

Jag tror heller inte att det är någon risk, att barn den dagen de inte längre tror på tomten, kommer att beskylla sina föräldrar för att de har ljugit för dem.

Men stor är den och spridd över stora delar av världen är den också alla vuxnas påståenden om att tomten finns i verkligheten.

I stället för julkort

Av , , 1 kommentar 4

 

Väl medvetna om att det kan finnas några som vi inte av olika anledningar kommit ihåg att önska God Jul, gör vi det på det här sättet i stället.

Vi kom på det hela under förberedelserna inför en kort bilfärd till syster och svåger i Umeå, där julaftonen skall firas. Det är förklaringen till eventuella brister i såväl framförandet av Stilla natt som ljussättning och själva filmandet.

God Jul i alla fall till er alla som läser detta inlägg.

Sänkta pensioner

Av , , Bli först att kommentera 2

Så här strax före jul får flera en mindre trevlig julklapp, nämligen besked från Försäkringskassan om sänkt pension.

I dag tog jag emot ytterligare ett brev som innehöll en uppgift om att den aktuella pensionären fr.o.m. januari 2010 får sin ålderspension sänkt med 146 kronor per månad.

Möjligen kommer skatten på hennes pension också att sänkas.